En natt som akutsjuksköterska

Jag har nu sedan i lördagskväll avverkat cirka 22,5 timmar på min avdelning som akutsjuksköterska. Antal steg vore kul att kunna rapportera men min stegräknare behöver nytt batteri och jag har inte köpt ett nytt än så exakt antal steg får ni vara utan. Ni får nöja er med att de varit många. Om jag räknat rätt så har jag lagt in 14 stycken patienter på två nätter. Tack och lov för underbara kollegor, utan dem hade jag knappt överlevt tror jag!

Ja, som ni förstår så sätter ju sekretessen en hel del “hinder” för vad jag kan berätta för er och dessutom vill jag inte hänga ut min arbetsgivare offentligt hur som helst för det har vi ju alla sett i media vad det kan leda till… I och för sig har jag väl högre förhoppningar på Region Skåne men vem vet? Jag tänkte i alla fall att jag skulle berätta lite om hur det är att vara akutsjuksköterska på min avdelning. Givetvis varierar det lite om det är helg eller ej men det kommer en ganska bra förklaring här.

Ett nattpass för en sjuksköterska hos oss börjar 20:45 och slutar 07:15. Passen är således 10:30 timmar men oftast är vi där längre än så eftersom vi kommer i god tid och sällan kan gå exakt när passet slutar. De allra flesta arbetar två-tre nätter i rad. Själv jobbar jag helst bara två nätter i rad, det är oerhört tungt och slitsamt för kroppen och det tar dagar att återhämta sig både fysiskt och psykiskt.

Ett nattpass som sjuksköterska när man har ”sida” börjar med att man läser på sina patienter, att ha sida innebär att man man ansvarar för upp till  12 patienter om man har “otur”, och sedan får en snabb muntlig rapport från de avgående sjuksköterskorna.

Efter det sätter man sig med “sin” undersköterska och går igenom kontroller, prover inför morgonrundan och försöker lägga upp nattens arbete.  Är det någon röntgenundersökning inbokad? Är någon operationsanmäld och i så fall är de förberedda inför operation? Har anestesi varit där och bedömt? Är ordinerade prover  tagna? Checklistan ifylld? Har man en dåligt patient kopplad till  MIG (mobila intensivvårdsgruppen) läser man deras senaste ordinationer, om deras senaste besök och om de kommer igen under natten eller man själv ska etablera ny kontakt vid behov. Är något där beslut fattats om 0 HLR? I så fall meddelar man sina kollegor om detta.

Därefter går man till läkemedelsrummet med alla sina journalmappar och förbereder de läkemedel man ska ha med sig runt. Man slår också en snabb blick på dagens infusionslista – hur ligger patienterna i vätskebalans? Man passar också på att se efter om det är så att någon kommer att behöva analgetika, antiemetika eller möjligen en lugnande tablett eller en sömntablett. Allt för att spara några steg.

Därefter börjar man sin första runda. Man hälsar på patienterna, hjälper dem inför natten med vad de kan behövas hjälp med och bildar sig en snabb uppfattning om deras allmänna tillstånd. Under resten av natten besöker man samtliga patienter kl 00, 02, 04 och sedan börjar morgonrundan där vi tar alla nya kontroller, blodprover, tömmer kateterpåsar/ventrikelsondspåsar och så vidare vid cirka 05.00-05.30. Många patienter har ju också ont och mår illa så vi gör många extra turer till läkemedelsrummet. Givetvis är vi ju inne på salarna många gånger däremellan då infusioner skall bytas, någon behöver läkemedel eller så behöver någon hjälp på toaletten. Vi lägger ju dessutom in patienter hela natten.

Passet avslutas därefter med slutdokumentation, några ordubyte med pågående sjuksköterskor och sedan stapplar man hemåt.

Som akutsjuksköterska nattetid innebär det att man tar emot alla rapporter på patienter som skall läggas in, tar emot patienterna och sedan gör allt vad som krävs kring dem inkl. all samordning. Man är dessutom driftssjuksköterska med ansvar för kontroll över platssituationen på min avdelning och om något händer (stabsläge, beredskapsläge, katastrof) så är det akutsjuksköterskan (oftast den som arbetat längst på avdelningen) som skall föreställa högsta hönset och dra igång hela processen vid en sådan händelse. Akutsjuksköterskan skall också bistå sina kollegor med eventuell hjälp de behöver, det gäller såklart både sjuksköterskor och undersköterskor.

