Pressmeddelande -
Saarivuoma sameby anklagar norska staten: Ägnar sig åt systematiskt lagbrott – flyger helikopter bland kalvande vajor
Saarivuoma sameby anklagar norska staten:
Ägnar sig åt systematiskt lagbrott – flyger helikopter bland kalvande vajor
Norska staten har under flera årtionden ägnat sig åt att systematiskt bryta mot Norges egna renbeteslagar. Det har skett genom upprepad helikopterdrivning av Saarivuomas renhjordar mot den svenska gränsen under den känsligaste tiden på året. Samebyn reagerar starkt mot Norges egenmäktiga och laglösa förfarande vars enda syfte är att med våld driva samerna ut ur Norge. Samtidigt blundar Sverige och gör inget för att skydda sina medborgares uråldriga markrättigheter och renbete i Norge. Allt bottnar i tvisten om mark- och betesrättigheter i Norge. Nu avgörs saken av Högsta domstolen i Norge efter flera års processande.
Det har gått så långt att Saarivuoma under perioder har tvingats anlita egen helikopter på plats i Altevatnområdet i Troms fylke för att hejda statens helikopterangrepp mot hjordar med högdräktiga renar. Statsapparaten i Norge har i åratal ägnat sig åt misskreditering av den svenska rennäringen i allmänhet, med särskild udd riktat mot Saarivuomas närvaro på norsk sida av riksgränsen. Bland annat har nyanlagda rengärden rivits, rivningsbeslut tagits om medlemmarnas renvaktarstugor och vitesförelägganden om flyttning av renar från traditionella områden. Tidigare förstående stugägare i trakten har med tiden antagit en allt mer oförsonlig främlingsfientlig attityd.
Kränkningarna har tilltagit och utsattheten har ökat efter att samebyn stämde Norska staten 2018 med krav om ensamrätt till renbete på sina uråldriga marker i Altevatnområdet i Bardu kommun. Under tiden saken har vandrat genom rättssystemet har provokationernas omfattning ökat. Allt oftare ifrågasätt renskötares rätt att färdas med motorcykel och fyrhjulingar vid arbete, kontrollanter smyger omkring och mäter nät på tork vid stugorna i sommarbeteslandet. Flera tjänstemän bevakar varje rörelse vid arbetet under kalvmärkningar. Stugor registreras och märks med nummerplåtar. Vakter står vid riksgränsen på högfjället för kontroll av körkort, förarbevis och samebytillhörighet. Ständiga beskyllningar och hot om rättsliga åtgärder mot renskötarna. Helikoptrar med gränsvakter och fiskepoliser som sveper tätt över fiskevattnen. Legitimationstvång hör numera vardagen till.
- De övergrepp som sker och har skett mot oss saknar motstycket i den moderna historien. Vi har fått stå ensamma allt för länge. Det är dags för omvärlden att vakna, säger Lappelänsmannen i Saarivuoma Henrik Johannes Blind.
Saarivuoma sameby har fått stå ensamma mot övermakten under lång tid. Undfallenhet och tystnad har präglat regeringar, Sametingen och sameorganisationer i Norge och Sverige.
Samebyn har insett att enda utvägen är att stämma staten Norge inför dess egen domstol igen. En hopplös uppgift kan tyckas men byn har lyckats vinna mot norska staten tidigare. I den så kallade Altevatndomen 1968 erkändes samebyns ensamrätt till markerna av Høyesteretten. Nu har rättssaken nått Norges högsta juridiska instans än en gång.
- Norge, med Sveriges goda minne, har fått fortsätta sitt simpla maktspel. De har med alla medel försökt underminera våra urgamla markrättigheter och förminska Altevatndomens giltighet. Vi får hoppas att rättvisan segrar och att domen respekteras av alla parter, säger ordföranden Per-Anders Nutti.
Høyesterettens dom väntas inom kort.
