Vem blir borgmästare i Jerusalem? Porush, Barekat eller Gajdamak?

Stads-och kommunalfullmäktigeval i Jerusalem idag tisdag - liksom i hela
Israel. Det blir ett nytt styre i huvudstaden vad som än händer. Vi får
med säkerhet en ny borgmästare. Den gamle sedan 2003, Uri Lepolianski,
avgår. Hans ultraortodoxa judiska parti har utsett Meir Porush som ny
kandidat.

Porush kan vinna valet eftersom hans adepter och anhängare skjutsas eller
beordras till vallokalerna. De är disciplionerade som soldater. De
ortodoxa är dessutom på stark tillväxt i Jerusalem, så Porush behöver inte
anstränga sig över hövan. Om vanliga israeler har ett och ett halvt barn i
snitt samt hund, har de ortodoxa sju och trekvarts barn i snitt - utan
hund. De utgör idag nästan 35 procent av Jerusalems hela befolkning på
litet drygt 700 000. Palestinierna som ingår i totalsumman utgör idag ca
33 procent av hela invånarantalet.

Porushs stora tillgång är att man lätt känner igen honom. Han ser ut som
en 70-åring och har gjort det sedan han blev 32. Vithårig med helskägg som
jultomten, fast Porush går inte klädd i rött, utan i helsvart med vit
skjorta. Men skjortan får man gissa sig till, eftersom skägget fungerar
som förhänge.

Porush är också riksdagsman i Knesset, där han inte direkt utmärkt sig,
annat än som inventarium. Han ser precis ut som sin far, som satt i
Knesset i 30 år. Det borgar för kontinuitet och stabilitet. Det kan vara
en fördel. Hans kampanj gick ganska bra, tills han i förra veckan vid ett
möte med en stor skara Beltzer-chassidim undslapp sig det pseudoprofetiska
uttalandet att alla borgmästare i Israel kommer att vara ultraortodoxa om
tio till femton år.

De väljare i Jerusalem som inte är över sig religiösa fick förstås stora
skälvan och det är den stora chansen för Nir Barekat, med tonvikt på sista
stavelsen att ta över stadshuset. Han vinner enligt prognoserna om de
ickereligiösa Jerusalemborna pallrar sig iväg mangrant till vallokalerna.
Men det kommer de inte att göra. För länge sen på 1960-talet röstade folk
kommunalt lika ordentligt som vid de allmänna valen och kom upp i
röstdeltaganden på drygt 85 procent. Förra gången det var val i Jerusalem
var röstdeltagandet nere på knappt 40 procent. I hela landet inte ens det.

Barekat är ickereligiös och miljonär i hightech-branschen och lovar att
representera de icketroende Jerusalemborna som minskar för varje år som
går. Bostäderna i Jerusalem är för dyra för de unga och de söker sig i
drivor till mer dynamiska städer, med fler jobbtillfällen, mestadels i
utkanten av Tel Aviv. I den meningen är Jerusalem en långsamt döende stad.
De unga flyr.

Porush kan få rätt när det gäller Jerusalem. Om 15-20 år består invånarna
av regeringsmedlemmar och riksdagsmän från hela landet samt ortodoxa judar och palestinier, de senare grupperna bägge med stora barnaskaror och dålig ekonomi, som gör att de sällan betalar skatt till staden.

Jerusalem har aldrig klarat sig ens en vecka utan statliga understöd.
Vilket i någon mån förklarar varför den är så skräpig och skränig. Alla
politiker i Israel talar sig ständigt varma för den eviga huvudstaden, men
undersöker man om deras motioner lett till något konkret, blir svaret i
allmänhet nada. Jerusalem är inte bara en helig stad och därtill både
spännande och vacker. Den är också fylld av hyckleri och man behöver bara
läsa profeterna för att inse att människor är sig lika i alla tider.
Politikerföraktet är stort och inte utan orsak.

En tredje kandidat som söker värva både judiskt religiösa och arabiska (
palestinska ) röster är den ryskjudiske mogulen Arkadij Gajdamak som anses vara minst miljardär och som är efterlyst i Frankrike för skumma affärer.
Han flyttade till Paris sedan han lämnat Ryssland och kom först för några
år sedan till Israel där han köpte ett fotbollslag och bjöd på soppkök.
Gajdamak har kanske också räknat ut att han kan göra karriär i Israel
genom att börja som borgmästare i Jerusalem. Det gjorde ju Israels
premiärminister Ehud Olmert också: känd fotbollsfantast som gav honom
många värdefulla politiska kontakter på läktaren och posten som
borgmästare i Jerusalem. Steget till premiärministerposten var mera tur än
skicklighet och hade ju inte blivit av om Ariel Sharon hade undvikit sina
slaganfall.

Olmert utmärkte egentligen inte som borgmästare. Han har bara en del
absolut anskrämliga mastodonter till byggnader på sitt samvete. Gajdamak
talar inte hebreiska och det kan vara ett plus i israeliska val. Många har
blivit valda genom att se menande ut. En liten anspelning på detta är att
han ler mot oss på valaffischerna, som givetvis betonar att han gör mer än
han säger.

De flesta palestinierna i Jerusalem kommer att bojkotta valet eftersom det
är PLO:s stående inställning sedan 1967. Inte delta i ett israeliskt val.
Här kan palestinierna ge hela världen en lektion i konsten att förlora
allt genom att kräva allt. Devisen "Allt eller intet" är mycket
palestinaarabisk och har mer än något annat gynnat staten Israel. Om de
palestinska Jerusalemborna hade tillåtits vara flexiblare och hade
deltagit skulle de också omedelbart få makt och möjlighet att påverka
utvecklingen. Genom att under hot tvinga dem att avstå från att välja,
söker PLO frysbevara det egna inflytandet även när utvecklingen inte står
still utan gått förbi rörelsen. Gajdamak satsar ändå på att kanske 10 000
araber röstar på honom.

En fjärde kandidat med små chanser att bli borgmästare är Dan Biron som
lovar att spela dragspel även efter valsegern. Han är de grönas kandidat
vilket också innebär att han vill legalisera hasch och annan mild
narkotika.

Måste ge mig iväg nu och försöka rösta före kvart i åtta, så jag har dagen
fri sedan.

Dick Haas, Jerusalem, tisdagen 11 november 2008, kl 6:31

http://www.dickhaas.com.