Julens verkstäder

Under julen har många av Skansens verkstäder öppet. På vardagarna kan man titta in till bageriet, glasbruket, Snickerifabriken från Virserum, Mekaniska verkstaden och se hur man hade det på 30-talet hos järnhandlaren i staden. Helger har Plåtslageriet, Tapetserarverkstaden, Kammakaren, Skomakaren, Krukmakeriet, Bokbinderiet, Gravörverkstaden, Sadelmakaren och Boktryckeriet öppet.  Skansens verkstäder visar hantverk som numera är sällsynta. Här används tekniker och material som få känner igen idag.
Plåtslageriet visar en mindre verkstad från sekelskiftet 1900. Här arbetade man både med bleck.- och plåtslageri. Verktygen kommer från plåtslagerier i Skara och Stockholm. Här tillverkades plåt till taktäckning, hängrännor och stuprör men också dekorativa detaljer. Man gjorde också kannor, ämbar, hinkar, lyktor och rivjärn.

Tapetserarverkstaden ligger till höger i Guldsmedshusets portgång, mitt emot Kryddboden. Ordet tapetserare har franskt ursprung. Den franske tapetseraren, le tapissier, hade till uppgift att hänga vävda tapeter, tapisseries, på väggarna. Men ordet tapisserie betyder också mattor, dukar och möbelklädslar och med tiden blev klädseln av möbler den viktigaste delen av arbete. Även uppsättning av papperstapeter hörde ursprungligen till tapetserarens arbetsuppgifter men när användningen blev allt vanligare övergick det arbetet till yrkesmålarna.

I Kammakarverkstaden finns hela utrustningen kvar efter Sveriges siste kammakare Albert Wilhelm Holm som dog 1942. Han hade då varit landets ende kammakare i mer än femtio år. De sista åren av sitt liv arbetade han i den här verkstaden. En kammakare tillverkade bland annat bestick, solfjädrar, kammar, senaps- och snusskedar samt pappersknivar. De vanligaste materialen var kohorn, men även dyrare ämnen som elfenben och sköldpadd för prydnadsföremål förekom.

Skomakeriet är från 1870-talet och består av ett enda rum som fungerade som både bostad och verkstad. Skomakarens viktigaste verktyg var kniv, tång, syl, hammare och rasp. Han skar till skinnet med tillskärarkniven, och sulornas kanter jämnades av med skomakarkniven. Alla delar till skon syddes ihop för hand med becktråd. Här var det mörkt så skomakaren använde en sk skomakarkula - en kula fylld med vatten som riktar dagsljuset, eller ljuset från fotogenlampan, mot en bestämd punkt.

Krukmakeriet kommer från Vingåker i Sörmland. Det uppfördes i början av 1800-talet. Här tillverkas nu både modern keramik som tekoppar, kannor och krukor och föremål med förlagor som återfinns i bland annat Skogaholms herrgård.

Bokbinderiet är utrustat med inventarier från bokbindare HW Palmérs verkstad på Österlånggatan i Stockholm. Här finns verktyg för häftning, skärning, pärmtillverkning, förgyllning mm. Handbindning av böcker förekom tidigt i klostren men det var först på 1600- och 1700-talen som hantverket fick större omfattning. Då upprättades stora allmänna och privata bibliotek i Sverige.

Gravörverkstaden är inrättad efter förebilder från 1800-talets slut. Verktygen och utrustningen kommer från olika gravörer i Stockholm. En gravör kunde vara specialiserad. Blanksticksgravören arbetade med sticklar för att skära texter eller dekorer i en blank metallyta. Koppar- och stålstickaren graverade motivet spegelvänt på en metallplatta som sedan kunde färgas in och tryckas på papper. Stålgravören arbetade fram reliefer i ämnnen av stål för medalj- och myntprägling, prägling av matsilver, ornament, smycken mm. Förutom sticklar använde stålgravören mejslar, punsar och hammare.

I Sadelmakariet arbetade man med läder för att tillverka sadlar men också andra föremål i läder som koffertar, etuier, remmar, seldon och klädsel i vagnar. Den här verkstaden visar tiden i ett sadelmakeri i slutet av 1800-talet.

Boktryckeriet, Officina Typographica, är inrymt i en byggnad från 1725 som stått vid Södermannagatan i Stockholm. Här finns utrustning för handsättning med lösa typer och två handpressar. I Boktryckeriet tillverkas fortfarande julkort, inbjudningskort och andra tryck till försäljning.