UTAN BIVERKNINGAR: BEHANDLING MED HOMEOPATI: Vad är homeopati och energimedicin?

Utan biverkningar vid behandling med homeopatiska naturmedel: Vad är homeopati och energimedicin?

Homeopati och energimedicin är en form av komplementär och alternativ frisk- och sjukvård som behandlar hela individen genom att man intar oändligt små doser av ett läkemedel, vars indikationer bäst överensstämmer med individens symtom. Praktiskt taget alla sjukdomar reagerar på homeopati. Från akuta problem som till exempel insektsbett, förkylningar och skärsår till kroniska långvariga besvär som till exempel ledbesvär, allergier och eksem m.m. Metoden är mycket bra för den person som är beredd att fördjupa sig i sin fysiska, psykiska och emotionella historia i kombination med aktuella känsloreaktioner. Och för den som är beredd att långsamt avslöja gamla underliggande symtom för att varsamt återföra sig själv till en bättre hälsa.

Den tyske läkaren Samuel Hahnemann grundade och återupptäckte homeopatin i slutet av 1700-talet. Den var så klart revolutionerande på den tiden och till och med idag så är den ofta oense med moderna vetenskapliga och medicinska åsikter. Hahnemann utbildade sig till läkare men var också en duktig kemist. När han hade avslutat sin läkarutbildning kände han sig så främmande inför den medicin han hade fått lära sig om, att han faktiskt slutade med att praktisera den, eftersom han var rädd för att skada sina patienter. Han oroade sig främst för det sätt på vilket den dåvarande traditionella läkekonsten (som han kallade för allopati) sökte efter läkemedel som visade sig framkalla den motsatta effekten till sjukdomen. Med andra ord skulle en läkare ge (och ger oftast ännu idag en patient med feber) en medicin som skulle kyla ner denne. Likaså till exempel vid rethosta en medicin som skulle dämpa och undertrycka denna.

Detta kände han på sig vara ett helt fel sätt att angripa besvären på och han beskev det på följande sätt:

"Vi borde imitera naturen som ibland botar en kronisk sjukdom med en annan. Och mot sjukdomen använda den medicin som kan framkalla en annan liknande sjukdom och på detta sätt skulle den första sjukdomen botas, det vill säga med Similia similibus curentur."

Även om hans kunskaper verkade komma från ingenstans är det troligt att han gick tillbaka till mycket tidigare läkare och deras skrifter. Hippokrates skrev om "likhetsprincipen", det vill säga att lika botar lika. Och Paracelsus (helare på 1500-talet) tycktes också vara medveten om att varje sjukdom i sig hade nyckeln till dess bot och skrev bland annat:

"Där sjukdomar uppstår där kan också grunden till hälsa finnas!"

Dessa gamla medicinska experter hade förstått det viktigaste när det gällde att åstadkomma en varaktig bot, nämligen det att man inte bara kan försöka bota själva sjukdomen utan måste se till hela människan. Därefter skulle sjukdomen bli tvungen att bota sig själv.

Hahnemanns genombrott kom på grund av hans observationer av Kinabarkens effekter. När barken gavs till friska individer framkallade den symtom som liknade den som den farliga och periodiskt återkommande febersjukdomen Malaria hade. Och när den sedan gavs till dem som hade sjukdomen så tycktes den bota febern. Ur detta utvecklade Hahnemann homeopatins grundprinciper och testade otaliga ämnen på sig själv för att se vilka symtom de framkallade. Han upptäckte överraskande också att ju mer utspätt läkemedlet var desto effektivare blev det och han började därför späda ut läkemedlen mer och mer. Dessutom upptäckte han att det inte var någon idé att exakt matcha ett läkemedel till en speciell sjukdom. Fem personer med influensa kunde mycket väl kräva fem olika läkemedel, eftersom de alla hade olika och skiljande symtom, trots samma typ av sjukdom.

Han insåg också att man måste se längre än bara till det rent fysiska. När han testade olika läkemedel fann han att individens mentala och emotionella tillstånd förändrades lika tydligt som dennes fysiska. Och han drog därför slutsatsen att läkaren måste ta med alla aspekter på patienten i beräkningen som sinne, känslor, kropp och till och med andliga aspekter. Och därför kom homeopatin att betraktas som en sant holistisk vetenskap.

När Samuel Hahnemann avled år 1843 fortsatte andra hans arbete och forskningen har utvecklats enormt världen över. Läkemedlen bereds från vanliga växter och träd, mineraler och metaller och till och med från gifter som arsenik och ormgift. Även av narkotiska preparat som opium och eteriska föreningar som solljus och månsken. På en mer vardaglig nivå har homeopatin potenserat ämnen som används dagligen som till exempel våra livsmedel och choklad.