Mina kvällar när jag är nattakutsjuksköterska börjar med att jag pratar med avgående akutsjuksköterska. Hur har eftermiddagen och kvällen sett ut och om det är några patienter “på vänt” från akutmottagningen. Samtidigt slår jag en snabb blick på patienttavlan för att se hur vårdplatsläget hos oss är och hur många lediga platser vi har. Det måste vara ett antal, gärna fem-sju lediga platser inför natten. En snabb flukt på intranätet för att se hur vårdplatsläget är på hela SUS Lund och SUS Malmö samt de andra sjukhusen i regionen måste också hinnas med. Jag kontrollerar också vem som är husjour. Har vi trångt om patienter så brukar jag prata med mina nattkollegor om vilka patienter de ev. kan tänkas flytta på; antingen till annan avdelning eller patienthotellet. En del får ibland också gå på permission över natten. Inte optimalt men tyvärr den krassa verkligheten. Är det trångt om platser ringer jag husjouren som får komma och bedöma vem som kan/ska flyttas och var samt i vilken prio-ordning. Jag brukar tyvärr också få ringa runt till cirka sex avdelningar och fråga hur de har med platser eftersom vårdplatskoordinatorerna då inte längre är i tjänst på helgen. I veckan finns de att tillgå fram till cirka 22:00 och då är de som änglar från ovan!

Ibland hinner jag ringa ner på akutmottagningen till driftsyrran där och höra hur de har det, antal patienter och ungefär hur många inläggningar de förväntar sig under natten. Allt för att vara så förberedd som möjligt.

Jag tänkte berätta lite mer om hur akutsjuksköterskan sedan arbetar med patienterna. Inte lätt efter två nätters arbete då jag är mer än lovligt men jag gör ett försök.

En patients karriär hos oss inleds oftast med en rapport från en läkare på akuten. En del patienter rapporteras ibland direkt från mottagningarna, d.v.s. gastromottagningen eller kirurgmottagningen men det är endast på dagtid.

Under rapporten får jag namn, personnummer, bakgrund, aktuell situation och annat som kan vara av vikt. Oftast börjar det med att jag ifrågasätter ett antal ordinationer, undersökningar, prover och så vidare eftersom jag är vis av erfarenhet och jobbat många år på samma ställe. Jag får i princip alltid rätt. (Läs in en del ironi och humor tack!) Jag frågar också om husjouren är informerad eftersom de ska informeras om inläggningarna.

Därefter ser jag över platstavlan, ser hur vårdbelastningen ser ut på de olika teamen och sedan placerar jag patienten på en sängplats och rapporterar till den undersköterska som har hand om salen ifråga. Ibland får vi flytta runt bland patienterna tyvärr eftersom jag kanske behöver en enkelsal till den nya patienten Om jag hinner går jag sedan in i läkemedelrsummet och förbereder eventuella läkemedel och tar fram uppkopplingsutrustning, infusionspump, blodvärmare eller vad som kan behövas till just den patienten. Kanske hinner jag också beställa blod om det behövs.

När patienten kommer upp så skall samtliga prover som ordinerats på akuten vara tagna, eventuella odlingar ivägsända, blodgruppering och BAS-test finnas/vara ivägskickade, eventuella EKG tagna och granskade. Perifera infarter skall finnas i rätt mängd, infusioner skall vara kopplade och finnas i rätt mängd, eventuella ventrikelsonder skall vara nedlagda och ordinerade läkemedel givna. Samtliga papper skall finnas i journalen och alla läkemedel ordinerade i Melior.

(Om jag ska vara cynisk så är det sällan allt har fungerat som det ska. Dock med all förståelse för kollegorna på akuten att de också har massor men ändå… Nå, en annan sak. Jag ska inte skriva om dem här. Jag diskuterar det direkt med dem istället.)

Jag inleder med att prata med patienten, etablera en god kontakt och sedan börjar jag inskrivningen och gör en snabb undersökning. (Har patienten sår, varför? Hur ser buken ut? Hur låter tarmljuden?) Jag passar på att lägga om perifera infarter, tejpa om ventrikelsonder och kikar till eventuella urinkatetrar etc. Alla påsar skall markeras med vad de ör kopplade till samt datum och klockslag.

Om jag hinner tar jag kontrollerna (puls, blodtryck, syremättnad, temp, vikt) annars så gör undersköterskan det. Hon/han är också oftast den som hjälper patienten in i sängen och kopplar upp mot övervakningssystemet. Undersköterskorna är mina änglar!

