Några kommentarer till diskussionen om kommunala ordningsvakter

Igår hade jag i mitt tycke en nyanserad artikel på DN debatt där jag problematiserade resultaten från en kartläggning av hur kommunerna arbetar med ordningsvakter för att medverka till att upprätthålla ordningen i det offentliga rummet.

Att döma av reaktionerna är det tydligt att många förstår och delar mina synpunkter och oro. Samtidigt känner sig andra orättvist påhoppade, kanske för att jag hotar deras affärsmodell eller för att de tycker sig ha gjort just det som artikeln problematiserar, nämligen både analyserat problembilden, kommit fram till att det är ordningsvakter som krävs samt utvärderat användningen av desamma.

Som vanligt blir debatten väldigt polariserad och svartvit där ståndpunkt står mot ståndpunkt. Verkligheten är dock ofta betydligt mer nyanserad än så, och där tror jag på en öppen diskussion snarare än på att försöka misskreditera sin "motståndare" och kategoriskt konstatera "att de har fel".

Några kommentarer är på temat "att här hos oss fungerar det, vi har hittat modellen". Till er säger jag uppriktigt som jag alltid gör vid denna typ av kommenterar; grattis, bra för er och framför allt bra för invånarna i kommunen! Det är dock inte den generella bilden som framkommer i kartläggningen av hur dessa frågor hanteras i Sverige idag. Allt fler kommuner ansöker om att få använda ordningsvakter i det offentliga rummet, ofta utan ordentlig kartläggning av problemen och utan utvärdering av effekterna. Dessutom är det problematiskt att ordningsvakter - som har ett mycket komplext uppdrag och samtidigt långtgående befogenheter att frihetsberöva människor och bruka våld - som regel endast har tio dagars utbildning; frågor som kommer aktualiseras ytterligare med anledning av BLM.

Flera kommentarer visar också att det är ett helt nödvändigt att ta ett samlat grepp på dessa frågor i ordningsvaktsutredningen, i den parlamentariska trygghetsberedningen och, inte minst, i utredningen av kommunernas brottsförebyggande ansvar under ledning av den särskilde (och utmärkta) utredaren Ann-Sofie Hermansson.

Det ska också noteras att jag aldrig påstått att ordningsvakter inte kan vara en del av lösningen (vilket de självklart kan vara om behoven ser ut på sådant sätt och de används som en del i ett system, med lokal närvaro och under polisens tydliga ledning och styrning); mitt budskap har snarare varit att de inte alltid är lösningen.

Att däremot, i denna sedan lång tid infekterade debatt, göra som riksdagsledamoten Linda Snecker (V) och påstå att ordningsvakter återkommande missköter sitt uppdrag är orättvist och ett påhopp på en hel kår. Sådana uttalanden visar att man inte förstår under vilka svåra förhållanden som ordningsvakter kan vara satta att utföra sitt arbete; och ofta tyvärr utan någon omedelbar ledning av de poliser som de är satta att komplettera.

/ Magnus Lindgren

Se länk till artiklen: https://www.dn.se/debatt/kommunala-ordningsvakter-signalpolitik-for-miljoner/