RFSU, Vårdförbundet och Läkarförbundet: ”Samvetsklausuler i enskilda landsting hotar fria aborten”

Långvarig konsensus kringgås. Trots brett motstånd i riksdagen föreslås nu en samvetsklausul i två landsting, vilket kan leda till att aborter inte genomförs. Risken finns att krav på samvetsfrid utsträcks till andra grupper, som lärare som inte tror på evolutionsteorin, skriver RFSU, Läkarförbundet och Vårdförbundet.

Abort väcker ofta debatt och principdiskussionen behöver föras i öppenhet. På många håll i världen är abort förbjudet och abortmotståndare finns även i Sverige. På senare tid har det till exempel lagts motioner av Kristdemokraterna i Kronoberg och Jönköping om att införa så kallad samvetsvägran för sjukvårdspersonal. Samvetsvägran eller att åberopa samvetsfrid innebär att av religiösa eller etiska skäl avstå från eller vägra utföra vissa ordinarie arbetsuppgifter som en patient kan behöva, så som abort. Effekten kan bli att patienters rätt till viss vård förvägras eller fördröjs. Och det är syftet, ibland outtalat, med en samvetsklausul.

Vad innebär samvetsfrid i praktiken och vilka konsekvenser kan det leda till? Förutom att det kan försvåra för kvinnor i behov av abort att få adekvat hjälp skulle det också kunna betyda att vårdpersonal exempelvis skulle kunna vägra ge till personer som själva ådragit sig sjukdom, att vägra behandla hbt-personer, att neka ensamstående hjälp att bli gravida eller att vägra delta vid blodtransfusion.

Den konsensus som präglat svensk sjukvård i modern tid – att all vård utgår ifrån patientens behov och önskan – vill man nu alltså kringgå. Motionerna som Kristdemokraterna i Kronoberg och Jönköping har lagt fram innebär också en inskränkning av arbetsgivarens ansvar att leda och fördela arbetet. Göran Hägglund har under valrörelsen varit tydlig med att samvetsklausuler inte ska införas inom svensk vård. Det är därför förvånande att Kristdemokraterna lokalt nu öppnar för just detta, utan protester från partiledningen.

Alla vårdyrken genomsyras av den etiska övertygelsen att patientens vårdbehov och egna önskemål ska styra och prägla svensk sjukvård. Alla ska ges samma rätt till den vård som samhället erbjuder. En patient ska inte behandlas annorlunda på grund av vårdpersonals personliga åsikter om vilken vård som samhället ska erbjuda. Införande av samvetsklausul öppnar för godtycke och bryter mot de etiska koderna som sätter patientens rättigheter, integritet och behov först.

De som driver frågan om att få åberopa samvetsfriden hänvisar ofta till att det fungerar i Norge. Men det stämmer inte. Det som hänt där är att personer tvingas vänta onödigt länge för att avsluta en oönskad graviditet. En abort ska genomföras så tidigt som möjligt och bör jämställas med ett akut omhändertagande. I vissa områden i Norge kan det vara svårt att få vård i rimlig tid.

Kommer krav på samvetsfrid att utsträckas till fler områden? Ska enskilda lärare tillåtas vägra undervisa om evolutionsteori, trots att detta är en del av läroplanen? Ska läkarsekreteraren kunna vägra att skriva en abortjournal? Ska ett vårdbiträde kunna vägra servera lunch till en person som själv ådragit sig sjukdom? Listan kan göras oändlig.

De som försöker motivera införande av samvetsklausul påstår att just vård vid livets början och livets slut är speciell. Det är den. Men det är frågor som behöver diskuteras öppet och där samhällets inställning och den vård som erbjuds ska speglas i regelverk och inte avgöras efter individuell personlig övertygelse. I yrket barnmorska ingår abortvård, och de som söker hjälp för att avbryta en graviditet ska inte riskera att mötas av personal som vägrar hjälpa patienten i en utsatt situation. Ett etiskt förhållningssätt är viktigt men ska inte användas som motiv för att förvägra en patient viss vård.

Miljontals människor i världen saknar rätt eller möjlighet till abort och många av dessa dör till följd av illegala aborter. För aborter genomförs oavsett om det är lagligt eller inte. Följden blir osäkra och farliga ingrepp som många gånger slutar illa och innebär livsfara.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen med stor majoritet röstat för att avslå motioner om att införa samvetsklausuler. Detta är en stor och principiell fråga och lämpar sig inte för att genomdrivas via landstingspolitiken.

I januari fyller den svenska abortlagstiftningen 40 år. Så länge har vi i Sverige haft möjlighet att bestämma över när och om vi önskar bilda familj. Vi har själva kunnat göra livsavgörande val gällande vår sexuella och reproduktiva hälsa. Den rätten ska vi stå upp för och vara stolta över. Och vi ska slåss för att ge fler människor i världen den möjligheten.

Sverige har valt en rättighetslagstiftning gällande abortvård till och med graviditetsvecka 18. En patient i Sverige måste kunna lita på att personal inom sjukvården respekterar individens val och vårdbehov. Man ska inte behöva riskera att möta någon som av personliga, icke-medicinska skäl motsätter sig den vård som patienten har rätt till. Det är ingen rättighet att utbilda sig till gynekolog eller barnmorska, men det är en rättighet att få bästa möjliga vård.

Kristina Ljungros, förbundsordförade RFSU
Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet
Heidi Stensmyren, ordförande Sveriges läkarförbund