Mobbning - ett folkhälsoproblem

Varje år drabbas hundratusentals barn och ungdomar världen över av våld, hot, sexuella trakasserier under skoltid. Gårdagens (25/9 -12) utmärkta amerikanska dokumentär Dox: Bully, som visades i SVT, visar på ett skrämmande sätt vardagen för de utsatta.

I debattboken ”Ta din unge och spring. Om barn som utsätts för brott i skolan” (Jure förlag, 2012) har vi följt 15-åriga Julia som blev slagen av en tjej i parallellklassen och 12-åriga Markus som trakasserades av sina klasskamrater nästan varje dag i flera år. Men framför allt har vi granskat hur svenska skolor agerar vid denna typ av händelser.

Skolan – en vanlig brottsplats
Den bild som framkommer är att skolan är en av de vanligaste brottsplatserna för barn och ungdomar även i vårt land. Ändå kallar vi inte alltid de brott som inträffar i skolans värld för misshandel, sexuella trakasserier och olaga hot etc. De benämns istället ”mobbning”.

Sveriges skolor är generellt sett bra. Inte minst på grund av att det finns mängder av engagerade lärare, rektorer och fritidspedagoger. Ofta utgår dock vuxenvärden från en uppfattning om att när barn utsätter andra barn för våld, hot och trakasserier handlar det om en konflikt där båda parter har en del i det som hänt. Vuxna vill att konflikten snabbt ska lösas, och att de inblandade ska bli sams. Helst vill vi se dem klänga i samma klätterställning en kvart senare eller gå arm i arm över skolgården.

När det inte blir så står vi inför den komplexa verkligheten. Den som ställer krav på skolan och kommunen att de ska agera snabbt och kraftfullt. Men när facit saknas blir det svårt och skolorna gör olika. Det är godtyckligt hur brott hanteras och vilken hjälp de drabbade får. Ändå saknas inte verktygen, lagstiftningen eller skyddsnäten. Det finns likabehandlingsplaner, antimobbningsteam, utbildningar och en särskild Barnombudsman respektive ett Barn- och elevombud.

Men vad betyder allt detta när barn som utsätts för brott i skolan ändå inte kan vara säkra på att få den hjälp de har behov av och rätt till? När skolor mörkar vad som händer för att de konkurrerar med varandra. När förlegade attityder om vad som är normalt umgänge barn emellan får fortsätta råda.

Skolan en låtsasvärld
Fler av de lärare, rektorer, föräldrar, poliser med flera som vi har intervjuat talar om skolan som en låtsasvärld, skild från det övriga samhället. Så kan det också vara rent bokstavligt. De självklara kompanjonerna, polis och socialtjänst, är inte alltid så nära stöttepelare som man kan förvänta sig.

Dessutom redogör polisen öppet för att de totalt misslyckats med sin uppgift att stötta landet skolor, och Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet och skolminister Jan Björklunds närmaste man, säger sig inte ha en aning om det. Flera personer från skolvärlden berättar också att de aktivt väljer att inte kontakta socialtjänsten, eftersom det sällan förändrar något i alla fall. Och detta trots att det i socialtjänstlagen står att socialtjänsten är ansvarig fö ratt ge allt brottsdrabbade det stöd de behöver.

Verkningslösa metoder mot mobbning
Vår granskning av hur svenska skolor arbetar mot våld, hot, trakasserier och andra typer av ”mobbning” visar också att många skolor fortsätter att använda ”anti-mobbningsmetoder” som enligt Skolverket och Brottsförebyggande rådet är verkningslösa eller till och med snarare främjar ”mobbning”.

Granskningen visar vidare att det kan bli mycket långa väntetider innan ett ärende hanteras hos det relativt nya Barn- och elevombudet. Inte sällan tar de åtalade kommunerna runt om i landet hjälp av varandra och utbyter erfarenheter kring hur de kan försvara sig bäst mot de barn som utsatts för brott, allt i syfte att undgå skadestånd. De lägger dessutom i vissa fall hundratusentals kronor på jurister som kan försvara dem, ibland passerar justistnotan till och med barnets önskade skadeståndsbelopp. Hur kan det bli så tokigt?

Dokumentären ”Dox: Bully” är bland det hemskaste jag har sett på TV någonsin. Jag uppmanar alla att se den (http://www.svtplay.se/klipp/305520/klipp-bully) samt läsa vår debattbok ”Ta din unge och spring” på samma tema.

Magnus Lindgren
Generalsekreterare