Oxidativ stress får ditt öga att ”rosta”

Sverige är världsledande på hur solens uv-strålning påverkar ögat. Men vad händer när ögat exponeras för laserljus? Stefan Löfgren är barnögonläkare och forskar på hur ögat påverkas av optisk strålning i alla former.

I dag vet forskarna att solens uv-strålning är en av orsakerna bakom grå starr (katarakt).

– Det jag forskat mest på tidigare är skadeeffekterna av solens uv-strålning på ögat och vilken del av strålningen som är skadlig. Vår grupp är världsledande inom det ämnet, säger Stefan Löfgren.

I dag forskar han bredare om hur all optisk strålning i form av lampor, infraröd strålning och även laser påverkar ögat negativt.

– Oxidativ stress är en skademekanism som förekommer vid nästan alla sjukdomar på cellnivå, så även i våra folkögonsjukdomar.

Ett äpple blir brunt när man skurit av en bit, en bil rostar. Samma process finns i människokroppen och därför skyddar den sig med sina egna reparationsmekanismer – antioxidanter.

– Men vår kropp är inte gjord för att hålla mer än 40–50 år, sedan börjar vi ”rosta” mer än vårt skydd klarar att hantera. Det är det som ger ålderssjukdomar som grå starr.

Kaffe och e-vitamin skyddar

Om rostskyddsmedel kan skydda bilar, vad kan då skydda det mänskliga ögat? Det ville Stefan Löfgren ta reda på och kartlade därför olika molekyler som fungerar som antioxidanter. Forskargruppen har i djurstudier visat att vitamin E och koffein (!) skyddar mot grå starr.

– Men framförallt är det vissa enzymer i kroppen som är viktiga för att försvara celler mot oxidativ stress. Det har vi kunnat visa med genetiska modeller, säger Stefan Löfgren.

I en sådan modell tillför man framrenat försvarsenzym i celler som sedan utsätts för oxidativ stress. Cellerna blir då duktigare på att försvara sig. Omvänt kan man ta bort enzymet för att göra cellerna mer sårbara för oxidativ stress.

– Ett spännande medicinskt användningsområde för ökad oxidativ stress skulle vara att få bort oönskade linsceller som annars bildar efterstarr en tid efter en kataraktoperation. Forskningen finns, men riskerna är ännu för stora för att metoden ska kunna användas på människa, säger Stefan Löfgren.

Han hoppas också att ökade kunskaper kring kroppens antioxidativa försvar kan leda till nya behandlingsmetoder mot ögonfolksjukdomarna gula fläcken-sjukan (makuladegeneration) och grön starr (glaukom).

Laserljus ett växande problem

Stefan Löfgren har också börjat mäta och kartlägga skadeeffekter av laserpekare – ett växande problem för bland annat flyget, transportnäringen, polis och brandkår. Projektet kommer att utmynna i en konkret handlingsplan för ögonsjukvården och i framtiden kanske en revision av gränsvärden för när skador uppkommer.

– De laserpekare som finns i dag ger inte bestående ögonskador vid kort exponering men det är bara en tidsfråga, för de blir starkare och starkare.

Laserpekare är i dag olagliga att använda på allmän plats. Men S:t Eriks ögonsjukhus tar ändå emot en person i veckan som blivit bländad och upplever olika typer av besvär efter belysning med laserpekare.

Barnpatienter outsinlig glädjekälla

Allra bäst trivs han med att hjälpa barn med syn- och ögonproblem och att operera barn och vuxna för skelning.

– Grundkänslan för ett barn är att vara positiv och glad i nuet. När jag kommer på  morgonen och möter en sprudlande glad fyraåring som ler med hela kroppen – då är hela dagen räddad!

Att kombinera rollerna barnögonläkare och forskare ger frihet och variation i vardagen.

– Som barnögonläkare möter jag glada barn och tacksamma föräldrar och blir stolt över att göra ett bra jobb. Som forskare har jag stor frihet att tillfredsställa min nyfikenhet.

Även privat är nyfikenhet en drivkraft men samsas då med äventyrslust.

– När jag ville börja med en trevlig hobby föll valet på fallskärmshoppning eller sportdykning och jag frågade min fru om hennes åsikt. Hon tyckte att jag skulle avstå från båda men gick med på dykning som det minst dåliga alternativet. Sedan dess tittar jag vid tillfälle på färggranna fiskar i tropikerna och på rostiga östersjövrak fyrtio meter under ytan. Det är spännande! Ännu mer trevligt är det att både hustrun och dottern numer också tagit dykcertifikat.

Text: Henrik Möller
Foto: Johanna Hanno