Bönderna på kajen.

På en trehundra kvadratmeter stor asfaltsplätt i Göteborgs frihamn arbetar två bönder. William Bailey och Jonas Lindh är de två grundarna till Kajodlingen som levererar färska ekologiska grönsaker till stadens restauranger. 

Både jag och Jonas har läst humanekologi och ville hitta ett sätt att göra staden grönare och mer resurseffektiv. Jag kommer från landet och morsan har alltid odlat. Mitt odlingsintresse går lång tid tillbaka. Nu ville jag och Jonas odla ekologiskt på ett kommersiellt sätt. Få bort flum- stämpeln och visa att det faktiskt går att arbeta som stadsbonde och odla med hög kvalitet.

Hur står sig er kvalitet jämfört med traditionella odlare? 

Vi har ju fördelen att kunna leverera dagsfärskt. Restaurangerna får leveransen en dryg timme efter skörd, vilket i princip är som att kockarna har odlingen i trädgården bakom hörnet. Men det klart, vi har endast trehundra kvadratmeter odling vilket gör att vi får välja våra grödor med omsorg. Potatis kan vi till exempel inte få någon ekonomi i. Istället får vi välja småblad som är mer tacksamt att odla på begränsad yta. Om den traditionella bonden odlar en sak och får ut en skörd så odlar vi flera saker och försöker maximera antalet skördar per säsong.

Vad odlar ni idag? 

Mycket ur kålfamiljen, blommor, bönor, ruccola och spenat. Just blommor blir snabbt tråkiga efter skörd så där behöver det verkligen vara så färskt som möjligt. Småblad växer snabbt ut igen efter skörd och där kan vi skörda samma yta fyra gånger ungefär. I år har vi provat en helt ny kålsort som heter Wasabina. Den dök upp som ett tips från en kock som gillade smaken. Efter att vi provat så visade det sig att den passar utmärkt för sättet vi odlar på. Ängssyra är ett annat exempel som också lyckats bra. Just samarbetet med ambitiösa kockar är väldigt viktigt för oss.

Hur jobbar ni för att driva upp kvalitet i allt ni odlar? 

Så länge du har bra jord så får du bra grödor. Vi lägger ner väldigt mycket tid på jorden. Första året köpte vi jorden färdig från en leverantör här i Sverige som transporterade den till oss. I år har vi istället berikat jorden med kompost från Renova här i Göteborg. Bra, kväverik kompost som är återvunnen från stadens parker kan man säga. Då kan vi istället skapa ett lokalt kretslopp inom staden och få bort transporten. Vad jag har hört så plockar till exempel takodlingen Brooklyn Grange i New York, in mycket av sin kompost från Philadelphia. Det är en ganska lång transport för att sedan odla ekologiska grödor. Vi ser hellre att vi köper in direkt från stan. Och desto mer nyskördat, desto bättre smakar det. Kvaliteten har vi inga problem med.

Finns det ingen risk att odla mitt i stan? 

Jag förstår att folk kan ha den uppfattningen om man jämför en idyllisk åker på landet med vår odling på kajen. Men skenet bedrar, kan man säga. Givetvis finns det regler som säger att du måste ha odlingen minst tjugofem meter från en större väg med tung trafik. Men mycket hänger också på vilken jord du odlar i. Vi odlar med egen jord på asfalt. Det finns ingen som helst risk att någon förorenad jord når våra plantor. Sen är ju en åker inte en skyddad verkstad bara för att den ligger utanför stan. De rapporter jag har läst visar tydligt hur utsatt Sverige är från skit som blåser in från Ryssland. Vinden bryr sig knappast om nationsgränser. Kadmium finns överallt, tyvärr. Fåglar, insekter och andra smådjur finns både på landet och i stan. I det stora perspektivet har jag svårt att se att det är några större skillnader.

Hur har kulturen med stadsodlingar utvecklats de senaste åren?
Självplocket tror jag kommer växa sig större. I humanekologi pratar man mycket om att vi människor blivit helt frånkopplade från matproduktionen. Vi svenskar blev så sjukt moderna på 60-talet att allt som hade med jord att göra var fult. Allt skulle vara i konservburk. Och rätt som det var hade vi rationaliserat bort oss själva från hur mat blir till. Men nu har det det kommit en backlash precis som med surdeg. Plötsligt vill folk göra allt själva. Det speglar nåt slags behov i oss, tror jag. Att saker ska finnas på riktigt. Människan har sysslat med odling i 10 000 år och det skulle inte förvåna mig om det är nåt genetiskt i oss. Här på kajen har vi till exempel självplock några dagar i veckan. Vi trodde att människor skulle peka på vad de ville ha och så skulle vi få skörda. Men det blev tvärtom. Folk skördar själva och de flesta kommer faktiskt tillbaka. De får lite tid att hänga med växterna och sen gå hem och äta. Vi kostar ju inte mer än vanliga mataffärer heller.

Vad är målet?
Vi startade vår odling med inspiration från Curtis Stone i Kanada. Han ansåg att bladgrönt var det som skulle funka för att få ekonomi i det. Bladgrönt har funkat bra för oss. Nu har vi dragit igång en odling på posthotellets tak, en helt outnyttjad yta som kan förse deras restauranger med grödor. Annars är väl målet att fortsätta maximera den här odlingen upp till 600–700 kvadratmeter per odlare. Det är vad jag tror att jag och Jonas klarar av. I ett större perspektiv hoppas jag att det ska bli fler detaljplanerade ytor i stan som avsätts för produktion av mat. Att man börjar se på det som något rationellt. Bort med flummet, gör det kommersiellt och visa att du faktiskt kan leva som bonde i stan.