Ny rapport: Utvärderingar misslyckas med att analysera de mindre konsthallarnas viktiga arbete

Inga undantag är namnet på en ny rapport författad av Mikael Löfgren, och framtagen av Klister, ett rikstäckande nätverk för små och medelstora samtidskonsthallar i Sverige. I rapporten argumenterar Löfgren för att de krav på mätbarhet och omedelbara siffror som kännetecknar vår tids kulturdiskurs inte lämpar sig för att utvärdera det arbete som bedrivs på landets mindre konstinstitutioner. En sådan instrumentell och ekonomisk analysmodell är hämtad från New Public Manegement (NPM) och fungerar enbart om det primära målet för en verksamhet är att generera vinst. Men eftersom kulturinstitutioner i allmänhet, och mindre konsthallar i synnerhet, arbetar utefter andra målsättningar, måste också utvärderingarna anpassa sitt språk och sina metoder.

Löfgren skriver: ”För att rätt kunna utvärdera samtidskonsthallar krävs förståelse för den växelverkan som äger rum mellan verksamheten, samtidskonsten och det omgivande samhället.”

Löfgren menar vidare att det som framför allt kännetecknar de mindre konsthallarnas arbete är deras förmåga att etablera fungerande nätverk, både lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Men nätverkandet är inte enbart geografiskt. Konsthallarna som ingår i nätverket Klister, fungerar också som förbindelser mellan offentlighet och kulturliv, mellan skola och forskning, mellan det personliga och politiska.

Bland rapportens andra slutsatser:

• De mindre samtidskonsthallarna är mer benägna att investera i nya konstnärskap. I förlängningen betyder det att de förser etablerade institutionerna med nya förmågor, och på så vis fungerar som betydelsefulla distributörer.

• Mindre arenor för samtidskonst utvecklar innovativa arbetssätt och nya pedagogiska metoder som kommer hela konstlivet till del.

• Skolor, folkbildning, civilsamhälle och arbetsliv bör bättre ta tillvara på och utnyttja kompetensen hos samtidskonsthallarnas personal.

• Byråkratiseringen och det ökande villkorandet av kulturbidragen är oekonomisk eftersom den stjäl tid och resurser från den egentliga verksamheten.

• Orimliga marknadshyror till (de ofta kommunala) bostadsbolagen stjäl en orimligt stor del av budgeten som annars kunde investeras i samtidskonsthallarnas verksamhet.

• Stöd till samtidskonsthallar är ett optimalt sätt att stödja kvalitativt innehåll i konst- och kulturlivet.

LADDA NER RAPPORTEN PÅ BAG WWW.TENSTAKONSTHALL.SE

Rapporten är beställd av Klister, ett rikstäckande nätverk av små och medelstora samtidskonstinstitutioner i Sverige som startades 2012.[1] Nätverket vill belysa samtidskonstinstitutioners funktion i samhället.

För mer information kontakta Asrin Haidari, kommunikatör på Tensta konsthall asrin@tenstakonsthall.se, 08-360763

[1] Klisters medlemmar är Alingsås konsthall, Bildmuseet i Umeå, Borås konstmuseum, Botkyrka Konsthall, Gävle Konstcentrum, Göteborgs konsthall, Kalmar konstmuseum, Konsthall C i Hökarängen, Konsthallen Bohusläns museum, Konsthallen i Haninge kulturhus, Kulturens Hus i Luleå, Lunds konsthall, MAN-Museum Anna Nordlander i Skellefteå, Marabouparken konsthall i Sundbyberg, Röda sten konsthall i Göteborg, Signal i Malmö, Skövde kulturhus, Tensta konsthall och Örebro konsthall.