Inte "bara lite tårar"

Få forskare ägnar sig åt problemet med rinnande ögon. Ögonplastik- och orbitakirurgen och forskaren Elin Bohman är ett av undantagen. Hennes forskning har lett till ny kunskap om hur stopp i tårkanalerna ska opereras och även nya ledtrådar till hur tårpumpen fungerar.

Elin Bohman blev klar ögonläkare tio för år sedan och är subspecialiserad inom ögonplastik- och ögonhålekirurgi (ögonhåla kallas även för orbita).

Ögonplastik- och ögonhålekirurgi handlar om allt från att vidga ögonhålan på patienter som lider av glosögdhet, till att återställa ögonlock efter tumörer och olyckor.

– Jag har alltid vetat att jag ska hålla på med kirurgi. Att det blev ögon är för att synen betyder så oerhört mycket för oss människor. Det känns meningsfullt att hjälpa patienterna med detta, säger Elin Bohman, ögonplastik- och orbitakirurg och enhetschef vid S:t Eriks Ögonsjukhus och forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.

Första tiden som forskare ägnade Elin Bohman åt ögonproteser. Bland annat har hon forskat om hur man kan hjälpa personer med kronisk värk i ögonhålan efter att ögat opererats bort.

– Här såg vi att det kan hjälpa att använda fettvävnad i stället för det implantat man lägger in i ögonhålan när man opererat bort ögat, säger Elin Bohman.

Som forskare beskriver hon sig som strukturerad och organiserad.

– Eftersom jag ska kombinera flera forskningsprojekt med chefsuppdrag, livet som ensamstående mamma och sex mils pendling till jobbet måste jag vara organiserad. Det finns inget annat sätt för att få det att gå ihop, säger Elin Bohman.

Bortprioriterad patientgrupp
De senaste åren har hon ägnat åt en patientgrupp som hon upplever missförstådd och bortprioriterad – personer med rinnande ögon till följd av hinder i tårkanalerna.

– För vissa är det så illa att de inte kan jobba för att det droppar ner tårar i tangentbordet. Även om inte alla har det så kan det upplevas socialt påfrestande eftersom tårfyllda ögon är en stark icke-verbal signal. Det blir också svårare att se, säger Elin Bohman och jämför sikten med att titta ut genom ett regnigt fönster.

Att sjukvården inte tagit problemet på allvar tror Elin dels beror på att man inte vetat hur mycket synen faktiskt påverkas. Eftersom synundersökningar görs inomhus och personen som undersöks tillåts torka ur ögonen uppmäts ofta normal syn. Men, tack vare Elin Bohmans forskning är det nu utrett att personer med rinnande ögon upplever lika besvärande synnedsättning och hinder i vardagen som personer med grå starr i ena ögat.

– Med tanke på det borde stopp i tårvägarna vara lika självklart att operera som grå starr. Att diagnosen är sju gånger vanligare hos kvinnor än hos män kan också ha bidragit till ointresset, säger hon.

Operationsmetoden viktig
På den nationella prioriteringslistan över vilka ögonsjukdomar som ska behandlas kommer rinnande ögon väldigt långt ner. Där står det även att operation inte ger god effekt. Även här har hon bidragit med nya insikter.

– Att operationen inte ger god effekt beror på att man räknat in alla orsaker till rinnande tårar. För personer som har stopp i tårvägarna blir resultatet väldigt bra med rätt operationsmetod, säger Elin Bohman.

År 2019 publicerade hon två studier där hon har kartlagt hur stopp i tårkanalerna behandlas i såväl Sverige som övriga Norden, men också vilka resultat ingreppen fick på sikt.

De visade att den gängse operationsmetoden är en enklare operation där kirurgen för en metallsond förbi hindret för att vidga tårkanalen. Efter det läggs en silikonslang ner som får sitta i tårkanalen tills den läkt ordentligt. Så många som 39 procent av patienterna fick tillbaka stoppet och behövde opereras igen efter cirka sex år.

Om stoppet satt nedanför tårsäcken, eller om det fanns flera hinder, var det nästan 50 procent som hade fått tillbaka stoppet och genomgått en ny operation efter sex år.

– Man kan säga att min forskning har visat att den enklare operationen med silikonslang fungerar om stoppet sitter högt upp, innan tårsäcken. Men, om hindret sitter längre ner måste man borra en ny kanal genom näsbenet och på så vis göra en gör en by-pass från tårsäcken till näsan.

I dag görs cirka 150 sådana by-passoperationer om året av Elin Bohman och hennes ögonplastikkollegor på S:t Eriks Ögonsjukhus.

Själv tycker hon att resultaten om hur dåligt silikonslangarna fungerar för patienter med lågt sittande hinder är hennes hittills viktigaste bidrag till forskningen.

– Jag hoppas att det leder till att vi i Sverige blir bättre på att välja rätt operationsmetod beroende på var stoppet i tårvägen sitter. Då kan vi undvika att göra onödiga slangnedläggningar på patienter där vi vet att det inte hjälper långsiktigt, säger Elin Bohman.

Tårpumpens funktion
En annan viktig funktion för att få tårarna att rinna bort är tårsäckens pumpförmåga. I ett samarbete med ögonkliniken vid Skånes universitetssjukhus, har Elin Bohman tittat på hur tårsäcken rör sig när man blinkar och på så vis pumpar ner tårarna genom tårkanalen.

– Vi såg att tårsäcken främst rör sig parallellt med näsbenet och inte vinkelrätt som antagits tidigare. Detta ger ett visst stöd till teorin om att tårsäcken vrids ur vid varje blinkning så att tårarna pumpas in i tårkanalen och vidare till näsan.

Förhoppningen är att forskningsresultaten ska göra avtryck inom sjukvården.

– Jag hoppas att vi i de nordiska länderna kommer att göra fler by-passoperationer på personer med stopp nedanför tårsäcken. Detta kräver naturligtvis att de som prioriterar inom ögonsjukvården inser att rinnande tårar är ett stort problem för många människor. Dessutom behöver de se till att det utbildas fler som kan operera tårvägar.

Text: Jenny Ryltenius

OBS! Bilden i denna nyhet är inte friköpt för press eller andra medier att återpublicera. Texten får inte återpubliceras i sin helhet av tredje part, endast citaträtten gäller. Önskas pressbilder på den som intervjuas, kontakta presstjänsten vid S:t Eriks Ögonsjukhus.