Nu börjar mitt arbete på allvar med att se över läkemedel, infusioner och eventuella undersökningar. Skall något förberedas inför en eventuell operation? (Anestesibedömning, blodprover, beställning av blod, EKG och så vidare. Patienten skall t.ex. också duschas och märkas av kirurgen.) Skall patienten göra någon radiologisk undersökning och behöver något förberedas då? T.ex. ska kontrast eventuellt blandas om en CT skall göras. Läkemedel skall blandas och hängas ut. Infusioner likaså. Därefter ringer jag ofta upp husjouren och frågar om de vill komma och känna på/titta på patienten. Ofta behövs också ett beslut om HLR eller IVA-vård.

Mitt i allt det arbetet så ringer ofta akuttelefonen igen. Nästa inläggning. Och sedan nästa. Och nästa. En del läkare och sjuksköterskor från akutmottagningen tror att vi kan ta alla på samma gång vilket är omöjligt eftersom jag trots allt bara är en. Man inleder med att förklara vänligt cirka 10 gånger eftersom jag har långt tålamod. Alltför ofta fungerar det inte. De lyssnar inte. Då grälar man. Massor och högt. Det är så tråkigt och lämnar alltid en bitter eftersmak, lite ont i magen och ibland tårar i ögonen eftersom jag alltid gör mitt allra bästa för att allt skall lösa sig på bästa sätt.

Ibland tar platserna slut trots alla förberedelser och då börjar paniken igen. Det är en så sorglig historia att jag knappt vill skriva om den. Vi nöjer oss med att berätta att det inkluderar mer bråk, ibland lögner, i det närmaste hot och tårar. Nog om detta. Alla är vi hårt belastade. Så får vi ändå flytta igen. Annan avdelning. Patienthotellet. Permission?

Ledsamt och tråkigt för alla inblandade. Verkligen.

Det är inte ovanligt att mitt i detta kaos så blir någon patient akut dålig. De börjar blöda från GI-kanalen och då pratar vi om våldsamma mängder blod. De blir de septiska. De blir respiratoriskt eller cirkulatoriskt instabila. Kanske får de ett hjärtstillestånd. Vi har många missbrukare och/eller psykiskt instabila patienter som plötsligt kan få ett totalt “bryt” och då behöver massor av insatser av olika slag. Det är heller inte ovanligt att patienter avlider på natten heller, framförallt på morgontimmarna vilket är ett ganska välkänt fenomen inom vården. Då tillkommer massor av arbete inkl. omvårdnad av anhöriga.

Nu när ni läst detta ska ni betänka att vi har som mest 23 patienter. Vi har medelsvårt till svårt sjuka patienter. Vi är tre sjuksköterskor och två undersköterskor. Det räcker med en riktigt dålig patient sedan står vi alla uppbundna på den salen. Och som sagt – de är oftast riktigt dåliga när de väl blir dåliga på allvar.

När det väl är morgon och vi går morgonrundan (se ovan) så försöker jag som akutsjuksköterska att således ta hand om de patienter som jag lagt in samtidigt som jag försöker vara mina kollegor behjälpliga med t.ex. provtagning, utdelning av läkemedel och sättning av perifera nålar. Mitti allt det där så ska man inte glömma att som akutsjuksköterska så måste jag ständigt dessutom vara beredd på nästa rapport också. De sista patienter rapporteras såklart typ alltid 06:00. Har du tur är det sista platsen. Har du otur har du inga platser och patienten får läggas ”på vänt” till pågående morgonakutsjuksköterska. Många opererade patienter kommer också tillbaka från post operativa avdelningen vid denna arla morgontid.

Receptionstelefonen börjar också ringa på morgonen. Oroliga anhöriga som vill ha information. Sjuk personal. Åh nej, sjuk personal?! Genast måste jag titta över bemanningen och flytta om på teamen också.

Så äntligen kommer morgonpersonalen och man kan börja delegera ut vissa uppgifter. Ta en kopp kaffe. Avsluta dokumentationen. Några snabba ord till de pågående team-sjuksköterskorna. Därefter stapplar man ut från avdelningen, ner i omklädningsrummet och sedan vidare ut till bussen. Hur man kommer hem? Ingen aning, det är därför jag åker buss.

Det där var en natt det. Jag har säkert missat hälften. En annan dag kommer en beskrivning av hur det är att vara akutsjuksköterska på dagtid eller eftermiddagstid. Hur många patienter jag kan lägga in på en natt? Allt mellan 5 stycken till 12 stycken som är mitt rekord.

Jag hoppas verkligen att INGEN känner sig kränkt eller uthängd, hör av er omgående då!

Veronica Halléus
Leg.Sjuksköterska och bloggare på www.sskwebben.se
red@sskwebben.se

/ SskWebben.se