Och till och med personer med svåra allergier kan få lindring av en potenserad form av allergenet vare sig det rör sig om gräspollen eller hundhår. Det finns människor som till och med experimenterat med homeopatiska potenseringar av vete- och mejeriprodukter, för att lindra effekterna av födoämnes intolerans.

Även om homeopatin fortfarande förvånar läkare och forskare så är den förmodligen en av de mest etablerade alternativa terapierna idag. Med flera homeopatiska sjukhus och en mycket ansenlig grupp av läkare som även är utbildade i homeopatisk behandling. Den har till och med fått kungligt erkännande då engelska drottningen Elisabeth har haft sin egen homeopat i många år. Och även andra medlemmar av det engelska kungahuset har förlitat sig på homeopatins milda kraft för att hålla sig friska.

Men hur fungerar då homeopatin? Det verkar ju först så enkelt med att individen intar det läkemedel som mest stämmer överens med dennes symtom. Men när man tänker på att läkemedlet har spätts ut så mycket att det inte finns en enda mätbar molekyl kvar av den ursprungliga substansen, då verkar denna behandling helt otrolig och nästan omöjlig. Skeptiker har många gånger försökt att avfärda homeopatins effekter som placebo men homeopatin pekar på sina resultat med djur och spädbarn, som absolut inte har någon medveten vetskap om att läkemedlet ska bota dem.

Många forskare har emellertid upptäckt att homeopatin har en fast grund i dagens vetenskap. Även om den tycks följa naturlagar som ännu ligger inom det oförklarliga och okända. För närvarande tror man att vattnet i vilket läkemedlet späds ut i från början, kan extrahera och lagra en sorts subtil energi som kan påverka individen till kropp och psyke.

En tydlig förklaring på hur detta fungerar har bland andra givits av en forskningsgrupp i USA som testade så kallade "psykiska helare". För att undvika placebo effekter i testet använde de frön från korn i sina experiment och lät dem gro i saltvatten (vilket är känt för att bromsa frönas tillväxt). Innan de lade fröna till att gro i saltvattnet bad de en "healer" att hålla i en försluten behållare med saltvatten. En uppsättning med frön lades sedan i det "helade" vattnet, medan en annan uppsättning lades i saltvatten som inte hade rörts av "helaren".

De blev sedan mycket förvånade när de fann en signifikant skillnad i tillväxten hos de två uppsättningarna av frön. Den som hade växt i det "helade" vattnet hade blivit kraftigare och högre, var tyngre och hade större blad än den "icke helade" motsvarigheten.

Därefter utsträckte de experimentet till psykiatriska patienter med allvarliga depressioner som också fick hålla i behållare med saltvatten. Resultatet blev att fröna då växte till och med sämre än de som hade legat i det neutrala vattnet. Forskningsgruppen blev nyfikna och gjorde en kemisk analys av vattnet för att se om helaren hade orsakat någon synlig förändring som kunde mätas fysiologiskt. De upptäckte då att det fanns märkbara förändringar i vattnets molekylära struktur och även i dess ytspänning. Andra laboratorier har sedan vid otaliga gånger upprepat deras experiment och fått samma resultat.

Det verkar alltså som om det vore möjligt att "ladda" vattnet med någon form av subtil energi och sedan lagra den. När detta besvisats blev det mer sannolikt för många att homeopatin kan verka genom en subtil energi från ämnet, som lagras och sedan frigörs i patienten. När det homeopatiska medlet tillreds och späds ut progressivt försvinner substansens fysiska beståndsdelar, men lämnar kvar sina energi egenskaper.

Hahnemanns hypotes var att medlen fungerade som en klassisk vaccinering genom att ge patienten en konstlad energi som har liknande karaktärsdrag som den sjukdom han ville bota. Den så kallade "konstlade energin" stimulerar sedan kroppens naturliga försvar, som då börjar bota den ursprungliga sjukdomen. Mot bakgrund av dessa experiment tycks det som om medlet framkallar en vibrerande reaktion som stimulerar kroppen att läka sig med början på en metafysisk nivå, istället för att börja med att framkalla en fysisk reaktion på en strukturell cellnivå.

Låter det spännande! Homeopatin är en kontroversiell energimedicin som väckt nyfikenhet under lång tid världen över! Vill du veta mer?

Välkommen att läsa boken "Må bättre till kropp & själ" som finns på ditt bibliotek, hos din lokala bokhandlare eller hos nätbokhandeln BOKUS och ADLIBRIS.