Pressmeddelande —
Science & SciLifeLab Prize for Young Scientists 2026
Science & SciLifeLab Prize for Young Scientists tilldelas 2026 en forskare som upptäckt hur växter använder värme för att locka till sig skalbaggar.
För många år sedan rörde Wendy Valencia Montoya vid en blomma i Amazonas regnskog och blev förvånad över hur varm den var. Då trodde forskare att värmealstrande växter främst använde värmen för att få dofter att avdunsta och därmed locka pollinatörer.
”Jag ville utmana uppfattningen och formulera om frågan: kan värmen i sig fungera som en signal som lockar pollinerare?”, skriver Valencia Montoya, Junior Fellow vid Harvard Society of Fellows, i sin uppsats som vann Grand Prize i 2026 års Science & SciLifeLab Prize for Young Scientists. Hennes forskning har visat att så är fallet.
Valencia Montoya bestämde sig för att fokusera på kottepalmer, en sorts värmeproducerande växter som fanns redan före dinosauriernas uppkomst. Första gången hon såg dem kändes det som att hon reste tillbaka i tiden. Växterna har tjocka, konformade stammar och fjäderformade blad, och de pollineras främst av skalbaggen Rhopalotria furfuracea.
Hon sekvenserade en kottepalm som på svenska kallas pappzamia, sagoträd eller kartongpalm, och upptäckte ett protein som förbränner stärkelse för att alstra värme. I fältstudier målade hon skalbaggarna med UV-fluorescerande färg och observerade dem när de flög från växt till växt. Kottepalmer avger värme vid olika tidpunkter beroende på kön och insekterna sökte sig alltid till det varmaste könet. Skalbaggarnas flygmönster bekräftade att förskjutningen i växternas uppvärmning har en funktion: hanplantorna värms upp först för att locka insekter att samla upp pollen, och sedan värms honplantorna upp för att locka dem att lämna av pollen där.
”Experimenten visade att värme fungerar som en signal. Nästa utmaning var att isolera värmen från andra signaler, som exempelvis doft”, skriver Valencia Montoya i sin uppsats.
För att göra detta tillverkade hon doftfria 3D-modeller av kottar från växten och visade att skalbaggarna drogs till de uppvärmda kottarna.
En berättelse om värme och färg
Hon undersökte också synens roll i skalbaggarnas pollinering av kottepalmer. Genom att kopiera av skalbaggarnas synsystem förstod Valencia Montoya att insekterna inte uppfattar kottepalmer – eller egentligen någonting alls – särskilt tydligt. Värme är därför mer lockande än synen för hungriga skalbaggar.
”Den vinnande uppsatsen är en fint berättad historia som spänner från observationen att vissa forntida växter använder värme för att locka till sig pollinerare – till upptäckten av att kottepalmer alstrar värme och hur skalbaggar hittar dit. Detta signalsystem kan vara sårbart i en värld som blir allt varmare, vilket understryker att en störd kommunikation mellan arter kan påverka den biologiska mångfalden”, säger Valda Vinson, chefredaktör för Science-tidskrifterna.
Klimatuppvärmning och sensorisk förorening
Idag hotas överlevnaden för äldre, värmeavgivande växtlinjer av klimatförändringarna. Särskilt kottepalmer är utsatta, och det innebär att även de skalbaggar som pollinerar dem är det. Detta beror på att när medeltemperaturerna fortsätter att stiga kommer värmen som kottepalmerna genererar att märkas allt mindre.
”Klimatuppvärmningen kan i grunden betraktas som sensorisk förorening för pollinerare”, säger Valencia Montoya. ”Eftersom vi människor lever i vår sensoriska värld lägger vi större vikt vid sinnen som är viktiga för oss, som exempelvis synen. Det gör det svårare för oss att tänka på de signaler som vi inte ser men som är mycket viktiga för andra djur.”
”Pollinering är otroligt komplex. Det finns många signaler som spelar in utöver värme, bland annat flyktiga ämnen och luftfuktighet. Om man vill veta hur mycket små djur med en mycket liten hjärna hittar sin väg genom denna komplexitet, är det mycket viktigt att förstå hur alla dessa signaler samverkar”, säger Valencia Montoya.
”Science & SciLifeLab-priset för unga forskare uppmärksammar forskare i början av karriären för deras banbrytande forskningsupptäckter samt deras förmåga att förklara deras betydelse”, säger SciLifeLabs direktör Jan Ellenberg. ”Årets vinnare har identifierat värme som en uråldrig pollineringssignal, upptäckt en ny typ av immuncell, utvecklat nya molekylära verktyg för att avläsa och omprogrammera genuttryck i levande celler samt använt rumslig biologi och AI för att kartlägga hur hjärnan åldras, cell för cell. De har också skrivit mycket engagerande om sina spännande fynd och varför de är viktiga. Vi är mycket glada över att kunna uppmärksamma dessa enastående unga forskare under de formativa första åren av deras karriärer och ser fram emot att följa deras framtida framsteg som mottagare av Science & SciLifeLab-priset.”
Årets kategorivinnare
Chew Chai är vinnare i kategorin Cell- och molekylärbiologi för sin uppsats ”Nature’s cellular nuke: Discovery of an unknown immune cell type and its cytotoxic killing mode”. Hon är postdoktor vid Stanford och har en grundexamen från Massachusetts Institute of Technology (MIT) samt en doktorsexamen från Stanford University.
Eric Sun är vinnare i kategorin Genomik, proteomik och systembiologi för sin uppsats ”New tools for an old problem: How to map, measure, and model the aging brain.” Han är för närvarande huvudforskare vid avdelningen för biologisk teknik vid MIT samt vid Ragon Institute vid Massachusetts General Hospital, MIT och Harvard. Han tog sin grundexamen vid Harvard University och sin doktorsexamen vid Stanford University.
Kaiyi Jiang är vinnare i kategorin molekylär medicin för sin uppsats ”Att bygga en verktygslåda för cellteknik: biologisk mångfald och djupinlärning utnyttjas för nya upptäckter”. Han är huvudforskare vid Omenn-Darling Bioengineering Institute vid Princeton University och har en kandidatexamen från Rice University samt en doktorsexamen från MIT.
Om priset
Science & SciLifeLab‑priset för unga forskare är ett internationellt pris som årligen delas ut under Nobelprisveckan i Stockholm av tidskriften Science och den svenska forskningsinfrastrukturen SciLifeLab. Priset möjliggörs tack vare en donation från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.
Ämnen
Kategorier
Regioner
SciLifeLab gör det möjligt att bättre förstå livet. Vi är en nationell forskningsinfrastruktur och forskningsmiljö som hela världen kan dra nytta av. Här kan allt som är relaterat till livet på molekylär nivå undersökas. Genom att förstå hur celler och molekyler fungerar kan vi bättre förstå människor och andra livsformer. Med ökad kunskap kan samhällets utmaningar mötas och lösas inom många områden inom livsvetenskaperna.