Pressmeddelande -
Jubileum: Lisa Ekdahls album “Olyckssyster” fyller 20 år – firar med vinylutgåva och exklusiv demo EP
Förbeställ vinylen här.
Kulturjournalisten Alexandra Sundqvist om “Olyckssyster”:
Det är en delvis ny artist som kliver fram på Lisa Ekdahls ”Olyckssyster”. I dag framstår det guldsäljande albumet från 2004 som ett nyckelverk i hennes vindlande diskografi, inte minst för att hon tar ett modigt kliv framåt som textförfattare och låtskrivare. Känd för sin säregna sångstil och sin mix av jazz, pop, brasilianska rytmer och svensk visa valde hon nu att ty sig till dovare, jordigare toner och harmonier. Allt i en folkdoftande samling sånger som producerats av vännen och artistkollegan Lars Winnerbäck och som ömsom drar åt varsamt orkestrerad visrock, ömsom åt mer katedralliknande popballader. Själv har Lisa Ekdahl beskrivit albumet som sitt kanske mest personliga just för att hon vågar närma sig tillvarons mest ljusskygga vrår.
Tidigare hade Lisa Ekdahls låtar kommit från en ljus plats djupt inuti i henne själv. Men tio år in i karriären behövde hon göra upp också med de mörkare nyanserna. Med tvåsamhetens baksidor, med giftiga tankar och relationer, svek och den närmast avgrundsdjupa känslan av existentiell ensamhet.
– I början av min karriär ville jag mest vara i det där ljusa när jag skrev mina låtar. Sedan kom livet och mörkret ikapp mig. För mig kändes det rätt och nödvändigt att skriva om, och utifrån, det, säger Lisa Ekdahl.
”Olyckssyster” är hennes fjärde svenska soloskiva i ordningen. Den spelades in i danska Puk Studios våren 2004, tillsammans med ett gäng musiker som Lars Winnerbäck handplockat, däribland trummisen Norpan Eriksson, multiinstrumentalisten Johan Persson, basisten Thomas Axelsson, violinsten Lotta Johansson och så gitarristen Mathias Blomdahl, som numera också är Lisas livspartner.
Fram träder ett album som på sätt och vis är en tonsatt livsresa. Men ”Olyckssyster” är framförallt ett album om att växa och om att läka, om att snubbla längs vägen – och resa sig igen, även om man har fått munnen full av grus och blod på sin blus, som det heter i öppningsspåret.
Det är en skiva om att göra upp med sig själv och sitt förflutna. Men en som också vilar på insikten om att livet sällan blir den raksträcka man tänkt sig. Gupp och gropar, finns det gott om. Ibland hamnar man vilse. Men det går att göra om, göra rätt. Välja om, välja rätt.
Hitta sin egen väg, i stället för att lydigt följa andras.
Alexandra Sundqvist
FÖLJ LISA EKDAHL
