Hållbar klädproduktion i Pakistan.

Klädproduktion i Asien har länge dragits med rykten om dålig arbetsmiljö och låga löner. På Segers fabrik utanför Lahore i Pakistan har man länge kämpat för att bryta bilden och skapa en human arbetsmiljö som mer liknar den i västvärlden.

Sedan några år tillbaka driver Segers egen textilproduktion utanför Lahore i Pakistan. Anläggningen har plats för 500 medarbetare och kompletterar Segers tidigare produktionsenheter i Estland och Ukraina.

Vad säger kunderna om att kläderna produceras i Pakistan?
De senaste årens medierapporter och dokumentärer, framförallt från Bangladesh, har gjort att Pakistan också har fått ett tveksamt rykte. Det är väl så nyhetsinslag fungerar, man minns bilderna och drar lätt alla över en kam. Visst finns det tveksamma arbetsplatser i båda de här länderna, men det finns också väldigt många textilfabriker som tar sitt ansvar och arbetar för att de anställda ska få ett hållbart arbetsliv.

Hur arbetar ni på Segers med er enhet i Pakistan?
Man kan sammanfatta det som att vi försöker implementera våra värderingar om hur en human och trygg arbetsplats ska fungera, samtidigt som vi vill respektera den pakistanska kulturen och deras sätt att leva. Det är en balansgång och vissa beslut är svårare än andra.

Vilka arbetar i fabrikerna?
Textilbranschen i Pakistan domineras generellt av män. I Segers fabrik är det tvärtom, kvinnorna som jobbar där är unga, och arbetar oftast mellan 18 och 21 års åldern. Sen brukar de oftast lämna arbetslivet eftersom traditionen säger att kvinnan då ska vara hemma och ta hand om barnen. På Segers enhet försöker vi alltid vara tydliga med att kvinnorna är välkomna tillbaka när barnen vuxit upp och blivit så pass stora att de klarar sig själva. Men det är också ett tufft val för många av kvinnorna. I vissa familjer anser mannen och släktingarna att kvinnan inte ska jobba utan ta det fulla ansvaret hemma, och konsekvenserna kan bli svåra för henne om hon tycker annorlunda. Hur mycket bör man som västerländskt bolag trycka på och försöka förändra pakistansk kultur? Hur kan vi stötta?

Hur resonerar ni?
Jag tror att det blir enklare för kvinnan att ta diskussionen hemma när nästan alla kollegor på arbetsplatsen kommer tillbaka efter barnaåren. Tillsammans blir de starkare. På vår fabrik är det till exempel väljer 96 procent att komma tillbaka efter åren hemma med familjen. Den siffran är bland de högsta i hela Pakistan, så vitt jag vet.

Vad mer gör ni för insatser i Pakistan?
Vi har en HR-ansvarig på plats, Adil Aamir, som vi arbetar tillsammans med. Han är guld värd och kommer med flera idéer samt genomför många förändringar på plats. Bland annat har vi ett vaccineringsprogram där alla anställda vaccineras mot tyfus och Hepatit. Hela personalstyrkan och deras familjer är också berättigad till sjukvård via PESSI (Punjab employees social security institution). Via Workers Welfare Board betalar vi också bidrag till barnens utbildning och de utbetalningarna fortsätter även om sömmerskan väljer att säga upp sig. De får även pension och livförsäkring. Men, det stora problemet är egentligen analfabetismen. När vi lanserade och erbjöd arbetarna de här förmånerna trodde vi att alla skulle vara positivt inställda. Men det visade sig att många kände sig tveksamma inför alla papper och dokument, eftersom de inte kan läsa. Många har också ett helt annat sätt att förhålla sig till tid. De känner sig inte sjuka i dagsläget och tänker att de inte behöver någon försäkring. Tanken på att i framtiden pensionera sig känns också väldigt avlägsen. De tänker att deras barn kommer ta hand om dem i framtiden.

Hur löser ni det?
Adil arbetar för att alla ska skriva på pappren och få tillgång till förmånerna. Man kan också tänka sig att ta hjälp av släktingar som kan läsa och på så sätt övertyga sömmerskan om fördelarna. Det är egentligen samma sak som med att komma tillbaka och arbeta efter att man fått barn. Ju fler som provar på och visar att det går, desto fler kommer att följa.