Camillas blogg: Gammalt möter modernt på nytt

Huvudet är fyllt av intryck och tankar efter två dagar i Malmö med nätverket El Sistema Sverige. Många kunniga människor har tillbringat intensiva timmar tillsammans det senaste dygnet. En massa erfarenheter från hårt arbete delas generöst och engagerat och möter forskning som beskriver El Sistemas potential, utmaningar och effekter.

Många riktningar

Det blir många riktningar i nuläget: tillbakablickar och reflektioner kring de år som har gått parallellt med ny energi och start av nya program. En aktuell fråga där många möts är hur vi går från uppstart till långsiktighet och hållbarhet. Fokus på musiken, på orkestern – det som är kärnan i El Sistema – är den vi alla landar i. Fokus på barnen. Det är för dem bygger vi orkestrar för att vi tror på just potentialen i det musikaliska mötet.

Forskande blick

Eva Saether, Professor i musikpedagogik vid Lunds Universitet berättade om sin forskning som ger oss intressanta perspektiv på det vi gör. Forskningens sätt att visa på det svåra men samtidigt se möjligheterna är så inspirerande. Eva Saether menar att El Sistema framkallar habituskriser som i sin tur är en potential för transformativt lärande. Tål att tänkas på en stund. Vad menar hon? Rubbar vi invanda handlingsmönster? Ja, den upplevelsen delar nog många. Med El Sistema har vi har lämnat trygghetszoner, försatt oss i nya sammanhang med oväntade möten som gjort att friktioner uppstått, men att det är just de som leder till nyskapande och utveckling. Med möjlighet till gemensam reflektion, menar Eva Saether, har El Sistema i Malmö blivit en potential.

Social hållbarhet

Om den brittiska forskningen har ifrågasatt huruvida det alls är möjligt att använda kolonisatörernas musik – en i grunden hierarkisk form – symfoniorkestern där musiker fostras till lydnad och underkastelse, så kommer Eva Saether fram till just det motsatta. Orkestern skulle kunna vara en plats för social hållbarhet, en plats för solidaritet, respekt och kvalitet. Hon tar fasta på Mouffe’s tes om att konsten kan vara en arena för att spela ut olikheter – där artikulatoriska praxisar kan hända eller där vi kan träna interkulturell kompetens. Hon sammanfattar det med orden: Det gamla möter det moderna i ny tappning.