Att vara eller att inte vara en plattform: det är frågan

Det här inlägget skriver jag en onsdagskväll i Maltas huvudstad Valletta. Ni som läst min blogg tidigare har kanske märkt att resor inspirerar mig särskilt.

Jag ska i slutet av det här inlägget säga lite om Malta som resmål, men det huvudsakliga ämnet är ändå digitalisering. Under mina resor brukar jag passa på att köpa engelsk- och tyskspråkiga dagstidningar i pappersformat (de finns inte längre ens i Malmös mest välsorterade butiker, såvitt jag märkt).

På vägen hit i måndags läste jag en intervju i Süddeutsche Zeitung med Eurowings-chefen Thorsten Dirks. Eurowings är Lufthansas lågprisflygdotterbolag. Dirks är relativt ny i sin roll, och var dessförinnan Telefónica-chef.

Ja, Dirks är – som många tyskar – mycket inne på digitalisering, men till skillnad från vad jag annars läser i de tyska diskussionerna handlar digitalisering mer om affärsmodeller än om att ha information tillgänglig i en surfplatta. Dirks vill se att Eurowings också skapar en plattformsorienterad affärsmodell. Det är vad Google och inte minst vad AirBnB gör. Dessa företag ställer sig alltså i en ny position mellan slutkund och ursprungliga leverantörer, och skapar därmed nya affärer.

Detta vill alltså rätt många befintliga leverantörer i olika branscher nå: att bli en plattform för affärer. Journalisten frågar: och det kan ni bättre än Google? Dirk svarar inte direkt på det, men säger – och detta är det jag vill diskutera i det här blogginlägget – att om inte Eurowings gör det, kommer någon annan att göra det.

Detta att passivitet från att ta en affär, innebär att någon annan tar den, hör och ser jag ganska ofta.

Som argument betraktat framstår det mest som ett psykologiskt sådant. Som entreprenör bör man naturligtvis alltid begrunda framtida avkastningsmöjligheter, men är det ett problem att andra företag gör affärer när man själv har avstått?

Innan den frågan besvaras, skulle jag vilja nämna tre frågor att begrunda.

1. Den digitala affärsmodellen bygger på ett stort antal kunder. Möjligen är ett flygbolag som Eurowings i den storleken att de kan ha en kundgrupp som kan motsvara den för en digital affärsmodell. För min egen bransch är jag mer tveksam (men har inget emot att bli överbevisad). En riktigt stor svensk fastighetsägare i Sverige kan ha 25 000 lägenheter, men i en digital affärsmodell är 25 000 förmodligen ganska litet som kundunderlag betraktat.

2. Att flyga flygplan och sälja resorna med dessa ligger nära vartannat, men att sälja andra tjänster, det är en form av branschglidning. Det borde alltså bli ett helt nytt affärsområde, med andra tider för investeringar och för produktcykler. I min bransch, som är mycket investeringspräglad och med långa avskrivningstider, och med organisationskultur och bemanning riktad mot fastigheter, blir detta i så fall något helt nytt att hantera inom samma företag.

3. Om nu den nya affärsmodellen skulle bli framgångsrik, måste ju lönsamheten i den nya affären vara minst lika bra som i den ursprungliga, annars suboptimeras den sistnämnda av den nya affären: den totala lönsamheten sjunker alltså. Om vi antar att den nya affärsmodellen är mer lönsam, vad ska överskottet gå till? Ja, utdelning till ägaren är ett utmärkt alternativ. Men det jag vill peka på, är risken för att den nya framgångsrika affären subventionerar den ursprungliga affären. Om vi antar att den nya affären inom 10-20 år är utkonkurrerad (högst sannolikt i en digital affärsmiljö), vill det alltså till, att den ursprungliga affären inte har sluppit nödvändigt lönsamhetsarbete på grund av subventionerna från den nya men tillfälliga affären.

Det kan alltså vara mycket önskvärt att skapa en digital plattformsaffärsmodell. Om det är värt att satsa på, är mer oklart som jag ser det. Intressant är att Dirk inte säger varför Eurowings ska bli denna plattform – är dagens lönsamhet för låg, handlar det om att överleva som företag helt och hållet, eller är det ett obehag i att andra gör affärer där man själv bara är en bricka?

Några ord om Malta: också en plattform i Medelhavet. Många regimer har velat ha Malta i sitt ägo, för att eliminera hinder och vinna kontroll. Därför är Malta så spännande som resmål (påminner om Cypern i det avseendet). Jag vill minnas att Malta är det enda land i världen som någonsin styrts av en förening (Johanniterorden).

Stadsmiljön är lätt ruffig som ofta är fallet runt Medelhavet, servicen välmenande men inte helt genomarbetad, och maten oftast medelmåttig men med ett och annat undantag.