Brister i medling

Sveriges Radio Norrbotten rapporterar idag att trots det är obligatoriskt att erbjuda medling mellan unga brottslingar och brottsdrabbader sedan flera år, så får inte ännu alla som borde frågan om de vill medverka i ett medlingssamtal.

Sedan 2008 är det obligatoriskt för landets kommuner att erbjuda medling då gärningspersonen är under 21 år. Brottslingen ska få frågan av polisen redan i utredningskedet om att medverka i ett medlingssamtal med den brottsdrabbade.

Polisen skickar sedan ärendet vidare till socialförvaltningen i varje kommun som arrangerar medlingsamtalen. Det kan röra sig om olika brott, allt från misshandel till snatteri.

– Den som har gjort ett brott och den som har blivit utsatt för ett brott får en möjlighet träffas och prata om det som har hänt utanför det ordinarie rättsystemet, säger Maria Lindberg som jobbar på socialförvaltningen och är samordnare för medlingsverksamheten i Luleå.

När medlingen fungerar är den positiv, både för de enskilda personerna som får mötas, men även för samhället.

Forskning har nämligen visat att gärningspersoner som varit med i ett medlingssamtal inte lika ofta återfaller i brott. Många brottsdrabbade upplever också att medlingen kan ge svar på frågor.

– För den som har blivit utsatt för brottet så kan det här vara en del i en bearbetningsprocess för att kunna lämna det här och gå vidare, säger Maria Lindberg.

Men för att medlingssamtalen ska bli av så måste polisen ställa frågan till brottslingen och skicka ärendet vidare till kommunen.

– Jag och mina kollegor, vi måste bli bättre på att komma ihåg det här, säger Lotta Daniels, förundersökningsledare för Östra Norrbotten.

Stiftelsen Tryggare Sverige delar uppfattningen att många av dem som enligt lag ska erbjudas medling aldrig tillfrågas av polisen. Konsekvensen av detta är att många brottsdrabbade går runt med en bild av sin gärningsperson som en beräknande, ond och hotfull demon. Får den drabbade däremot tillfälle att möta gärningspersonen och beskriva vilka konsekvenser brottet medfört är bilden av gärningspersonen ofta mer nyanserad samtidigt som bearbetningen av händelsen underlättas.

Det finns emellertid en risk med att medlingssituationen endast ses som ett medel för att få unga gärningspersoner att sluta med sin brottsliga karriär. Många gånger missas de potentiella positiva effekterna för den drabbade när medling övervägs.

Receptet för att få medlingsverksamheten att fungera i praktiken handlar således dels om att få polisen att fullgöra sin informationsskyldighet om möjligheten till medling, dels att se de positiva värdena för både gärningspersonen och den drabbade.