FRÅGA EXPERTEN: Hur optimerar man gödsling vid kanter?

Stiftelsens forskningschef Mattias Norrby svarar regelbundet på frågor i tidningen ATL och den senaste frågan handlar om gödsling av fältens kanter.

Med tanke på den osäkra omvärlden gäller det att se om det man har. Som växtodlare vill jag optimera min gödsling på alla sätt som går. Jag har hört talas om att det forskas kring åkrarnas kanter och hur man kan få bättre precision just där. Finns det några resultat?

Somriga hälsningar Björn

Hej Björn! Ja det stämmer, ett pilotprojekt som är finansierat av Stiftelsen Lantbruksforskning nyligen har undersökt odlingsförhållanden och växtnäringsbehov nära fältkanter. Här är forskaren Kristin Perssons svar:

”Det är helt rätt inställning att försöka optimera sin gödsling på alla sätt som går för att öka resursutnyttjandet. Precisionsgödsling går i princip ut på två saker: att ge grödan vad den behöver, så att skördepotentialen utnyttjas och kvalitetsmålen nås, och att undvika onödig gödsling, det vill säga, att sprida mer växtnäring än grödan kan ta upp.

Om man tittar på Sveriges odlade mark ligger uppskattningsvis en fjärdedel närmare fältkanterna än 20 meter. Men här saknar man ofta underlag för att bestämma växtnäringsgivor. Man undviker avsiktligt att ta jordprover nära fältkanter, och skördekartering fungerar sämre i kantzonerna både med tröskans skördemätare och med satellit.

I pilotprojektet såg vi att skördarna generellt var lägre närmare fältkanterna samtidigt som det fanns mer växttillgängligt fosfor i matjorden och höstvetets proteinhalt var högre. Vi tolkar det som att det inte i första hand var växtnäringsbrist som låg bakom de lägre skördarna, utan andra ogynnsamma förhållanden – det kan ha varit markpackning, sämre vattenförhållanden, avvikande jordart eller annat. De observerade skillnaderna var större i fältkanter mot skog än mot öppen mark.

Behovet av kväve var i genomsnitt 22 kilo lägre per hektar längs kanter mot öppen mark och 28 kilo lägre per hektar längs kanter mot skog. För fosfor var behoven 5 kilo lägre per hektar mot öppen mark och 13 kilo lägre per hektar mot skog.

Om man leker med tanken att man skulle skala upp gödslingsreduktionerna mot öppen mark i en tio meter bred remsa längs alla fältkanter i hela den svenska höstvetearealen, minskar kväveanvändningen med cirka 1 miljon ton och fosforanvändningen med 0,2 miljoner ton årligen.

Detta var en relativt liten studie, men den visar ändå att man kan tänka till lite extra kring kantzonerna och överväga att justera ner givorna där. Anpassad gödsling i fältens kantzoner kan vara en enkel åtgärd att spara gödsel utan skördeförlust.

Provtagningen gjordes på två gårdar i Västsverige, totalt mot 16 fältkanter. Vi hoppas kunna utöka provtagningen, och ta fram robusta underlag som kan användas för att formulera rekommendationer. Kanske kan man ta fram tabellvärden för hur mycket man bör justera gödslingen i olika typer av fältkanter. Kanske bör man rekommendera markanalys även närmare kanten”.