Pressmeddelande -

Sportfiskarna till regeringens Havsmiljökomission

Sportfiskarna deltog den 22 januari i Havsmiljökommissionens hearing om fisket. Hearingen hade samlat ett 30-tal personer från departementen, riksdagen, ansvariga verk, länsstyrelserna, oberoende forskare och intresseorganisationerna. Förbundet hade följande inlägg på hearingen. Havsmiljökommissionens hearing om fiske, 22 januari 2003. Inlägg från Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund/Håkan Carlstrand Inledning Utöver vad som sägs nedan hänvisas till miljöorganisationernas bilagda 10-punktsprogram och dagens inlägg från SNF och WWF som kompletterar Sportfiskarnas inlägg. Uppställningen nedan förtydligar och kompletterar bilagda 10-punktsprogram. Fisket måste anpassas till vad bestånden tål och deras livscykel. Enligt direktiven betonas målet att bevara den biologiska mångfalden varför målsättningen för förvaltning och undersökningsverksamheten även måste omfatta icke kommersiella arter och sådana som inte är kvoterade. Arter som t.ex. slätrocka med sen könsmognad, låg reproduktionspotential och beteende/storlek som missgynnas av ett högt fisketryck har visat en mycket negativ utveckling. Enligt Havsfiskelaboratoriets provtrålningarna var för perioden 1915 – 1950-talet fångsten ca 0.4 slätrockor/tråltimme. Under de senaste två decennierna har Argos under alla provtrålningar endast lyckats fånga enstaka exemplar! Det är av avgörande betydelse för kommissionens slutsatser att man beaktar det historiska material som finns på Fiskeriverket och hos berörda institutioner för att få en riktig bild av det naturtillstånd och den biologiska mångfald som rådde för bara 40 år sedan. I detta material kan man också finna strategiskt viktiga lek- och uppväxtområden för idag mycket kraftigt decimerade arter/lokala bestånd och för vilka speciell hänsyn måste tas. Sverige har ingen officiell statistik som omfattar allt fiske utan enbart för yrkesfisket. Vart femte år gör Fiskeriverket och SCB en studie över svenskarnas fiskevanor. Enligt den senaste, Fiske 2000, fångade sport- och husbehovsfisket i Sverige totalt 58 000 ton fisk. Upplösningen och den statistiska säkerheten är dock för låg för att möjliggöra bedömningar om bl.a. fiskbeståndens status. Men den beräknade totalfångsten i fritidsfisket är inte oväsentlig vid en jämförelse med yrkesfiskets totalfångst av ca 350 000 ton fisk ( ca 250 000 ton foderfisk och ca 100 000 ton konsumtionsfisk ). Eftersom sport- och husbehovsfisket ofta fiskar på andra områden och delvis efter andra arter än yrkesfisket är en officiell årlig statistik fördelad på arter, områden och redskap ytterst viktig för att förklara och förutsäga förändringar hos fiskfaunan. En sådan statistik saknas idag. Tillämpningen av den biologiska rådgivningen Internationella Havsforkningsrådets rådgivning anger ”inom biologiskt säkra gränser” som den lägsta acceptabla nivån för lekbeståndens storlek. För t.ex. Östersjötorsken anges denna till 160 000 ton, medan lekbeståndet idag är ca 80 – 100 000 ton. ICES mål för förvaltningen är dock att beståndet skall ligga på 240 000 ton för optimal biologisk och ekonomisk nytta. Eftersom politiker och förvaltare fokuserat mot det lägsta tänkbara målet – inom biologiskt säkra gränser – har bestånden närmat sig denna lägsta nivå och under de senaste decennierna tenderat att ligga snarare under än över denna nivå. Väldokumenterade effekter är bestånd utan normal geografisk utbredning och en så låg beståndstäthet att det kraftigt missgynnat ett småskaligt yrkesfiske, näringen fisketurism och den breda allmänhetens möjlighet till sportfiske. För att beakta direktivet om ekosystemansatsen samt miljökvalitetsmålen kan inte längre förvaltande myndigheter och politiskt ansvariga ha som mål - bestånd inom biologiskt säkra gränser – utan måste sätta upp och definiera det högre målet – bestånd inom biologiskt naturliga gränser. Särskilt viktigt är också att ur detta perspektiv i förvaltningen beskriva och beskatta bestånden så att en naturlig åldersstruktur och ett naturligt utbredningsområde för arten bibehålls. Stoppa fisket på fiskungar och icke målarter I takt med att lekbestånden krympt har också ålderstrukturen i bestånden och fångsterna kraftigt försämrats till förfång för såväl den biologiska mångfalden, arternas roll i ekosystemet och för de som fiskar för näring ( yrkesfiske, fisketurism ) samt för rekreation som en del av en meningsfull fritid.. Idag utgörs t.ex. den torsk som landas i Sverige till ca 70% av torskungar som