Organiserad brottslighet inom svensk idrott - ny rapport

På uppdrag av Riksidrottsförbundet har Stiftelsen Tryggare Sverige genomfört en kartläggning av organiserad brottslighet inom svensk idrott.

Under det senaste året har Stiftelsen arbetat med att kartlägga den organiserade brottsligheten inom svensk idrott. Kartläggningen omfattar bland annat en översikt av det samlade forsknings- och kunskapsläget, enkätundersökningar med samtliga Specialidrottsförbund och ett slumpmässigt urval av 4 300 idrottsföreningar samt ett 30-tal nyckelpersonsintervjuer med representanter för idrotten och polisen.

Rapportens fokus är på situationen och utmaningarna kopplat till kriminell infiltration, organiserad idrottskorruption samt rekrytering av barn och unga till kriminella gäng.

Resultaten från rapporten visar bland annat:

• Sammantaget indikerar resultaten att den organiserade brottsligheten inom svensk idrott är utbredd och slår mot både elit- och breddföreningar samt både stora och små föreningar. Det gäller i synnerhet kriminell infiltration och, till viss del, rekrytering av barn och unga till kriminella gäng. Problemen är inte heller enbart begränsade till fotbollen eller till utsatta områden, vilket är lätt att få intrycket av i den offentliga debatten.
  
• När det gäller organiserad idrottskorruption indikerar resultaten att det i första hand är problem för elitföreningar i form av matchfixning och agentverksamhet i idrotter där spelverksamhet och stora transfersummor förekommer.
  
• Ett övergripande resultat är också att ingen, vare sig Riksidrottsförbundet, Specialidrottsförbunden eller Polismyndigheten, har någon uppfattning om den organiserade brottslighetens omfattning inom svensk idrott. Värt att notera är att Polisen inte ens kan redovisa hur många anmälningar av denna typ som inkommit till myndigheten. Till det kommer att det i princip helt saknas forskning om den organiserade brottsligheten inom svensk idrott. Det finns således ett stort behov av att få en bättre bild av problematikens omfattning och konsekvenser.
  
• När det gäller olika aktörers arbete framstår det genomgående som mycket spre­tigt. Exempelvis har polismyn­dig­heten decentraliserat sitt ansvar och över­låtit åt polisregionerna, polisom­rådena eller till och med åt lokalpolisom­råd­ena att själva prioritera eller bort­prioritera frågorna, med konsekvensen att alla jobbar olika. I de flesta polisregioner ligger ansvaret för frågorna på polisområdesnivå, medan vissa polisregioner har decen­tra­liserat både det förebyggande och utredande uppdraget till lokalpolis­om­rådes­nivå. I praktiken innebär det att arbetet varierar i omfattning och kvalitet, sam­tidigt som ”sällan förekommande ärenden”, exempelvis misstänkt matchfix­ning, leder till begränsad utredningsvana.
  
• Vidare visar resultaten att både specialidrottsförbunden och idrottsföreningarna i stor utsträckning saknar system och processer, vilket indikerar att förmåga generellt sett är låg när det gäller att upptäcka, förebygga och hantera denna typ av organiserad brottslighet inom idrotten.
  
• På ett övergripande plan finns problem med ägandeskap och frågor som rör ledning och styrning där Riksidrottsförbundet har begränsade möjligheter att påverka den verksamhet som bedrivs av specialidrottsförbunden och idrottsföreningarna, och där Polismyndigheten nyligen genomfört en mer decentraliserad arbetsordning där polisregionerna har fått större möjligheter att själva styra verksamheten.

Se rapporten i sin helhet: https://tryggaresverige.org/or...

Eventuella frågor besvaras av generalsekreterare Magnus Lindgren på e-post magnus.lindgren@tryggaresverige.org eller telefon 08-29 20 00.