Välfärd och ofärd på 90-talet

Ny socialrapport från SCB: Välfärd och ofärd på 90-talet Tisdagen den 7 oktober genomförs SCBs årliga välfärdsdag, med 13 seminarier om välfärdsutvecklingen. Vid konferensen publiceras också en ny socialrapport om ”Välfärd och ofärd på 90-talet”. Rapporten publiceras som rapport nr 100 i serien Levnadsförhållanden, som inleddes redan 1975. Det är en samlingsvolym med 25 temakapitel, under medverkan av 30 författare (20 SCB-statistiker och 10 inbjudna forskare). I denna temabok summerar vi nyligen publicerade rapporter och kommande rapporter i serien Levnadsförhållanden. Här ingår även aktuella analyser från andra statistiksystem inom SCB samt ett antal analyser från gästforskare. 1990-talet blev en brytningstid med förändringar på många områden. Vi ser nu hur välfärdsutveckling och välfärdsfördelning delvis tog en annan riktning. Några huvudresultat från rapporten: * Sveriges ekonomi (kap 1): 1. Början av 1990-talet blev en dramatisk period. BNP föll tre år i rad, syssel-sättningen minskade med drygt 11 procent och arbetslösheten fyrdubblades till omkring 8 procent. * Inkomstutvecklingen (kap 2-3): 2. Medianinkomsterna minskade med 8 procent i början av 90-talet, vilket är den största ökningen som SCB har registrerat sedan mätningarna inleddes på 70-talet. 3. Inkomstspridningen minskade fram till början av 1980-talet, därefter ökade den igen. 2001 var ojämlikheten i disponibla inkomster tillbaka på samma höga nivå som på 1960-talet. 4. Sverige och övriga nordiska länder bildar dock fortfarande en grupp med låg inkomstspridning och låg fattigdom. * Välfärdsfördelning (kap 4-7) 5. Klasskillnaderna minskade fram till mitten av 80-talet, därefter följde stag-nation, och på 90-talet en svag ökning. 6. Ungdomars levnadsstandard har försämrats relativt äldre generationer, sär-skilt under inverkan av 90-talets arbetsmarknadskris. 7. Statistiken visar senare utflyttning ur föräldrahemmet, senare, osäkrare och markant lägre arbetsinkomster, senare bosättning, parbildning och barnafö-dande, och sjunkande disponibel inkomst och levnadsstandard. 8. Ungdomar och invandrarna blev 90-talets förlorare * Folkhälsan (kap 8-10): 9. Livslängden har fortsatt att öka och de äldres hälsa har förbättrats 10. Bland yngre ser vi under 90-talet försämrad hälsa, de medicinerar mer och har numera oftare psykosomatiska besvär (oro, huvudvärk, sömnbesvär, trötthet). * Åldrande och äldres välfärd (kap 11-15): 11. Pensionärerna har fått allt bättre levnadsstandard sedan 1980, och har när-mat sig den yrkesaktiva befolkningens standard. 12. Vården har bytt ansikte: vårdideologier har förändrats, vi har fått nya orga-nisatoriska lösningar och sparande inom vård och omsorg står under ständig de-batt. Trots detta visar forskningen att den offentliga sjukvården har fortsatt ett kompakt väljarstöd. * Demokrati (kap 18-20): 13. Medborgarna överger alltmer den representativa politiken 14. Välfärdsopinionen är på det hela taget mycket stabil, och allt fler föresprå-kar att en större mängd skattepengar används till välfärdsstatens kärnområden. * Fritid (kap 21-24): 15. När det gäller kulturaktiviteter ökar besök, men det egna skapandet minskar. 16. Semesterresorna har minskat under 90-talet 17. Föreningslivet krympte under 90-talet. Färre deltar aktivt, och det gäller i stort sett alla föreningar, särskilt i de traditionella folkrörelserna * Sverige i världen (kap 25): 18. Professor Richard Estes från University of Pennsylvania ger med en 30-årig tidsserie över Index of Social Progress (WISP) för 163 länder en annan bild av Sverige än den gängse ”välståndsligan” (BNP per capita), se separat bilaga. Presskonferens Presskonferens sker för förmiddagens seminarier kl. 11.30, samt beträffande övriga seminarier i omedelbar anslutning Kontaktperson: Professor Joachim Vogel tfn: 08-506 949 30 (SCB) mobil: 070-745 80 05 08-571 680 17 (bostad) BILAGA Svensk och europeisk välfärdsutveckling 1970-2000 Sedan 20 år är Sveriges placering i ”välståndsligan” (BNP per capita) ett återkommande tema i svensk debatt. Vi har också länge haft en diskussion om att BNP inte säger allt om välfärden. Ett land kan ha hög BNP men samtidigt en ojämlik fördelning av resurserna, t ex hög fattigdom och att stora delar av befolkningen inte får adekvat sjukvård, utbildning, bostad eller föda. En del av den produktion som ingår i BNP höjer inte befolkningens välfärd. Många länder har också höga kostnader för brottsbekämpning, miljösanering, som räknas med i BNP. Ländernas förutsättningar varierar, t.ex. naturtillgångar, infrastruktur, demografisk struktur, geografiskt läge, transportkostnader osv. Social utveckling och livskvalitet är mycket större än materiellt välstånd (enligt BNP), och låter sig inte enbart mätas med ekonomisk statistik. Inom välfärdsforskningen finns nya ansatser till mer helhetsbetonade index, som bättre fångar ländernas sociala utvecklingsnivå och medborgarnas livskvalitet i vidare mening. Några bygger på intervjuer om medborgarnas tillfredställelse, andra följer en mer skandinavisk tradition med objektiv statistik om faktiska förhållanden. Professor Richard Estes har sedan 1970 beräknat ett sådant välfärdsindex för 163 länder (WISP=Weighted Index of Social Development), som ingår i en ny SCB-rapport om välfärd och ofärd på 90-talet som publiceras den 7 oktober. WISP bygger på totalt 40 sociala indikatorer, med subindex inom 10 sektorer. Integrerade välfärdsindex, vare sig de grundas på objektiva eller subjektiva kriterier brukar placera de nordiska länderna samlade i en tätklunga. Det gäller även WISP, som placerar Sverige och Danmark på delad förstaplats. Sedan följer de rikare länderna i centrala EU, och därefter de sydeuropeiska EU-länderna. USA med väsentligt högre BNP/capita kommer först på 27:e plats, efter alla EU-länderna plus några av EU:s ansökarländer. Gästföreläsare: Professor Richard Estes, University of Pennsylvania, School of Social Work, USA Läs mera på professor Estes hemsida