Jens Hansson: ’’Inte fel att vara lite styv i korken i kontakten med investerare’’

Jens Hansson och Anna Törner som är VD respektive grundare av SDS Life Science var två av föredragshållarna vid evenemanget The Future of Swedish and Danish Life Science i Lund i september 2021. Vi pratade med Jens Hansson om hans tankar efter evenemanget.

Hej Jens! För tionde året i rad arrangerades The Future of Swedish and Danish Life Science som arrangerades av Medicon Village i samarbete med Life Science Sweden och Medicon Village Alliance. Det har gått ett par månader nu, hur upplevde du evenemanget?

Jag fick ett väldigt bra intryck av hela tillställningen. Det var verkligen professionellt anordnat hela vägen och produktionen kändes påkostad. Dessutom så var det ett ovanligt spännande innehåll. Eftersom jag har erfarenhet från investerarsidan gillade jag särskilt Galectos föredrag där Hans Schambye pratade om hur man bygger ett biotechföretag ’’from university to spin-out’’. Dessutom ska vi ta med den sociala dimensionen, det var kul att träffa äntligen träffa människor i branschen.

Temat för ditt och Annas föredrag var relationen mellan Life Science-bolag och investerare. Kan du i korta drag berätta om hur tankegångarna går för en investerare som tittar på ett Life Science- bolag?

Om vi tänker på hur en investerare ser på Life Science som bransch så finns det en hel del likheter med andra branscher, men också olikheter. En likhet är att alla letar efter teamet med stort T. Det är A och O, och den kanske enskilt viktigaste faktorn för en investerare. En annan likhet är att alla investerare söker efter bolag som levererar en tjänst eller en produkt som har enorm potential och som möter ett verkligt behov där ute. Sen finns det ju en del olikheter med andra branscher och det som sticker ut med Life Science är just Science. Det bygger på forskning i grunden – oftast alltså en form av det investerare kallar deep tech.

Kan det vara avskräckande för vissa investerare?

Ja, det kan vara potentiellt avskräckande eftersom vi pratar om enorma tidsrymder, vilket vi också pratade om på konferensen. Men jag menar att man kommer runt med det genom att jobba med milstolpar och vara extremt tydlig med vilka milstolparna är i varje del av projektet. Alltså vilka är milstolparna inom pre-klinik, fas ett, två och tre? Inom pre-klinik kan milstolparna till exempel vara ett genomfört GLP-toxikologiprogram eller att dina planer är avstämda med FDA och EMA.

Du pratade också om vikten att vara ute i tid när du kontaktar investerare och att finansieringsprocessen vanligtvis tar längre tid än man tror. Vad är det som gör att det tar längre tid än man tror, vad glömmer man bort?

Min upplevelse är att man ibland glömmer bort tiden det tar att få in den externa hjälpen som behövs. Det kan vara folk som hjälper till med memorandum eller att sätta upp datarum som sammanställer all väsentlig information om projektet, vetenskapligt såväl som finansiellt eller juridiskt. Sen bör man även tänka på att ta hjälp av människor som sitter nära marknaden och har kontakt med investerare. Det kan också vara tidskrävande och man förvånas ofta som bolag hur lång tid det tar att sätta fart på allt detta, liksom den tid investerare i lite senare finansieringsrundor vill lägga på att ”följa bolaget” innan man känner att bolagets framdrift och teamkvalitet är tillräckligt god.

Vilka är de vanligaste utmaningarna som en entreprenör har i kontakten med potentiella investerare?

Det beror till stor del vilken fas man är i. I tidiga faser skulle jag säga att entreprenörerna missbedömer utmaningen att gå från soft funding, alltså mjuka investeringar från universiteten till exempel, till att hitta eget kapital. De som förser startup-bolagen med eget kapital har en annan agenda och det tror jag många produktbolag upplever som utmanande att hantera. 

En annan sak som inte är så dum att ha med, är att ha en strukturerad aktieägarförteckning. Som investerare vill man inte se att det finns jättemånga små ägare. Då vet man att management måste lägga mycket tid på att hantera dessa. Man vill också se att man har nästa runda av kapitalanskaffning i åtanke och det även finns interna tagare på aktieägarlistan som har kapacitet att kliva in och ta en relevant del av nästa runda, för att visa att man tror på bolaget och ge rundan en bra grundplåt.

En annan utmaning är ju att man är måste vara ganska djärv, man måste tro på sig själv. Som investerare vill man se självförtroende från entreprenörerna. Du får ursäkta uttrycket men det är inte fel att vara lite styv i korken och säga att ’’detta kommer bli hur bra som helst’’.

Är det viktigt med ett gott självförtroende?

Det är absolut viktigt, det tycker jag. Det är viktigt att man visar att man tror på sin skapelse och som investerare vill man se ett gott självförtroende från entreprenören och att entreprenören just visar att ’’det här kommer verkligen att bli hur bra som helst’’.

Och slutligen, hur ser drömteamet ut?

Du behöver en bredd i teamet och det är inte nödvändigtvis den numerära bredden utan det är bredd i kompetens som är viktig. Förutom sakkunskap behövs det i synnerhet en projektledare som är manisk vad gäller att hålla tidsplaner. Det får också gärna finnas någon som kan entusiasmera investerare.