Blogginlägg -
Camp Ripan - Binder ihop två högsäsonger
Familjen Lind på Camp Ripan i Kiruna har lyckats med något ovanligt. De har satsat på en ”hopplös” säsong och vänt den till succé. Nu vallfärdar besökarna i mörkaste midvintern till en stugby norr om polcirkeln.
Norr om Kiruna centrum, just där stadsberget Luossavaara tar vid, ligger rader av stugor kring en formstark huvudbyggnad. I vintermörkret är det varmt och inbjudande innanför de stora fönstren till restaurangen. När sommarsolen skiner dygnet runt plaskar glada familjer i det uppvärmda utomhusbadet – Sveriges nordligaste.
– På sommaren är de allra flesta av våra utländska gäster barnfamiljer från Nordnorge. De stannar till på väg söderut till kusten vid Bottenviken. Är det fint väder stannar de här några extra nätter, säger Frida Lind-Oja.
Hon är marknadschef på Camp Ripan, och hennes bror Dennis Lind har just tagit över som vd efter deras mamma Monica. Tillsammans med syskonens pappa Ove köpte Monica anläggningen av kommunen 2002. Då hette den Radhusbyn Ripan och inte mycket hade moderniserats sedan byggåret 1968.
– När vi tog över fanns det bara sommarsäsong, men våra föräldrar såg potentialen i vintern, säger Dennis som ansvarar för nyinvesteringar och projekt.
Frida fyller i:
– Då var här helt stängt under jul och nyår. Nu är det vår verkliga boom.
Säljer mot utlandet
I början av 2000-talet hade Icehotel och olika vinteräventyr redan börjat attrahera den globala resenären. För Camp Ripans del handlade det om att anpassa verksamheten och anläggningen till den nya kundgruppen. Familjen Lind har jobbat strategiskt mot utlandsmarknaden i samarbete med Visit Sweden, Kiruna Lappland samt andra enskilda turistföretag i Kiruna.
– Vi har också rent fysiskt varit ute och sålt på den brittiska, tyska och japanska marknaden, både på mässor och rundresor till turoperatörer. I fjol var det till exempel trettonde året som vi var över till Japan, säger Frida.
Byter skepnad under året
När Monica och Ove Lind köpte anläggningen 2002 hade den 90 stugor, sju anställda och en omsättning på cirka 7 miljoner kronor. 15 år senare har den fortfarande 90 stugor, men 49 helårsanställda och en omsättning på 52 miljoner kronor. Vägen dit har inte varit enkel. Den har inneburit hårt arbete och stora investeringar. Alla stugorna har rustats upp i etapper och hela Camp Ripan är inkopplat på fjärrvärme i stället för som tidigare direktverkande el. Även huvudbyggnaden fick ett rejält lyft – bokstavligen. Taket höjdes och nya utrymmen kom till. Senare har man också byggt ett spa – Kirunas enda – som stod färdigt 2013. I och med uppfräschningen uppnådde stugorna hotellstandard. I början hade företaget lite av ett identitetsproblem: var det en campingplats och stugby, eller ett hotell med rum som var stugor? De beslutade sig för att vara båda delarna, och låta anläggningen byta lite skepnad under året.
Familjen Lind har också lagt en hel del omsorg på Camp Ripans stil och varumärke.
– Vi ville inte bli ett hotell som man kan hitta var som helst i världen. Vi bestämde oss för att gräva där vi står och se till att gästerna får med sig en bit av Kiruna. Vår röda tråd är de tre kulturerna i Kiruna: Samekulturen, rallarkulturen och den tornedalska kulturen. Allt utgår från det, från material och mat till aktiviteter, säger Frida.
Inga större byggprojekt har varit på tapeten under några år, så nu är det dags. Camp Ripan kommer att få ett helt nytt restaurangkök som ska bli Sveriges mest klimatsmarta. Energin ska användas optimalt och allt organiskt avfall blir gödningsmedel. Hållbarhet är en hjärtefråga för syskonen Lind, som lät Svanenmärka Camp Ripan 2015. Frida förklarar:
– För att kunna fortsätta sälja det vi säljer här, måste vi bevara naturen. Ett exempel på hur vi jobbar är att till restaurangen välja lokalt producerad mat. Vi vet var den är odlad och hur den är uppfödd.
Även bygg- och inredningsmaterialet är lokalt, som järnmalm och björk. Till våren kan Camp Ripan presentera de första nya stugorna på 50 år. Dennis kallar dem för ”tre sviter i stugform”. Sviterna är ett resultat av efterfrågan på mer exklusivt boende från penningstarka besökare.
Egen akademi
Var gästerna kommer ifrån varierar under året. Sommartid är de allra flesta svenskar och norrmän, men tyskar, holländare, belgare och fransmän ökar. Under vintersäsongen står utländska gäster för 75 procent av beläggningen. Förra vintern kom gäster av inte mindre än 73 olika nationaliteter till Camp Ripan. Det kräver en del av personalen. Förutom de helårsanställda i företaget har Frida och Dennis såväl ny som återkommande personal inför varje säsong, sommar som vinter. Dessa får en gedigen tredagarsutbildning som går under namnet Camp Ripan-akademin.
Dels får säsongarna lära sig om själva företaget, dess filosofi och den röda tråden, dels får de kunskaper om Kiruna som resmål och slutligen en utbildning i värdskap, omsorgsförsäljning och storytelling.
Frida och Dennis vill satsa på den sociala hållbarheten bland annat genom att behålla fler i personalen året om. Därför lägger de extra krut på att knyta ihop sommar- och vintersäsongen över hösten.
– Under höst och förvinter är det fantastiskt norrsken. Hösten är nästan bäst för norrsken, för då är det riktigt mörkt. På vintern lyser snön upp, så då syns det lite sämre, säger Frida.
Väloljat samarbete
Både hon och Dennis hade lämnat Kiruna när deras föräldrar tog över Camp Ripan 2002. Frida studerade turismvetenskap i Östersund och tyckte att det var jättebra att föräldrarna köpt en campingplats. På så vis fick hon ett verkligt studieobjekt att testa det hon lärde sig under utbildningen på. När hon var färdig i Östersund flyttade hon hem till Kiruna och har varit företagets marknadschef sedan dess. Dennis bodde i Stockholm, jobbade som elektriker och spelade hockey. Efter två år av sommarjobb på Camp Ripan flyttade han hem till Kiruna på heltid. Att syskonen nu har tagit över företaget helt och hållet ångrar de inte för en sekund. Samarbetet dem emellan är väloljat. De har var sitt ansvarsområde, men bollar hela tiden idéer och beslut med varandra. Företagets omsättning har mer än sjufaldigats på 15 år, men Dennis och Frida tänker inte börja ta det lugnt.
– Nej, vi är inga förvaltare. Det finns ju så mycket kvar att utveckla, säger Frida och får direkt medhåll av Dennis:
– Jo, vi hittar hela tiden på nya grejer vi vill göra.
