Pressmeddelande -
FN:s specialrapportör uppmanar Sverige att ratificera ILO-konvention om urfolks rättigheter
Historisk rapport
FN har för första gången  granskat situationen för ett folk vars landområden korsar statsgränser*.   Det är första gången en FN-rapport publiceras som på en och samma gång  berör ett urfolk i flera länder. I rapporten framhåller Anaya att detta  möjliggjorts tack vare tillmötesgående från sametingen och regeringarna i  Finland, Norge och Sverige.
Viktig modell
- Anayas rapport är banbrytande  på många sätt. Anaya tydliggör att det är sametingen som är navet för  samiskt självbestämmande i Sverige, Norge  och Finland. De representerar en viktig modell för urfolks  självbestämmande som kan inspirerar utvecklandet av liknande  institutioner på andra håll i världen, säger Sametingets  styrelseordförande Ingrid Inga.
Positivt
Inledningsvis poängterar James Anaya  att de nordiska ländernas urfolkspolitik är relativt utvecklad i ett  internationellt perspektiv, men att situationen inte är  tillfredställande. Som positiva exempel nämner han till exempel det  gränsöverskridande samarbetet med en nordisk samekonvention. Han har  även noterat att den svenska grundlagen sedan den 1 januari 2011,  explicit erkänner att samerna är ett folk och inte en minoritetsgrupp i  Sverige.
Självbestämmande
Det samiska folkets rätt till  självbestämmande går mycket längre än den huvudsakligen rådgivande roll  som sametingen har idag, menar Anaya. Han påpekar för tydlighetens skull  att samerna inte har någon önskan att skapa en egen samisk stat. Den  rättigheten ger inte heller internationell folkrätt. Rapporten är mest  kritisk till situationen för samerna i Sverige. Anaya synliggör särskilt  bristen på självbestämmande, brist på respekt för samernas rätt till  mark och vatten och skydd av dessa rättigheter, samt brist av behöriga  samisktalande lärare.
Rovdjurspolitik
Noterbart är att Anaya också  tar upp frågan om svensk rovdjurspolitik som undergräver  förutsättningarna för en bärkraftig renskötsel i Sverige. Anaya  redovisar i rapporten att de pågående klimatförändringarna sätter en  ytterligare press på framförallt de traditionella näringarna som  renskötsel, genom t ex massiva utbyggnader av vindkraft i de samiska  områdena.
James Anayas slutsatser och rekommendationer för de nordiska länderna är följande:
- De nordiska länderna måste tillförsäkra samerna ett reellt självbestämmande och ge samerna möjligheter att utvecklas som ett folk i flera länder, samt att samerna garanteras alla fri- och rättigheter som urfolk enligt folkrätten. Anaya rekommenderar Sverige och Finland snarast ratificerar ILO:s konvention 169 i konsultation med det samiska folket.
- Sverige bör ge Sametinget ett friare mandat i förhållande till staten och myndigheterna. Sverige bör utreda Sametinget roll och funktion i förhållande den rådande myndighetsstrukturen, med målsättningen att öka Sametingets självständighet och beslutsmakt. I detta sammanhang tar han också upp behovet att en konsultationsordning mellan den svenska regeringen och Sametinget. Anaya påpekar också att Sametinget måste ges tillräckligt med ekonomiska medel för att effektivt ska kunna identifiera och implementera sitt självstyre.
- Anayas rapport innehåller också rekommendationer som rör rätten till land, vatten och naturresurser. Regeringarna i de nordiska länderna måste garantera det samiska folket en hållbar bas för sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.
- Det traditionella samiska territoriet bör gränsbestämmas, kraven på den höga bevisbördan för den samiska parten i domstol bör revideras och samerna bör ges rättshjälp vid sådana rättegångar.
- De nordiska staterna rekommenderas vidta åtgärder för minska de negativa följderna för de samiska näringarna vid utbyggnad av förnyelsebar energi.
- De nordiska staterna rekommenderas i sin utformning av rovdjurspolitiken ta särskild hänsyn till rennäringens fortlevnad och ge rennäringen full kompensation för förluster.
- Anaya rekommenderar att staterna och Sametingen bör fördubbla sina ansträngningar att revitalisera de samiska språken och stärka utbildningsprogrammen för det samiska språken och kulturen. Staterna rekommenderas att omedelbart tillse att adekvata budgetmedel ställs till förfogande för att kunna implementera dessa målsättningar. Anaya rekommenderar också staterna att se till att fler lärare utbildas i de samiska språken.
- Rapporten kommer att vara ett viktigt instrument, både för sametingen och regeringarna i Finland, Norge och Sverige att följa upp, stärka och utveckla en modern samepolitik, säger Ingrid Inga, styrelseordförande i Sametinget.
Nordisk samekonvention
Anaya uppmärksammar  också de påbörjade förhandlingarna med en nordisk samekonvention som en  viktig del i ansträngningarna att stärka gränsöverskridande samiskt  självbestämmande för samerna som ett folk.
- Inom Sametinget i  Sverige pågår för närvarande arbetet med att utforma förslag till ny  samepolitik. En första redovisning av det arbetet ska ske till ansvarig  minister under Jokkmokks vintermarknad, berättar Inga. Anayas rapport  bekräftar Sametingets roll och mandat som organ för ett utvecklat  samiskt självbestämmande, men med ett större oberoende i sitt  beslutsfattande från staten. Rapporten pekar också på behovet av friare  ekonomiska resurser för identifiering, utveckling och implementering av  självbestämmande.
- Sametingen i Sverige, Norge och Finland ska nu analysera rapporten gemensamt, avslutar Ingrid Inga.
Kontakt 
Ingrid Inga
Sametingets styrelseordförande 
070-773 77 62
*Den 14-16 april 2010 besökte FN:s specialrapportör för urfolkens mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, professor James Anaya, Sápmi. Konferensen ägde rum i Rovaniemi och var ett arrangemang av Samiskt parlamentariskt Råd. Vid mötet medverkade representanter för de tre sametingen, regeringstjänstemän från Norge, Sverige och Finland, samt representanter för samiska organisationer. Den 13 januari 2011 offentliggjordes professor Anayas rapport om det samiska folkets situation.
Diskussionerna i Rovaniemi berörde fyra områden:
- samiskt självbestämmande
- rätten till land och vatten och naturresurser
- utbildning för barn och ungdomar, samt
- nordiska samekonventionen
Ämnen
- Politik
Kategorier
- mänskliga rättigheter
- samepolitik
- sametinget
- samer
- rovdjurpolitik
- självbestämmande
- ilo 169
- nordisk samekonvention
Regioner
- Östersund
Sametinget är både ett folkvalt organ och en statlig myndighet under Jordbruksdepartementet. Det övergripande uppdraget är att verka för en levande samisk kultur. Det folkvalda organet består av 31 ledamöter. Sametinget har en styrelse som leds av styrelseordförande Ingrid Inga. Plenum som träffas till plenum tre gånger per år leds av Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson. Sametingets huvudkansli finns i Kiruna med lokalkontor i Jokkmokk, Tärnaby och Östersund. Sametingets kansli med ett 50-tal tjänstemän leds av kanslichef Patrik Kansa.