KDU Uppsala om kravet på en effektivare polis - en nationell polis

Niklas Gréen, KDU Uppsala, har skrivit en utmärkt artikel om situationen inom svensk polis (se kduuppsala.wordpress.com/2011/07/17/) #svpol. I artikeln konstateras att trots att fler poliser patrullerar Sveriges gator och trots att resurserna är större nu än de varit på mycket länge så fortsätter antalet uppklarade brott vara skrämmande låga. Vidare konstateras att det ökade antalet poliser inte heller har medfört att polisen har blivit mer tillgänglig samt att tiden från det att polisen kontaktas till det att de rycker ut blir allt längre. I artikeln pekas även på de geografiska skillnader som finns mellan Sveriges 21 polismyndigheter.

Det är lätt att dela denna bild av situationen inom svensk polis. Vad bör då göras för att förändra situationen? Sedan ett halvår råder det närmast en hallelujastämning bland berörda politiker och tjänstemän på Justitiedepartementet och Rikspolisstyrelsen. Anledningen är de öppet diskuterade planerna på att ersätta dagens 21 lokala polismyndigheter med en nationell myndighet som styrs från Polhemsgatan 30 i Stockholm. Denna åtgärd anses allmänt som ett Alexanderhugg för att lösa alla problem som polisen brottas med, allt från hur den internationella brottsligheten på Balkan ska bekämpas över till trafikpolisverksamheten i Sverige, till bekämpningen av brott i nära relation i Västra Götaland, till lokalt brottsförebyggande arbete i Vännes och till passutfärdande åt försenade turister på Arlanda flygplats etc.

Självklart finns funktioner inom svensk polis som måste centraliseras. Det gäller t.ex. arbetet mot den grova organiserade brottsligheten. Samtidigt är det enligt vår mening nödvändigt att andra frågor hanteras på kommunnivån. Det gäller till exempel arbetet för att öka tryggheten i samhället som förutsätter en kommunalt för­ankrad och lokalt närvarande polis. En sådan polisverk­sam­het är i själva verket helt avgörande för att klara kommunernas samlade utmaningar inom trygghetsområdet. En professionell polisverksamhet där invånarna bor och vistas går inte att överskatta.

Enligt vår mening bör regeringen därför snarast ge skarpa tilläggsdirektiv till den sittande Polisutredningen i syfte att klara ut tre avgörande frågeställningar om vad en framtida polisverksamhet ska ansvara för. Alltså innan man överhuvudtaget får börjar diskutera hur polisen ska organiseras för 2020-talet och framåt måste man i detalj redovisa vilka arbetsuppgifter som den ska hantera i en modern rättsstat:

• Hur ska polisen fungera på kommunnivån för att kunna vara en aktiv aktör i kommunernas trygghetsarbete?
• Hur ska brottsutredningsverksamheten i Sverige bedrivas för att klara av att utreda i princip alla brott?
• Hur ska Sverige klara av att bekämpa den grova organiserade brottsligheten över hela landet?

Först efter en sådan analys är det möjligt att med något mått av trovärdighet kunna beskriva vilka processer, vilka system och vilken/vilka organisationer och olika kompetenser som behövs för att klara av framtidens polisverksamhet.

Förnyelsen av polisen måste komma utifrån, främst från politiskt håll. En sluten verksamhet som polisen kan och kommer aldrig att förnya sig själv. Det är emellertid detta som är själva problemet eftersom det politiska systemet hittills har accepterat att polisens dagliga verksamhet i många stycken har varit oreformerad under de senaste 50 åren. Ingen regering har i samlad form lagt polisfrågorna på riksdagens bord sedan 1965. Vi pratar här om ett av de sista monopolen, vilket gör avsaknaden av politiskt intresse för dessa frågor ännu allvarligare. Den yttersta konsekvensen är att många kommuner i princip lämnats vind för våg i detta avseende; man har tappat en fungerande lokal polisverksamhet. I dagsläget saknar många kommuner t.ex. en dygnet runt öppen polisstation. Argumenten är att poliser inte ska sitta och ”vakta” polisstationer om nätterna utan istället röra sig ute och vara synliga. Erfarenheterna visar emellertid att i samma stund som polisstationen stängs kommer poliserna att börja försvinna till centralorten.

KDU borde därför som ett framåtblickande ungdomsparti fortsätta och driva dessa frågor, men inte gå i fällan och stämma in i kören med krav på en ”snipp-snapplösning” i form av en nationell polis.