L. RON HUBBARD - FOTOGRAF

Kinesiska muren nära Nan-K’ou-passet 1928; foto L. Ron Hubbard.

Fotografi, vilket L. Ron Hubbard gärna framhöll, betyder ”ljusskrift”. Och när man tar i beaktande hur hans fotografier kommunicerar, ser man att frasen är en träffande beskrivning av hans arbete. 

Under hela sin uppväxttid studerade han ivrigt fotograferandets konst, men det var i slutet av 1920-talet som hans karriär började på allvar, i och med den serie uppskattade studier som tillkom under hans resor i Kina. Bilderna var genomgående professionella och fick till slut bred spridning, i National Geographic. Efter sin återkomst till Förenta staterna fortsatte han sin karriär som fotograf, både som fotoreporter för lokaltidningar och som frilans för flera nationella publikationer. Det mest beaktansvärda av hans frilansarbeten var det som han uträttade för flygentusiast-magasinet Sportsman Pilot. 

När L. Ron Hubbard började sin författarbana år 1933, tenderade hans fotograferande att åsidosättas en smula. Icke desto mindre fann man honom under senare år regelbundet fotografera. Detta gällde bland annat reklamfoton för olika europeiska grupper och organisationer, samt mycket uppskattade landskapsbilder från södra England. De senare valdes ut bland 3 000 insända bidrag, för den internationella fotografiutställningen i Nantes, i Frankrike. L. Ron Hubbards fotografier från dessa år utvaldes också för att visas på Versailles Salon International d’Art Photographique, och har senare publicerats i fotokalendrar innehållande L. Ron Hubbards bilder.

.                   

Samtidigt som L. Ron Hubbard var en av konstflygningens pionjärer, tjänstgjorde han som både fotograf och skribent för tidskriften Sportsman Pilot.

År 1975 fortsatte han sådant arbete på ön Curaçao i Nederländska Antillerna, där det inom loppet av några dagar efter hans ankomst rapporterades: ”Herr Hubbard med sin professionella noggrannhet, får de bilder han vill, en efter en med en produktionstakt på mer än 7 000 fotografier sedan han först började fotografera här i Curaçao.” 

När L. Ron Hubbard återvände år 1976 till Förenta staterna för att bosätta sig i södra Kalifornien, fogades en ny dimension till hans bana som fotograf – han började utbilda fotografer. Från detta utbildningsarbete härstammade hans beskrivning av alla de viktiga steg som en fotograf måste ta, för att försäkra sig om att han får en bra bild – däribland det ofta förbisedda preliminära steget att visualisera eller i förväg föreställa sig hur bilden skall bli. Som ett alternativ till detta rådde han fotografer att lära sig att omedelbart känna igen en bild. I båda fallen – och däri låg den gemensamma nämnaren i allt konstnärligt arbete som L. Ron Hubbard företog sig – måste fotografen lära sig att ”få bilden att tala”. Alla hans elever fick, som en del av utbildningsprocessen, förmånen att få sina bilder personligen granskade av honom själv. Utöver mer konventionella aspekter, som komposition och ljussättning, fortsatte han på karaktäristiskt manér att framhålla det ytterst viktiga elementet kommunikation: Vad, om något, hade bilden att säga? Denna utbildningsperiod resulterade också i hans ytterst viktiga förfaranden för testning av film och utrustning, och hans klargörande av det länge missförstådda ämnet komposition. 

Idag finns hans fotografiska verk slutgiltigt och noggrant sammanställt i”L. Ron Hubbard-serien”och”L. Ron Hubbard: Images of a Lifetime” (Bilder från ett livstid). Allt som allt presenteras mer än 600 bilder – från hans tidigaste bilder med en enkel Kodak Brownie till hans senare arbete i södra Kalifornien. Däribland finns givetvis ett flertal utvalda fotografier ur hans berömda Kina-serie, hans prisbelönta bilder från den engelska landsbygden och allt annat som illustrerar Hubbards verk i, som han kallade det, ”att skriva med ljus”.