Om att leda barn och unga framåt i livet

Konsekvenser. Jag har funderat mycket på det här med konsekvenser. Det sägs att våra barn behöver dem. Det sägs att vi behöver markera med en tillsägelse när våra barn och tonåringar gör något som är fel. Det låter logiskt och bra. Ett straff direkt efter ett oönskat beteende så att den unge förstår att ”sådant inte lönar sig”. I mitt jobb har jag mött många barn och ungdomar med ”beteendeproblem”, de lyder inte vuxna och ställer till med ”problem” både hemma och i skolan. Vad jag noterat är att få av dessa barn verkar sakna straff, konsekvenser eller tillsägelser. Konsekvenser och tillsägelser i sig verkar alltså inte ha den önskade effekten. Trots tillsägelser och straff fortsätter samma barn och ungdomar att utmana vuxna, både hemma och i skolan.

Låt oss överväga följande hypotetiska exempel: Jag har skrivit en rapport i jobbet som nu ska lämnas in till chefen. Hon läser och lägger tillbaka pappren på mitt bort. Ordentlig som hon är har hon rödmarkerat de stycken som hon inte är nöjd med och skrivigt ”gör om gör rätt!” bredvid. Första gången detta händer rycker jag på axlarna och skriver om markerade stycken efter bästa förmåga. Ingen stor grej. När jag sedan dagen därefter får tillbaka samma papper med nya rödmarkeringar, med texten ”gör om..”, då börjar jag bli frustrerad. Efter tredje eller fjärde gången börjar jag ge upp, det går ju inte att få detta rätt! Vad vill hon egentligen ha av mig?! Här kommer begränsningen med tillsägelser och konsekvenser in i bilden. De lär mig ju inte vad jag ska göra, utan bara hur jag inte ska göra. Frustration och snart ilska blir min reaktion.

Det jag vill visa med denna utsvävning är tillsägelserna och konsekvensernas begränsningar. Så klart vill jag göra min chef till lags, jag vill som alla ni andra vara duktig på mitt jobb. Problemen uppstår när jag bara får reda på vad jag inte ska göra, men inte hur jag ska göra det. Jag är övertygad om att alla barn och unga i grunden vill vara ”duktiga”. Första gången de får en tillsägelse kommer de vilja göra annorlunda. Men vad är detta annorlunda? När de inte hittar lösningar som gör oss vuxna nöjda blir frustration snart resultatet, både för barn och vuxen. Precis som i mitt exempel kommer de förr eller senare att ge upp när de inte hittar bra lösningar, när de inte vet hur de ska göra för att göra oss vuxna nöjda.

Vi måste minnas att barn och unga inte har samma problemlösningsförmåga som vuxna. Det finns en anledning till att alla barn ska omges med vuxna. Forskare är idag eniga om att hjärnan inte är helt mogen förrän runt 25 års ålder.Det är vårt ansvar att lära barnen vad de ska göra, hur de ska lösa problem, hur de ska ta sig framåt i världen. Genom att lägga mer fokus och uppmärksamhet på hur vi vill att barn ska bete sig kan vi spara både oss själva och barnen en hel del frustration och ledsenhet.

Utöver mina egna funderingar och erfarenheter verkar denna syn ha gott stöd i den moderna forskningen. Att uppmärksamma det som barn gör rätt istället för det som de gör fel, att lära dem hur de ska göra istället för att påpeka hur de inte ska göra.

Föräldrar, pedagoger, fritidsledare, engagerade tränare och ledare i föreningslivet, ja alla vuxna som någon gång möter barn och unga; kom ihåg att barnen vill vara till lags, bara ni visar dem hur.

Jacob Nilsson

Råd- och stödenheten

Sjöbo kommun