Lär av New York - ta kontroll över samhällsbygget

Sverige står inför enorma utmaningar när det gäller samhällsbyggnad och måste i arbetet se till så att otrygghet inte byggs in i våra städer. Viktiga lärdomar finns att hämta från samverkansformen BID:s, som gjort nytta bland annat i New York. Det skriver generalsekreterare Magnus Lindgren (Stiftelsen Tryggare Sverige) och VD Robert Vangstad (Nyhem Bostad) i Dagens Samhälle.

I över 5  000 år var trygghets- och säkerhetsfrågor en viktig del av stadsbyggandet runt om i världen. Städerna bestod av en mix av bostäder, arbetsplatser och näringsverksamheter med naturliga mötesplatser, vilket medförde att människor genom sin närvaro skapade trygghet.

Under 1900-talet, men framför allt från 1960-talet och framåt, förändrades sättet att planera och bygga stadsdelar, bostadsområden och bostäder. Det innebar en rad problem i form av anonymitet, brottslighet, otrygghet och minskad attraktivitet. Det medförde också stora kostnader.

Sverige står på många håll inför det största samhällsbyggnadsprojektet sedan efterkrigstiden. Bostäder, vägar, torg, parker, idrottshallar, kulturhus, skolor och sjukhus. Allt behövs. Nu. Det är därför viktigt att inte återigen bygga in otrygghet och brottslighet i våra städer. Säkerhets- och trygghetsfrågorna måste vara en naturlig del i byggprocessen och den arkitektoniska utformningen.

Situationen är inte unik för Sverige utan kan liknas vid de utmaningar som många städer i USA hade under 80- och 90-talet. Det gäller inte minst New York som länge kännetecknades av påtaglig otrygghet och hög brottslighet som hindrade människor att röra sig fritt i det offentliga rummet – problem som vi faktiskt hör om på sina håll i Sverige i dag.

I dag är situationen i New York annorlunda tack vare nya sätt att mäta och följa upp brottsligheten samt ansvarsutkrävande av polischefer och myndighetschefer. Dessutom har nya samverkansformer för utveckling och förvaltning av stadsmiljöer införts – så kallade BID:s, ”Business Improvement Districts”; det vill säga ett partnerskap mellan det offentliga och det privata, oftast staden/kommunen och kringliggande fastighetsägare i en icke-vinstdrivande organisation.

I ett BID går fastighetsägare, ideella organisationer och andra aktörer samman och tar gemensamt ansvar för ett lokalt avgränsat område i staden (en park, ett bostadsområde, ett affärscentrum etcetera). Arbetsuppgifterna handlar främst om säkerhet och renhållning, men också om mer ”strategiska” frågor för området som utveckling av affärslivet, boende och turism. Verksamheten finansieras ofta av en extra skatt som läggs på omkringliggande fastigheter och återbetalar sig 2–8 gånger genom ökningar i fastighetsvärden.

Ett berömt samverkansprojekt är Bryant Park mitt på Manhattan med cirka 5  000 besökare varje dag. Från att ha kallats för ”kanylparken” och frekventerats av kriminella, hemlösa och prostituerade är det i dag en myllrande och levande park med mer än 4  000 flyttbara stolar, rena publika toaletter samt mer än åtta dagliga aktiviteter i parken, som till exempel filmvisningar, yoga, pingis, korsordsturneringar, undervisningar i pjässkrivande. Och ja, den har lika många besökare på vintern som på sommaren (se inbjudan till vårens studieresa till New York).

En central lärdom från New York-exemplet är betydelsen av ägarskap och ansvarsutkrävande. Den som är ytterst ansvarig för tryggheten på en plats behöver kliva fram och redogöra för situationen, vad som behöver åtgärdas och när det ska vara klart. Allas ansvar blir lätt ingens ansvar – och det är då otrygghet och brottslighet hittar glipor att växa sig starkare i. Viktigast är emellertid att det finns chefer – såväl politiker som tjänste­män – med mod och vilja att skapa en verklig förändring.

Vad kan göras i Sverige? Det enkla svaret är att vi måste använda den kunskap som redan finns när det gäller utformningen av städer, bostadsområden och offentliga rum. Mycket av denna kunskap finns samlad i handboken BoTryggt2030, som den oberoende stiftelsen Tryggare Sverige nu tar fram tillsammans med forskare och företrädare för en rad bostads-, fastighets- och säkerhetsföretag.

Syftet med konceptet BoTryggt2030 är att utifrån aktuell forskning och beprövad erfarenhet tillhandahålla nödvändiga verktyg för att öka tryggheten genom det fysiska rummets utformning. Utöver kunskapsspridning kan det också bli fråga om en diskussion kring juridisk formalia. I många länder där man har goda erfarenheter av BID:s har det emellanåt krävts viss lagstiftning för att ge projekten stadga och långsiktighet, exempelvis på skatteområdet. Även här finns kunskap att hämta utifrån.

Utgångspunkten är att en trygg stad ska bestå av en blandning av funktioner och locka till sig en mix av människor. Bostadsområden ska byggas med ett välbalanserat boendeutbud. Att ha både hyresrätter, små som stora, och bostadsrätter i samma område ökar tryggheten.

Andra funktioner som affärer, grönområden, mötesplatser, offentlig service och fritidsaktiviteter ökar tryggheten genom att området attraherar än fler människor som kan utöva informell social kontroll. Även utformningen av byggnaderna är viktig och ska spegla en variation i höjd, storlek och tillgänglighet.

Det finns med andra ord en beprövad metodik som vi vet ger positiv effekt för alla – det offentliga, de boende, fastighetsägare, lokalt näringsliv. Vill kommunala tjänstemän och politiker styra det offentliga rummet och forma det samhälle vi bygger upp under de kommande 15 åren är det dags att agera nu.

• Ta ett tydligt ägarskap för frågan om programmering av det offentliga rummet.
• Låt BoTryggt2030 bli plattformen för ett sådant arbete.
• Ta fram en programmeringsstrategi och tillhörande handlingsplan för utvalda stadsdelar och projekt. 

Magnus Lindgren
Generalsekreterare
Stiftelsen Tryggare Sverige

Robert Vangstad
VD
Nyhem Bostad AB