Snart avslutas den nionde upplagan av Göteborgs Internationella Konstbiennal

WherdoIendandyoubegin – on Secularity har varit en mycket intressant biennalupplaga att följa, från ax till limpa. Idéerna har formats av en orädd och nyfiken curator som närstuderat de nordiska ländernas konstnärliga och politiska scen. Nav Haq har i ett omfattande besöksprogram träffat konstnärer och andra lokala aktörer. Ett tjugotal konstnärer har skapat nya verk till biennalen och många av dem kommer att cirkulera i det internationella konstsystemet.

Röda Sten Konsthall har sedan 2006 varit huvudman för biennalen. Varje upplaga har en extern curator haft uppdraget att med stor curatorisk frihet skapa en biennal som reflekterar över den svenska och lokala sociopolitiska historien och samtiden. På så vis har biennalens historia också blivit en berättelse formad av lokala händelser och företeelser.

Tematiken för årets biennal har kretsat runt sekularitet och frågan om hur vi människor kan leva tillsammans, olikheter till trots. Under ett och ett halvt års tid har den brittiske curatorn Nav Haq regelbundet besökt Göteborg för att lära känna det svenska samhället, debatten och konstlivet. Det nordiska perspektivet syns bland annat i en stor presentation av videofilm på Göteborgs stadsbibliotek, Vi säger vad du tänker. Vi ser i filmerna tillbaka på det nordiska 1990-talet och kanske kan vi få syn på några av de signaler som förebådat vår samtid.

Inom ramen för GIBCA finns också en i det närmaste retrospektiv presentation av den danska konstnären Jens Haaning, som konsekvent undersöker nationalitet, identitetsskapande och relationen mellan minoriteter/majoriteter och exkludering. På Röda Sten Konsthall möts besökaren till exempel av den monumentala målningen Sverige, efter att ha konfronterats med verket Foreigners free i receptionen. Kopplingen till Sverige och Norden syns på Göteborgs Konsthall bland annat genom Joakim Forsgrens komplexa installation om ”hjältekonungen” Karl XII, Haegue Yang’s Swedish Villa, Saskia Holmqvist, Ellen Nyman och Corina Opreas film Sicherheit samt Santiago Mostyns Citizen.

Ett viktigt val för Haq har varit att visa artefakter och historiska objekt som problematiserar svensk radikalisering, exempelvis svenska anti-semitiska karikatyrer från tidigt 1900-tal och Sverigedemokraternas tydligt rasistiska och populistiska affisch från 2002.

En bärande tanke genom hela arbetsprocessen har varit att undersöka huruvida ett dialogiskt förhållningssätt är möjligt inom biennalformatet. Ett förhållningssätt som handlar om att upprätthålla kommunikation med dem som vi har motstående uppfattningar till, men utan att för den sakens skull normalisera populism, fascism och främlingsfientlighet.

Biennalen har varit lågmäld och möjligtvis har den curatoriska strategin försökt fånga den mångfald av uttryck och dissonanser som är själva essensen för det sekulära samhället. Vi befinner oss alla här tillsammans, hur olika vi än är. Genom konsten knyts historien, samtiden och även framtiden samman och inför kommande valår skickar biennalen ett budskap till det svenska samhället – WherdoIendandyoubegin.

Just denna möjlighet till reflektion är också den pedagogiska utgångspunkten för det omfattande program som genomförts tillsammans med våra samarbetspartners Göteborgs Konsthall och Göteborgs stadsbibliotek. Hundratals grupper från skolor, folkhögskolor och universitet har engagerats i visningar, workshops och samtal.

Filmvisningen av Hanna Högstedts film Burka Songs 2.0 med efterföljande samtal engagerade en ung, kvinnlig, muslimsk publik. Samtalet "Nidbilder, karikatyrer och stereotyper" borde ingå som obligatorisk del i varje människas grundutbildning. Reflektion och träning i att uttrycka komplexa tankar är en vital del av samtidskonstens bidrag till samhället. Deltagandet i program, föreläsningar och pedagogiska aktiviteter har aldrig varit större än i år.

Nu står vi inför att både avsluta innevarande biennal och påbörja nästa. Det vi med all säkerhet vet är att GIBCA är en plattform som ger frihet för både curatorer och konstnärer att experimentera och prova nya idéer. Att stå upp för konstnärlig frihet liksom rätten till det fria ordet kommer med all sannolikhet att vara än mer viktigt år 2019.