inte hunnit nå könsmogen ålder. Till detta resursslöseri skall läggas de omfattande bifångster ( s.k. discards ), troligtvis gott och väl 10 miljoner individer, av ännu mindre torskar som fångas och döda kastas tillbaks i havet. Enligt Fiskeriverkets rapport 2002 över ett ev. torskfiskestopp kan discarden enbart i trålfisket i Kattegatt år med svag rekrytering uppgå till 25% rekryteringen. Fångsten av icke målarter vilka ofta saknar såväl förvaltningsplaner som uppföljningsprogram måste mätas och reduceras till vad arternas/beståndens bärkraft. Använd den möjlighet som EU:s lagstiftning medger att inom svensk kustzon inrätta en ekologisk fiskezon, integrerad kustzon förvaltning. Sveriges miljökvalitetsmål kommer inte att uppnås om man inväntar resultaten av samarbetet inom EU:s CFP. Inte heller kommer Sveriges intresse tillgodoses att gynna det småskaliga yrkesfiske, den fisketuristiska näringen eller den breda allmänhetens möjlighet till sportfiske om inte speciella regler införs för fisket inom svensk kustzon. Sverige måste därför gå före i det internationella arbetet och inom svensk kustzon, ut till 12 sjömil, inrätta en fiskezon med ekologiskt generellt anpassade regler att gälla för svenska och utländska fiskare. Inom denna zon kan i sin tur anpassat till ekosystemet och samhällsintresset fisket detaljanpassas till de lokala förhållandena.. Exempel på sådana svenska tillämpningar i kustzonen är: Minimimått över storleken vid könsmognad. Restriktiva bifångstregler. Strategiskt viktiga områden fredas, fiskeförbud på lekområden under lektid, med inskränkningar för särskilt skadliga fiskemetoder eller med totalt fiskeförbud. Utflyttade gränser från kusten för trålfiske och snörpvadsfiske. Endast miljöprövat trålfiske godkänns. Selektiva redskap införs och anpassas till minimimått och intresset att undvika bifångst av annat än målarten/arterna. Östersjölaxen, Salmon Action Plan, drivgarnsfisket, M 74 och aktionsplaner. Drivgarnsfisket utgör ett hot mot naturlaxen, och som bifångst fastnar de sista spillrorna av Östersjöns tumlare samt en stor mängd sjöfågel. Varje fiskare får lägga ut 21 kilometer nät. Sammanlagt finns licenser för över 600 mil drivgarn – varje natt. Eller motsvarande sträckan Stockholm – Åland 60 gånger. Internationellt har Sverige varit pådrivande för att drivgarnsfiske till havs skall förbjudas men i Östersjön arbetat för undantag från de hårdare internationella reglerna. Under senare år har naturlaxens situation förbättrats avsevärt, mycket på grund av att Finland fasas ut sitt drivgarnsfiske samt att dödligheten i M74 sjunkit från som mest 90% ner mot ca 25%. Det finns dock ingen forskning som antyder att trenden för M74-dödligheten skall hålla i sig varför en försiktighetsprincip måste tillämpas. Målsättningen för Salmon Action Plan är att reproduktionen år 2010 skall vara 50% av den naturliga. Sverige bör sätta upp den nya målsättningen att nå 100% av den möjliga reproduktionen till år 2010 inkl. åtgärder som möjliggör för laxen att fullt ut nyttja tidigare reproduktionsområden. För varje älv upprättas en aktionsplan. Konsekvenser för små företag Traditionellt har fiskerelaterad näring enbart uppfattats som det traditionella yrkesfisket. Under den senaste 10-års perioden har en fisketuristisk näring vuxit sig allt starkare. Denna bygger på svenskarnas och utländska besökares stora sportfiskeintresse och omsätter ca 3,5 miljarder per år. Utmed kusterna och i många av laxälvarna finns idag ett stort antal mindre företag med fisketuristisk inriktning ofta stationerade i glesbygd med en i övrigt svag arbetsmarknad. Tidigare beräkningar har uppskattat antal fisketuristiska företag till ca 500 st. Fiskeriverket, Turistdelegationen, Jordbruksverket och Sveriges Fisketurismföretagare har genomfört en rikstäckande undersökning som presenteras på en fisketurismkonferens den 24-25/1-03 och där bl.a. antalet företagare, inriktningen, sysselsättningsfaktorn och omsättningen presenteras. Eftersom detta är en viktig växande småskalig näring som är beroende av fiskresursen bör kommissionen beakta konsekvenserna för dessa företag. Konsekvenser för fisket som rekreation Sportfiske är en av Sveriges viktigaste folkrörelser med ca 3 miljoner utövare varje år. Mer än 900 000 fiskar på sin fritid oftare än 20 gånger per år och för mer än 400 000 är sportfiske den allra viktigaste fritidssysselsättningen. Förutom den omsättning på ca 3.5 miljarder som årligen genereras har fiske på fritiden ett mycket högt samhällsvärde ur många andra aspekter