Landsort möter förort i höstens utställning på Tensta konsthall. Pressvisning 17.10 kl 10:00

Ett osannolikt möte äger rum mellan Kronprinsessan Victoria, den palestinske politikern Yassir Arafat och ANC-aktivisten Winnie Mandela – i Hallstavik Folkets hus. Det är vad som händer i konstnären Christian Nyampetas film ”Det var vackert ibland”, som visas i höstens utställning Den futuristiska orten, som utifrån fyra olika konstverk tar ett grepp på banden och likheterna, mellan förort och landsort, snarare än skillnaderna.

Pressvisning 17 oktober kl 10. OSA till paulina@tenstakonsthall.se

Trots att de har mycket gemensamt, talas det sällan omlandsort och förort i samma andetag. Båda drabbas exempelvis oftare av avfolkning och minskad samhällsservice. Vad som blir mindre uppmärksammat är att det på många orter finns en stark framtidstro, och det utvecklas nya metoder för kunskapsproduktion och självorganisering. Ideella krafter, kulturhus och andra offentliga mötesplatser får då en förnyad kraft och aktualitet.

–Den futuristiska orten inleddes med förra chefen Maria Lind. Under ett års tid skapades ett antal verk i olika samarbeten med hembygdsföreningar, Etnografiska museet i Stockholm och flera Folkets hus. Med den här utställningen sammanförs verken för första gången i Tensta konsthall. Mellan raderna kan man skönja hur nya traditioner skapas ur de gamla i takt med att behoven förändras eller återaktualiseras, säger Cecilia Widenheim, chef för Tensta konsthall.

–Som vanligt är det bland konstnärer vi hittar ledtrådarna till framtiden och hur livet inom kort kan komma att te sig. Genom sin praktik blir många experter på att föreställa sig det ”oföreställningsbara” och hitta samband långt före alla andra. Christian Nyampetas film lyckas till exempel knyta ihop Hallstaviks pappersbruk med Kongos koloniala historia och internationell storpolitik i ett konkret samtal på tvåtusentalet, säger Maria Lind, curator för Den Futuristiska orten.

I Christian Nyampetas film ”Det var vackert ibland” etableras en länk till det förflutna via Holmens pappersbruk i Hallstavik, Häverö-Edebo hembygdsgård och den legendariske fotografen Sven Nyqvists filmer inspelade i Kongo under 1940-talet. I filmen, som delvis är inspelad i Hallstavik, får betraktaren möta ett osannolikt gäng av döda och levande historiska personer i samtal om det förflutna, där gängse historieberättande får ge vika för icke-eurocentriska perspektiv. Samtid och dåtid, fantasi och historia flätas samman. Christian Nyampeta är baserad och verksam i Kigali och New York.

I Seokyeong Kangs film ”Black Mat Oriole” blir engammal koreansk dans en startpunkt för att fundera på möjligheterna att utvidga den enskilda individens handlingsutrymme. Centralt i den månghundraåriga dansen, Chunaengmu, som utvecklades vid det koreanska hovet, är en liten matta, på vars minimala yta dansen utförs. Genom att utgå från ett ålderdomligt traditionellt och hårt reglerat kulturuttryck, testar konstnären gränserna och samspelet mellan individualism och förmågan att organisera sig i större utrymmen. Seokyeong Kang är baserad i Seoul. Förra hösten visades filmen i samband med en workshop på Rågsveds Nya Folkets Hus. Verket aktiveras på nytt med Tensta konsthalls Kvinnocafé.

Joar Nango arbetar med platsspecifika installationer och publikationer som handlar om var gränserna går mellan arkitektur, design och bildkonst. Tematiskt sett anknyter hans verk till frågor om inhemsk identitet, ofta genom att närgranska motsättningar och motsägelser i samtida arkitektur. I utställningen visas kopparsmycken som skapades i Tensta 2018 av konstnären och hans mångåriga samarbetspartner smeden Lajos Gabor i en performance inför det första mötet för grundandet av en ny organisation för samiska arkitekter. Joar Nango är baserad i Tromsö.

Anne Low intresserar sig i sitt konstnärskap för äldre hantverkstraditioner som många känner igen. Genom metoder som till stor del är hämtade från den textilindustri som fanns i Europa under hela 1700-talet återskapar hon bruksföremål i ny gestaltning. Inspirerad av Sorundas textila arv och författaren Moa Martinsson och hennes torp i bygden, vävde hon en ny gardin åt Sorunda Folkets Hus. Anne Low är baserad i Vancouver.

Med utställningen följer ett program som öppnar upp mot andra kulturarvsskapande frågor och ett särskilt intresse riktas mot handens arbete och den självorganisering som är märkbar såväl i Järvaområdet och övriga Stockholmsförorter som på landsbygden. De medverkande konstnärerna och programmet speglar ett starkt intresse för “det lantliga”, för hantverk och slöjd, samt lokal matproduktion och naturtillgångar, något som idag också förenar yngre och äldre generationer.

Den futuristiska ortenär ett samarbetsprojekt som inleddes 2018 med Stockholms läns museum och Folkets Hus och Parker då fyra kontextkänsliga projekt tillkom i samarbetemed boende och aktiva i orterna Hallstavik, Rågsved, Älvsjö, Sorunda, Spånga och Tensta. Nyampetas film är ett resultat av ett samarbete där även Etnografiska museet ingick. De nya konstverken presenterades under 2018 i samarbete med och på Hallstaviks Folkets Hus, Sorunda Folkets Hus, Brännkyrka hembygdsförenings hembygdsgård Lerkrogen, Rågsveds Nya Folkets Hus, Etnografiska museet, Spånga Fornminnes och Hembygdsgilles hembygdsgård i Nälsta och Tensta konsthall. Dokumentation och texter från arbetet visas i konsthallen.

Curator: Maria Lind

Programcurator: Hanna Nordell