Inför krav på barnkonsekvensanalyser vid brott i nära relationer

Under flera år har Aftonbladets granskat samhällets agerande vid dödligt våld mot kvinnor. I en uppföljande kartläggning uppmärksammas nu situationen för barnen som blev kvar. Resultanten är nedslående. Många barn beskriver att de inte har blivit lyssnade till eller fått stöd efter det inträffade. I vissa fall är pappan fortfarande vårdnadshavare och sätter hinder för barnet i vardagen, till exempel genom att motsätta sig byte av skola.

Som chef för Uppsalapolisens Brottsofferenhet 2004-2008 införde jag en rutin som innebar att vi genomförde så kallade barnkonsekvensanalyser vid samtliga anmälningar om brott i nära relationer samt vid alla ansökningar om besöksförbud (numera kontaktförbud). Syftet var att säkerställa att barnen blev sedda och fick sina rättigheter tillgodosedda.

Barnkonsekvensanalys
Barnkonsekvensanalysen består av fem konkreta, enkla och relevanta frågeställningar som sedan styrde vårt fortsatta agerande med barnets bästa i fokus. Frågorna handlar om:

• Finns det barn som regelbundet vistas i bostaden? Många anmälningar som avser brott i nära relationer inkluderar även barn. Ofta handlar det om barn som permanent bor i bostaden eller barn som av annan anledning (t.ex. barn från tidigare förhållanden) frekvent vistas i bostaden.

• Vem är vårdnadshavare? Vi kan konstatera att föräldrarna ofta har gemensam vårdnad eller att gärningspersonen har umgängesrätt. Detta försvårar det fortsatta personsäkerhetsarbetet, till exempel vid ansökan om kontaktförbud eller skyddade personuppgifter. Dessutom upplever vi att gärningspersonens rätt till kontakt med sina barn många gånger väger tyngre än barnens rätt till frid.

• Finns det något som talar för att barnen bevittnat våld etc.? År 1999 presenterade Rädda Barnen en kartläggning (”och han sparkade mamma…”) som visade att mer än 100 000 barn varje år bevittnar våld i sin familj. Av kartläggningen framgick även att konsekvenserna av att bevittna våld många gånger har minst lika stora konsekvenser för barnet som att själv utsättas för våld. I vissa fall har barnen till och med närvarat när mamman dödats och kanske till och med försökt att förhindra det inträffade, med särskilt svåra konsekvenser i form av skuld, oro och rädsla. Trots detta uppmärksammas inte alltid barnets situation i samband med polisanmälan. Konsekvensen av detta är bland annat att barn som bevittnat våld riskerar att inte få den särskilda ersättning som de sedan 2006 har rätt till.

• Finns det något som talar för att också barnen har utsatts för våld etc.? I samband med Rädda Barnens arbete framkom att många barn också själva utsatts för olika typer av övergrepp. Det är därför viktigt att alltid inkludera denna frågeställning vid anmälningar om brott i nära relationer.

• Har anmälningsupptagaren/förste patrull på plats upprättat en anmälan till socialtjänsten om barn i riskzonen? Enligt Socialtjänstlagen (SoL §14) ska polisen alltid underrätta socialtjänsten vid misstanke om barn som far illa. Våra erfarenheter från Uppsala visade dock att sådana obligatoriska anmälningar till socialtjänsten endast gjordes vid cirka en tredjedel av de aktuella fallen. Här är dock min uppfattning att det har blivit bättre under de senaste åren.

Under dessa år genomförde vi strukturerade hot- och riksbedömningar (riskanalyser) i alla aktuella ärenden, vilket motsvarar cirka 400 per år. I samtliga fall gjorde vi alltså även dessa enkla, men oerhört viktiga, barnkonsekvensanalyser samt underrättade socialtjänsten om barn i riskzonen om detta inte redan var gjort.

Det är väl belagt att det innebär en allvarlig risk för barnets psykiska hälsa att tvingas bevittna våld i sin närmiljö eller leva i en miljö där våld och hot förekommer. Genomförandet av barnkonsekvensanalyser kan därför vara ett sätt att bättre tillvarata barns intressen vid anmälningar som avser brott i nära relationer.

Svårt att sprida goda exempel
Inte sällan är det svårt att få spridning av goda exempel. Inom polisen är det tyvärr till och med ofta tvärtom; passivitet och konformitet belönas, medan nytänkande blir till ett hot mot organisationen som därför stoppas. När det gäller arbetet med Barnkonsekvensanalyser är jag dock ändå förvånad över att ingen har varit intresserad av att införliva detta arbetssätt i polisens övriga arbete med brott i nära relationer.

Under de senaste åren har både Rikspolisstyrelsen och många lokala polismyndigheter försökt att utveckla och förbättra arbetet i dessa frågor, inte minst när det gäller strukturerade hot- och riskbedömningar. För att synliggöra barn som har bevittnat våld och andra övergrepp i nära relationer kräver vi att polismyndigheterna, förutom hot- och riskbedömningar, även genomför barnkonsekvensanalyser vid samtliga anmälningar om brott i nära relationer samt vid alla ansökningar om kontaktförbud.

Det går att bedriva ett professionellt brottsoffer- och personsäkerhetsarbete där också barnens situation beaktas.

Magnus Lindgren
Generalsekreterare
Stiftelsen Tryggare Sverige