Kontakt: sarevuopmi@outlook.com ,
Per-Anders Nutti, ordförande, tel:
e +46 (0)70 213 58 41
Relaterade länkar
Bakgrund Saarivuoma sameby
Uddlösa renbeteslagar
Att inte låta renar vara i fred denna känsliga tid strider mot Reinbeteslovens §65 - Ferdsel i område hvor rein beter, som säger att man är skyldig att visa hänsyn där renar betar, i synnerhet vid bl.a. kalvning. Det samma påtalas i den svenska rennäringslagen. Följande finns att läsa om lagen:
§ 65.Ferdsel i område hvor rein beiter
De som ferdes i område hvor rein beiter, plikter å vise hensyn og opptre med varsomhet slik at reinen ikke unødig uroes eller skremmes under beiting, flytting mv. Særlig hensyn skal vises i forbindelse med reinens brunsttid, kalving, merking, skilling og slakting.
Fylkesmannen kan, etter anmodning fra vedkommende distriktsstyre eller fra reineierne i området, stille vilkår for eller nedlegge tidsbegrenset forbud mot større arrangement, idrettsstevne, jakthundprøve eller liknende virksomhet som kan være til særlig skade for reindriften. Vedtaket må gjelde et bestemt angitt område og kan bare fattes etter at grunneier og kommune er hørt. Gjelder vedtaket et konkret arrangement, skal også arrangør høres.
Ur https://lovdata.no/dokument/NL/lov/2007-06-15-40
Även i den svenska rennäringslagen påtalas detta:
94 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
stänger av fastställd eller annars gällande flyttningsväg för renar eller vidtar åtgärder på eller invid vägen så att dess framkomlighet väsentligt försämras,
skrämmer eller på annat sätt ofredar renar som uppehåller sig på ett område där renskötsel då är tillåten,
obehörigen driver bort renar från ett område där renskötsel då är tillåten eller hindrar renar från att beta på ett sådant område. (...)
Ur https://lagen.nu/1971:437
FAKTA
Saarivuomas renskötsel:
- Saarivuoma sameby är en av de samebyar i Sverige som har vår- och sommarbeten i Norge, bedriver en så kallad gränsöverskridande renskötsel, sedan århundraden tillbaka. Höst- och vinterbete i Sverige och vår- och sommarbete i Norge.
- Saarivuoma genomför sommarens kalvmärkningar i området Dividalen/Anjavassdalen och Altevann i Norge. Det är även renarnas kalvningsland. Där har man även bostäder för renskötsel.
- Det finns inget avtal mellan Sverige och Norge om det gränsöverskridande renbetet, efter att den senaste renskötselkonventionen från 1972 löpte ut 2005, sedan har man inte nått en överskommelse.
- 1972 års konvention resulterade i att Saarivuoma (återigen) fråntogs stora betesområden pga staternas regleringar. Detta trots att Höyesteretten fastslog i Altevann domen 1968 att Saarivuoma är enda rättighetshavare till Altevann området. Man fråntogs marker även i de tidigare konventionerna 1919 och 1949.
- I dagens läge åberopar Sverige Lappkodicillen från 1752, som innehåller regler för gränsöverskridande renbetet efter att landsgränserna drogs. Efterföljande konventioner ses som kompletteringar av kodicillen. Norge har stiftat en egen lag, Grensereinbeiteloven, som ska reglera svensk renskötsel i Norge, med 1972 år konvention som grund, med områdesgränser var betning får ske och tidsintervaller om när betning får ske. Denna ensidiga lagreglering strider mot Lappedodicillen, som är ett avtal mellan Sverige och Norge som inte går att säga upp ensidigt.
Saarivuoma stämmer norska staten:
- Samebyn valde 2018 att stämma den norska staten för sin ensamrätt över markerna i Norge, som Norge vill/har reglerat med konventioner.
- Markerna det handlar om är de områden som fråntogs samebyn enligt 1972 års konvention mellan norska och svenska staten. Det är 2/3 av samebyns traditionella marker i Norge. Altevatndomen stödjer samebyns rättigheter till dessa marker.
- Samebyn har förlorat i två instanser, där domen säger bl.a. att staten har rätt att reglera renskötselns användning även om Saarivuoma har sedvanerätt
- Samebyn valde att överklaga till högsta instans och i december 2020 meddelade Höyesterett att man behandlar saken. Rättegången sker 4-7 maj 2021.
- Samebyn står ensam med stämningen, utan stöd från svenska regeringen, renskötselorganisationer eller Sametinget.
- Om samebyn förlorar innebär det att myndigheternas konventioner och regler väger tyngre än sedvanerätt och urminnes hävd (alders tids bruk).
Saarivuoma sameby