Fyra problem med vikande miljöbilstrend

I mängder av olika sammanhang nämns just nu riksdagens berömvärda målsättning – en fossilfri fordonsflotta i Sverige år 2030. Det är en fin och slagkraftig siffra, men målsättningen är tyvärr helt orealistisk utan nya styrmedel och en politik som är tydlig, kraftfull och teknikneutral.

Det senaste året har vi sett en negativ utveckling på miljöbilsfronten. Av omkring 300 000 nyregistrerade bilar 2011 var endast åtta procent eller 24 000 anpassade för gas eller etanol, att jämföra med nästan det dubbla året innan.

Till stor del beror detta på nya regler om förmånsvärden. Etanolbilarna blev helt av med den tidigare nedskrivningen och biogasbilarna fick också sämre förutsättningar. Bilköparna har istället gått över till snåla dieslar och bensinbilar.

Detta är en negativ utveckling av främst fyra orsaker:

Andelen miljöbilsklassade fordon som säljs ökar, men de verkliga miljöbilarna som drivs med förnybara drivmedel minskar till förmån för snåla fossilbilar (elbilarna är än så länge en parentes). Dessa släpper ut mindre fossil koldioxid, men den helt nödvändiga omställningen mot förnybara energikällor uteblir och vi sitter kvar i oljeberoendet. En kortsiktig sänkning av CO2-utsläpp får inte riskera en hel samhällsutveckling.

Att de verkliga miljöbilarna går bakåt riskerar att leda till ren kapitalförstöring. Det har redan investerats mycket stora summor i infrastruktur för E85 och även biogas i hela landet. Den nuvarande utvecklingen äventyrar något helt unikt i Europa – förnybara drivmedel på de flesta av landets tankstationer. Den utvecklingen är svår – troligen omöjlig – att göra om.

Andra generationens etanol från restprodukter ger enorma utsläppsminskningar. Förstörs marknaden för förnybara drivmedel i Sverige är risken stor att utvecklingen av andra generationens biodrivmedel stannar av, långt innan de ens kommit ut på marknaden. Utanför landet är detta ett enormt forskningsområde, men det svenska mycket framstående arbetet är närmast okänt för allmänheten.

Den nuvarande utvecklingen leder inte bara till att omställningen mot fossilfria energikällor går om intet, den har en annan tråkig bieffekt. Svenska städer klarar inte längre utsläppsmålen för de andra ämnen som främst dieselmotorer släpper ut: kväveoxider och partiklar. Kväveoxiderna försurar och partiklarna leder till hälsoproblem för människor i städerna.

Några som tror på biodrivmedlen är biltillverkarna, bland annat kommer Volvo med en ny och mer energieffektiv E85-motor och Volkswagen lanserar en ny flexfuel-Passat. Av någon anledning har man från regeringens sida valt att stödja en helt annan utvecklingslinje. De miljöbilsdefinitioner som gäller från och med januari 2013 kan innebära en förbättring, men det finns invändningar att göra där med.

Om vi ska ta riksdagens målsättning på allvar har vi 18 år på oss och mycket att göra. De lösningar som finns måste användas och utvecklas, både inom person- och godstransport, och det måste ske nu. Vi kan inte nöja oss med att kortsiktigt hyfsa siffrorna för koldioxidutsläppen, vi måste få till en långsiktig och permanent övergång till nya energikällor.

Charlie Rydén, senior advisor, SEKAB