Tredje gången gillt.

Redan i kvalet var han en kockarna med högst poäng av alla tävlande. Efter två intensiva finaldagar i köket samt prov i teori och råvarukunskap kunde han till slut koras som vinnare. Årets kock 2018 var David Lundqvist från Grand Hotel Saltsjöbaden.

Jag har ett fantastiskt år framför mig med förhoppningsvis många nya smaker och kontakter. Det ska bli sjukt roligt.

Det här var tredje gången du ställde upp i Årets Kock. Hur viktig är den här tävlingen för dig?
Den är väldigt viktig för mig. En vinst i Årets Kock gör att jag kan kvalitetsmärka mitt personliga varumärke som kock och visa att jag faktiskt är en av de allra bästa. Konkurrensen är hård, det finns så många duktiga matlagare i Sverige och en bred kunskap i branschen. Men jag är en envis person och nu det känns skönt att kunna stå högst upp på pallen.

Hur kändes finalen?
Jag gick in övertaggad och det kändes lite knackigt först. Jag fick inte rätt känsla och sedan blev det bara en enda lång väntan på slutet.

Hur påverkades ditt tävlande av att vara övertaggad?
Jag tryckte på och körde igång alla projekt precis som när jag jobbar. Det gick lite för fort. Jag hade inte behövt ha så bråttom. Matlagningstävlingar skiljer sig rätt mycket från hur man jobbar på krogen. Och jag tycker verkligen att jag är en krog-kock mer än en tävlingskock. Jag är en arbetshäst egentligen. Effektiv och snabb. Men på tävling måste du vara mer organiserad. Du ska visa att du har kontroll på allting och inte har för många grejer igång på spisen samtidigt. Allt måste vara betydligt mer kategoriserat. För mig har det varit en träningssak som jag jobbat väldigt mycket med, att jobba på rätt sätt när jag tävlar. Vad jag menar med övertaggad är att jag gick in i krog-mode när jag egentligen borde gått in i tävlings-mode.

Hann du bli orolig att du sabbat dina chanser?
Nej, jag är nog aldrig orolig. Jag tvingar mig själv att inte tänka så. Då har man redan förlorat. Jag var bara tvungen att bromsa mig själv och hitta rytmen igen. Att återgå till grundplanen, det lugna och det organiserade arbetssättet. När jag vet var allting ska vara, när jag går efter mina listor och hittar min kontroll. När jag väl hade kommit in i rytmen igen så kändes det väldigt stabilt. Men det tog väl säkert tre eller fyra timmar innan jag hamnade i rytm igen. Då kändes det inte stökigt längre. Är det stökigt i köket då blir jag stökig i huvudet. Men till slut gick det ju hela vägen.

Årets Kock fick en omstart under 2018. Hur kändes det nya upplägget?
Fantastiskt bra. Hela tävlingen har fått ett riktigt lyft, både för publiken och för oss som tävlar. Visst är tävlingstiden väldigt lång, men resultatet blir jämnare och du får fram en segrare som faktiskt har den breda kunskapen som krävs för att i mina ögon förtjäna titeln. Nu låter det väl lite drygt eftersom jag vann i år, men faktum är att tävlingen innehåller fler spontana uppgifter du ska klara och färre grejer som du kan träna på i förväg. Då krävs det att deltagarna verkligen har en bra baskunskap att luta sig tillbaka mot. Jag tycker att det är mer rättvist. 
Sen gillade jag verkligen upplägget med råvarukorgen och formatet med sex tallrikar istället för fjorton. Du levererar aldrig fjorton tallrikar mat ute på krogen. Att tävla med fjorton tallrikar gjorde att man fick utgå från vilken mat man klarar av att göra fjorton serveringar på. Det är fel ände att börja i. Jag vill hellre börja fundera kring vem jag är som kock, vad jag helst vill leverera och hur jag kan sätta min personliga prägel på maten. Men nu tycker jag att de förpackat tävlingen till något väldigt intressant. Mina kompisar som satt på läktaren sa att det var väldigt roligt att titta på.

