Raïens Grand Old Lady är död

Cheikha Remitti, en av raïens största är död. Exakt hur gammal hon blev är svårt att säga, uppgifterna om hennes ålder går isär, men den troligaste uppgiften säger 83 år. Hon dog i en hjärtattack. Hennes sista framträdande blev en konsert så sent som i lördags den 13 maj på Zentih, en stor arena i Paris. I Sverige framträdde hon för första gången 1996 på Re:Orientfestivalen där hon snabbt fyllde tältet - och nästan välte det. Några år senare, hösten 2001 gav hon ännu en bejublad konsert, denna gång på Södra Teatern. Det var meningen att hon skulle komma tillbaka till Sverige och Södra Teatern för att vara med på Re:Orientfestivalen i juni i år. Så blir det inte. Det är en stor förlust, Cheikha Remitti var unik i sitt slag. ”Jag tycker inte om att bli kommenderad. Jag vill vara självständig. Det är Gud som har skapat mig. Han är den enda makten jag accepterar.” Orden är Cheikha Remittis och är typiska för hela hennes hållning. Redan som ung fick hon etablissemanget hemma i Algeriet att kippa efter andan. Hon förblev lika brännande och obekväm livet igenom som hon var i början då hennes frispråkiga skivor inte gick att lyssna på i familjesammanhang. Raïen, hennes musik, föddes i förkrigstidens Oran i västra Algeriet av kvinnor och raïen var länge kvinnornas arvegods. När de traditionella gatumusikerna, "Cheikhas" fortsatte sina moraliserande sånger, som om fattigdom inte fanns, då fick ett antal kvinnor nog. De uppträdde som nya "cheikhas" och beskrev utan omsvep vad de såg av kriminalitet, kolonialt förtryck och prostitution. Det var på 1920-talet och dessa döttrar till bönder och industriarbetare hade inget att förlora - men desto mer att säga. Cheikha Remitti som blev föräldralös tidigt växte upp som dansare hos dessa nya "cheikhas". Ganska snart började hon sjunga och skriva egna texter, främsta anledningen var att hon var tvungen att försörja sig. Hon blev den största av alla cheikhas. Cheikha Remitti införde i raïen vad som idag ses som dess kännetecken; hyllningen av friheten, berusningen ("vissa dyrkar Gud, jag dyrkar öl") och den obehindrade livsnjutningen, i synnerhet den fysiska! Inget ämne har någonsin varit för farligt för henne. Cheikha Remitti tog också öppet ställning för ett självständigt Algeriet och blev bannlyst från tv och offentliga scener i landet. Hon flyttade så småningom till Frankrike och därifrån har denna raïens lustfyllda mormor fortsatt sin karriär. Under lång tid bestod hennes ackompanjemang av traditionella instrument som gasba, derbouka, bendir och carcabou. På 90-talet upptäcktes hon av en ny generation, fast själv har hon i senare intervjuer sagt att hon känt sig bestulen på sin musik. Tillsammans med bland andra Robert Fripp, Flea (Red Hot Chilipeppers) och East Bay Ray (Dead Kennedys) gav hon ut cd:n ”Sidi Mansour”. Än en gång visade hon var skåpet skulle stå! Året därefter gick hon tillbaka till den mer traditionella raïen med albumet ”Aux sources du raï” (1994) där hennes nattklubbshesa, dova röst återigen ackompanjerades av de mer traditionella instrumenten. Sedan dess har hennes raï varit på samma gång ursprunglig och högst elektrisk. Elektrifierad eller inte – Cheikha Remitti upphörde aldrig att på sitt speciella sätt sjunga kärlekens och frihetens lov. Bilder: www.sodrateatern.com/press användarnamn: sodra lösen: teatern, små bokstäver hela vägen. Anneli Gunnar Press- och marknadschef Södra Teatern Mosebacke Torg 1-3 116 46 Stockholm www.sodrateatern.com Tel 08-531 99 272