Verkstäder i jul

Under jul är många av Skansens verkstäder öppna. Nu kan man passa på att besöka silversmeden, kammakaren, bleckplåtslagaren och sadelmakaren bland många andra.

Bagarstugan, som ligger bredvid Älvrosgården, kommer ursprungligen från Offerdal i Jämtland. Här bakar man tunnbröd på traditionellt vis med kornmjöl i vedeldad stenugn. Är det kallt på julmarknaden så är ett besök i Bagarstugan en värmande upplevelse.

Bokbinderiet i Stadskvartet ligger i huset från Bondegatan och inventarierna där kommer från bokbindare H W Palmérs verkstad på Österlånggatan i Stockholm. Här kan man se hur en bok häftas och skärs, hur pärmen tillverkas med mera.

Boktryckeriet, Officina Typgraphica, hittar man i en byggnad från 1725 som ursprungligen stod på Södermannagatan i Stockholm. Här trycks fortfarande kort på beställning och här kan man köpa julkort och grafiska blad med tidstypisk design.

Gravörverkstaden ligger mittemot Arbetarbostaden och är inrättad efter förebilder från 1800-talets slut. Verktygen och utrustningen kommer från flera olika gravörer i Stockholm.

Guld- och silversmedjan ligger i ett tvåvåningshus från Bengt Ekehjelmsgatan i Stockholm. Det är byggt av timmer i början av 1700-talet men byggdes delvis om i tegel på 1800-talet.

Smedjan är inredd med Gustaf Möllenborgs verkstad från 1840-talet som stomme. Hans verkstad på Drottninggatan i Stockholm var en av de mest kända i Sverige på 1800-talet. Möllenborg införde maskinell teknik i sitt yrke och därigenom kunde tillverkningen rationaliseras.
Den stora pressen som nu står i husets bottenvåning gjorde det möjligt att pressa halvfabrikat i silver. Dessa färdigställdes en trappa upp i silver- och guldverkstäderna. På 1840-talet arbetade mer än 40 personer i Möllenborgs verkstad. Ringar var en av de viktigaste produkterna. Nu görs inga halvfabrikat, utan guld- och silversmeder demonstrerar egen tillverkning vid arbetsplatserna med sina orter (de halvrunda urtagen vid varje sittplats). Alla guldfilspån som faller i skinnet vid arbetsbordet tas noggrant tillvara.

Kammakarverkstaden ligger till vänster i skomakarhuset. Här finns hela utrustningen kvar efter Sveriges siste kammakarmästare Albert Wilhelm Holm som dog 1942. Han hade då varit landets ende kammakare i mer än femtio år. Kammakaren tillverkade bland annat bestick, solfjädrar, kammar, senaps- och snusskedar samt pappersknivar. Det vanligaste materialet var kohorn men även dyrbarare ämnen som elfenben och sköldpadd för prydnadsföremål förekom.

Koppartryckeriet är Skansens minsta verkstad. Den ligger vägg i vägg med Arbetarbostaden i huset från Bondegatan. I denna lilla skrubb gjordes koppartryck och den är i princip bara öppen under julmarknadshelger så passa på.

Krukmakeriet på Skansen ligger på Hantverkarbackens krön. Verkstadsbyggnaden som byggdes i början av 1800-talet kommer från Västra Vingåker i Södermanland och flyttades till Skansen 1947.

Mekaniska verkstaden är uppförd med AB Pythagoras verkstad i Norrtälje som förebild. Denna var grundad 1889 och tillverkade bland annat tändkulemotorer. Här kan också stora och små konstruktörer vara med och bygga på skulpturen av skruv och mutter.

Plåtslageriet ligger i fonden vid Petissans gård. Det är byggt på Skansen och är tänkt att visa en mindre bleck- och plåtslageriverkstad från tiden kring 1920-talet.

Sadelmakeriet ligger i ett hus som uppfördes i början av 1700-talet på Bondegatan på Södermalm i Stockholm. och visar en sadelmakares utrustning från 1800-talets slut. Särskilt karakteristiska för yrket är de halvmåneformade knivarna med vilka skinnet skars. Att tillverka sadlar var det mest krävande arbetet. Sadlarna på bocken vid dörren ger exempel på äldre tiders skicklighet; den ena är en vackert dekorerad damsadel.

Skomakeriet är från 1870-talet. Det består av ett enda rum som fungerade både som bostad och verkstad. Skomakarmästaren hade sin arbetsplats vid skodisken framme vid fönstret. Här fanns också utrymme för gesäll och lärpojke. Om det var mörkt vid arbetsplatsen kom ”skomakarkulan” väl till pass. När kulan var fylld med vatten samlade den dagsljuset eller ljuset från fotogenlampan och riktade det mot en bestämd punkt. Hos varje skomakare fanns en hylla med läster, det vill säga de fotformade trästycken som bestämde vilken form skon ska få.

Smedjan är en liten, låg byggnad med jordgolv som finns nära Seglora kyrka i slutet av Marknadsgatan. Den är uppförd i början av 1800-talet och har varit gårdssmedja på Bruskebo gård i Väster-Lövsta socken i Uppland. Här utfördes huvudsakligen mindre smidesarbeten som behövdes till husbehov, exempelvis lås, beslag, gångjärn och dörrhaspar. Denna typ av smidesarbete brukar kallas klensmide (av det tyska ordet klein=liten).

Snickerifabriken kommer från byn Hultarp utanför Virserum i Småland. Den innehåller maskiner och verkstadsutrustning från snickerifabriker i Åtvidaberg och Nacka från sekelskiftet 1900 fram till 1930-talet. Den enkla, rödfärgade träbyggnaden uppfördes vid ett vattenfall i Virserumsån 1897–98. En axel som drevs av ett vattenhjul i strömmen, överförde kraft till maskinerna med hjälp av så kallad remtransmission. Maskinerna bestod bland annat av svarv, planhyvel, bandsåg och borrmaskin. Fabriken elektrifierades på 1910-talet.

Stockholms Glasbruk säljer bruksglas, prydnadsglas och konstglas i egen design. Allt tillverkas i hyttan som ligger vägg i vägg. Glasbruket, som drivs av Karin Hammar, gör även beställningsarbeten och det speciella krackelerade Skansenglaset som tillverkats sedan 1933.

Tapetserarverkstaden ligger till höger i Guldsmedshusets portgång. Ordet tapetserare har franskt ursprung. Den franska tapetseraren, le tapissier, hade till uppgift att hänga vävda tapeter, tapisseries, på väggarna. Men ordet tapisserie betyder också mattor, dukar och möbelklädslar och med tiden blev klädseln av möbler den viktigaste delen av arbetet.