vilka bör beaktas av kommissionen. Ny forskning visar att naturbaserade aktiviteter som sportfiske är starkt hälsofrämjande och har en dominerande roll i vår egenvård för att hålla oss friska, tåla stressande arbete och återhämta oss från sjukdom. De som är funktionshindrade, utbrända, har försämrad psykisk hälsa eller för låg fysisk aktivitetsnivå, reagerar särskilt positivt på naturbaserade miljöer och aktiviteter. Naturinriktade personer, med en mera ”stenåldersbetonad” livsstil, mår bättre, tål stress bättre, är mindre sjuka, har lägre vårdkonsumtion och återhämtar sig snabbare. De bekostar i stort sin verksamhet själva, samlar in stora mängder fisk, kött, bär och grönsaker av god kvalitet. De gör stora insatser inom fiske- och naturvård, bidrar till att hålla landsbygden levande – men också till ett mera jämlikt samhälle. Allt detta ingår i miljökvalitetsmålens bedömning av vikten av bibehållna upplevelsevärden, natur- och kulturvärden och fiske för rekreation. De som drabbas tidigast när fiskbestånden reduceras är de som fiskar med de minst effektiva redskapen och oftast saknar tillgång till båt, dvs sportfiskaren. Detta bör beaktas av kommissionen. Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbud Håkan Carlstrand Fiskevårdskonsulent Pressmeddelande från Sportfiskarna 2002-12-05: Miljöorganisationer lanserar 10 krav för att rädda haven Överfisket håller på att tömma haven. De flesta av de kommersiellt viktiga fiskbestånden inom EU är överfiskade. Stödet till de stora fiskeflottorna har lett till att alltför många båtar dammsuger haven efter allt färre fiskar. Både fiskenäringen, konsumenterna och fisken i havet är förlorare om ingenting görs. Landets ledande miljöorganisationer och sportfiskare lanserar nu ett tiopunktsprogram för att rädda fisket. -Det är hög tid att lägga om kursen. Efter många år av misslyckad fiskepolitik som förött haven krävs helt nya tag. Framtidens fiskeripolitik måste bygga på ett långsiktigt nyttjande och inte ett kortsiktigt cyniskt rävspel. Vårt tiopunktsprogram är en inbjudan till regering, myndigheter och yrkesfiskare att samarbeta om havens framtid, säger Coalition Clean Baltic (CCB), Greenpeace, Naturskyddsföreningen (SNF), Sveriges Sportfiske-och Fiskevårdsförbund och Världsnaturfonden WWF som står bakom kraven. De tio punkterna går i korthet ut på att försiktighetsprincipen ska vara vägledande och fisket anpassas till vad ekosystemen tål. Stoppa utfiskningen och anpassa kvoterna efter forskarnas rekommendationer från Internationella Havsforskningsrådet. Inför flerårsförvaltning av fiskbestånden, stoppa fisket av fiskungar, minska fiskeflottorna och inrätta flera fredade områden utan fiske. Förbjud drivgarnsfisket och flytta ut trålfisket från kusten. Avveckla de skadliga subventionerna till storskaligt fiske, stimulera miljöcertifiering och stöd EU-kommissionens förslag till fiskerireform, uppmanar de fem organisationerna. Miljöorganisationernas 10 krav för att rädda fisket: 1. Grunden för beskattning och förvaltning av fiskbestånd skall vara dels försiktighetsprincipen dels hänsyn till fiskarternas funktion i naturliga ekosystem (ekosystemansatsen). 2. Stoppa utfiskningen av haven genom att minska fisketrycket till vad bestånden klarar långsiktigt. Överskrid aldrig de nivåer som rekommenderas av Internationella havsforskningsrådet (ICES). 3. Flerårsförvaltning av fiskbestånd skall tillämpas för långsiktig beskattning och uppbyggnad av bestånden. 4. Stoppa fisket på fiskungar! Höj minimimått och utveckla selektiva redskap som minskar bifångster och fångst av icke könsmogen fisk. 5. Minska fiskeflottans storlek och kapacitet så att den anpassas till den befintliga fiskresursen. 6. Inrätta marina skyddade områden med uppgift att skydda fiskbestånd från fiske – no-take zones. 7. Förbjud drivgarnsfisket i Östersjön och flytta ut trål- och snörpvadsfisket från kusten. Avveckla allt bottentrålfiske som inte miljöprövats. 8. Avveckla de skadliga subventionerna till det storskaliga fisket. Det är fel att använda skattepengar för att föröda fiskbestånd. 9. Stimulera yrkesfisket till ett långsiktigt hållbart nyttjande av resurserna genom engagemang för miljöcertifiering. 10. Regeringen måste stödja EU-kommissionens förslag till förändring av fiskeripolitiken i uthållig riktning och verka för att nu liggande förslag till reform antas. Kontaktperson: Håkan Carlstrand E-post: hakan.carlstrand@sportfiskarna.se

Ämnen

  • Miljö, energi

Kontakter

Andreas Ollinen

Presskontakt Kommunikationschef 070-999 41 19