Tracey Moffat tillbaka till Tensta konsthall

Vi är verkligen glada att välkomna Tracey Moffat tillbaka till Tensta konsthall för en utställning av hennes senaste fotoserie First Jobs (2008).

Tracey Moffat har tidigare visat verk på Tensta konsthall under 2001. Vi är verkligen glada att i samarbete med Roslyn Oxley9 Gallery i Sydney nu kunna visa hennes senaste verk First Jobs (2008).

Moffat beskriver själv arbetet på följande sätt:
Under årens lopp har mina vänner och jag skämtat om våra fruktansvärda första jobb. Jobb som vi har haft som tonåringar och unga studenter. Hemskt jobb som vi helst skulle vilja glömma såsom rengöring av den lokala biografen efter en visning av Exorcisten 1974.

När jag var yngre hade jag nästan alltid ett jobb och tjänade mina egna pengar och det innebar allt från att jag fick en dollar för att dra upp ogräs i trädgården, att jag var barnvakt hos grannar till at jag arbetade hos den lokala grönsakshandlaren. Det bästa med att tjäna sina egna pengar var att man kunde köpa sina egna kläder och inte behöva bära de kläder som ens mamma valt ut till en.

1978 var jag sjutton år och arbetade i en fabrik där jag skalade ananas. Jag packade även kött och skalade räkor. Sådana tunga arbeten var ansträngande men pengarna var bra. Efter ett år hade jag sparat ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna resa till Europa för att tågluffa runt i nio månader. 1980 började jag på en konstskola i Brisbane men fortsatte arbeta deltid som servitris för att betala för allt konstmaterial.
Efter konstskolan var jag i desperat behov av pengar för att kunna betala hyran och hade flera olika jobb. Jag skurade golv i ett kvinnohus, arbetade som diskare i en matsal och parkerade bilar åt gäster till en restaurang som heter Dirty Dicks (jag hade inget körkort, men gästerna var alltid fulla och brydde sig inte).

Jag är bitter och bestört över de arbeten jag var tvungen att uthärda för att kunna överleva. Jag hyser ett agg mot rika barn som aldrig behövde slava som jag gjorde. I hemlighet är jag dock stolt över mig själv. När jag tänker tillbaka på de åren inser jag att jag lärde mig att vara tuff och att jobba hårt vare sig jag gillade det eller inte. Jag bet ihop och var tvungen att vara produktiv. Jag lärde mig att komma överens med andra människor och lärde mig att hantera en chef.

Idag gör jag inget annat än att skapa konst och medverka på utställningar. Att vara konstnär känns som att vara på en permanent semester i jämförelse med mina tidiga arbetserfarenheter. Nu kan jag sova till 09:30 och trycka av samtal på min telefon om jag inte känner för att prata med någon. Men som Bette Davis uttryckte det, är det "Det ensamma livet". Du kommer på idéer och förverkligar dem. Ingen annan kommer att göra det åt dig.

Men jag minns även bra saker från tiden på fabriken. Att gå till jobbet varje dag och säga hej till folk du kände innebar ett kamratskap. Arbetet krävde inte mycket tankeverksamhet men det innebar inte att dina tankar inte kunde vandra iväg. Du hade också en möjlighet att kunna stänga av arbetet. Klockan ringde och vi försvann ut genom dörren med en bunt kontanter i handen och inte ett bekymmer i världen.

Att vara konstnär på heltid innebär att aldrig kunna stänga av sitt arbete. Det finns alltid en gnagande röst i ditt huvud och du på egen hand måste resa dig ur soffan och producera konstverk. Klockan ringer aldrig ut och man vet aldrig var ens nästa inkomst kommer ifrån. Ditt sinne är ständigt på helspänn. Du är aldrig riktigt fysiskt trött som de som har ett riktigt hederligt arbete. Men skulle jag gå tillbaka till att arbeta i en fabrik bara för att få en god natts sömn? Ha, eh, nej.
Tracey Moffatt,
New York 2008

Tack till: The Roslyn Oxley9 Gallery i Sydney Australien.

Kontakt

Ida Omalm Ronvall

Ida@tenstakonsthall.se

tel: 46 8 36 07 63

Tensta Konsthall
Taxingegränd 10
163 04 Spånga
Stockholm, Sweden
Phone: +46 8 36 07 63
Fax: +36 8 36 25 60
www.tenstakonsthall.se