Kommer det nya tävlingsupplägget göra det svårare för unga talanger att delta eftersom de kanske inte har erfarenheten som krävs i vissa moment?
Absolut, det kommer bli svårare för de yngre. Erfarenhet premieras i det nya upplägget. Men åldersgränsen har satts till 23 år och då har en ung kock ändå haft några år på sig att lära sig yrket. Det handlar till slut om att laga bäst mat. Kunskapen runtomkring kan du lära dig, bara du är nyfiken och tar tag i vad du bör lära dig. Man får åka ut till leverantörer och lära sig skära fisk eller stycka lamm. Men samtidigt kommer Årets Kockelev och Årets Kockelever att lanseras under Årets Kocks flagga framöver, så det kommer finnas många möjligheter för unga talanger att visa upp sig.

Sverige behöver fler kockar. Vad tror du Årets Kock kommer att betyda för branschens tillväxt framöver?
Jag hoppas vi kan inspirera människor att välja den här vägen, för det är ett väldigt utvecklande och roligt yrke. Det är inte så att du kommer stå och koka såser eller skära fisk hela livet om du inte vill det. Du kan bli produktutvecklare, provsmakare eller kanske något annat framtida yrke i branschen. Det finns så otroligt mycket som är kopplat till mat och det är en väldigt kreativ bransch. Sen behöver man inte nödvändigtvis tävla för att trivas i branschen eller vara en duktig kock. Men jag tycker ändå att tävlingarna är viktiga, för de driver utvecklingen framåt och gör att vår bransch får uppmärksamhet.

Nu kommer du att bli väldigt förknippad med tävlingen Årets Kock. Men vem är kocken David Lundqvist annars?
Jag har nog alltid sökt mig till kreativa intressen. Som yngre provade jag musik, gitarr piano och teater, men det blev aldrig min grej hela vägen ut. Jag landade istället i maten. I köket kunde jag uttrycka mig men ändå slippa att stå på scen inför folk. Det passade mig väldigt bra just då. Sen har det alltid varit en kärlek att äta mat. Jag sa nog redan vid sju års ålder att jag ville bli kock och sen höll jag fast vid det. Vi hade alltid stora frukostar och middagar i vår familj. Alla skulle äta ihop, vi slamrade med kastruller vid bordet, smakade och diskuterade. Farsan stod alltid vid spisen och morsan var den som bakade bröd, bullar och kakor. Både maten och baket var viktiga för mig, men det var med farsan som jag stod och vevade potatismos, stekte falukorv och bräserade kotletter. Nån gång på högstadiet gjorde jag min första praktik hemma på Orust vid Slussens pensionat som drivs av Robert Sohlberg och hans fru Vibeke. Jag började med att diska och jobba med julbordet. Sen blev ytterligare jobb på nåt sportlov, nåt sommarlov och plötsligt jobbade jag hela tiden. På Slussens pensionat lärde jag mig grunden. Det var väldigt familjärt och jag umgås med dem fortfarande.

Hur får du utlopp för kreativitet nu?
Tillsammans med mina kollegor. Man har ofta ett visst tankesätt hos sig själv, som man kanske inte alltid är medveten om, men kollegorna kommer med andra inspel och tankar som driver det framåt. Grand Hotel Saltsjöbaden har varit fantastiska i sitt sätt att ställa upp på mig under tävling. De pushar mig i mitt tävlande och ger mig rätt backning för att jag ska kunna fokusera på tävlingen fullt ut. Det gör gott för kreativiteten.

Nu är du Årets Kock i ett år framåt. Vad tror du om året?
Jag hoppas att kunna knyta kontakter och träffa roliga människor för att på allvar kunna utvecklas till en av de bättre matlagarna i Sverige om ett par år. Ett hektiskt år med många härliga smaker! grymt jobb.