Sammanfattning av debattkväll nr 142: Hotet mot Sverige – den inre och yttre säkerheten

Den 3 november arrangerade Stiftelsen Tryggare Sverige sin 142:a debattkväll på Pressklubben i Stockholm. Temat för kvällen var "Hotet mot Sverige – den inre och yttre säkerheten” med paneldeltagarna Björn Eriksson, tidigare rikspolischef och chef för Interpol m.m., samt Jörgen Holmlund, f.d. polischef och lärare i underrättelsetjänst vid Försvarshögskolan. Kvällen modererades av Stiftelsen Tryggare Sveriges generalsekreterare Magnus Lindgren.

Den inre säkerheten
Björn Eriksson inledde med att ställa frågan varför Sveriges inre säkerhet i dag framstår som svagare än den yttre. Sedan polisens omorganisationer ända sedan 1950-talet har det brottsförebyggande arbetet på lokal nivå försvagats. Det strategiska tänkandet och de gamla polischeferna med särskild lokalkännedom försvann, och den kommunala närvaron har minskat. Kommunerna förväntas ta ett större ansvar, men har länge saknat ett tydligt mandat och förmågan. Resultatet har blivit att den inre säkerheten inte längre ses som en självklar del av den nationella yttre säkerheten. Eriksson betonade att det som inte fungerar i fredstid inte heller kommer att fungera i kris eller krig. Samordningen mellan myndigheter brister, och informationsutbytet mellan lokal och nationell nivå är fortfarande otillräckligt. Han efterlyste en tydligare ansvarsfördelning och mer närvarande ledarskap på alla nivåer.

Yttre hot och den geopolitiska verkligheten
Jörgen Holmlund fokuserade på den förändrade omvärldsbilden. Han beskrev bland annat hur Sverige under lång tid lutat sig mot en självbild av stabilitet och neutralitet, medan omvärlden idag ser landet som en alltmer strategisk punkt i Europa. Holmlund framhöll att Sveriges yttre försvarsförmåga inte kan ses isolerat från den inre säkerheten. Om kommuner, myndigheter och civilsamhälle saknar förmåga att hantera kriser, faller även den nationella motståndskraften.

Ledarskap, ansvar och kulturförändring
En återkommande diskussion under kvällen handlade om ansvarsutkrävande och ledarskap. Också behovet av en ny kultur inom offentlig sektor lyftes – en där fokus flyttas från organisatoriska modeller till faktisk förmåga att lösa problem.
Riksrevisionens senaste granskning av resultatet av polisens omorganisation från 2015 visar att omorganisationen inte lett till den effektivitet man hoppats på. Man slog sönder fungerande strukturer och centraliserade besluten, vilket försvårat det lokala arbetet.

Vägen framåt – tillit, lokal förankring och gemensamt ansvar
Kvällen avslutades med en diskussion om vägen framåt. Både Holmlund och Eriksson betonade vikten av att återuppbygga den lokala polisens roll. Det innebär bland annat att det måste bli attraktivt att arbeta lokalt som polis igen, vilket det inte är idag. Det måste skapas samverkan mellan kommuner, myndigheter och invånare. Ett civilt försvar utan lokal förankring riskerar att stå utan kraft när det verkligen gäller. Samtidigt krävs politiskt mod och långsiktiga beslut – inte reaktiva reformer efter nästa kris. För att stå starkt i ett förändrat omvärldsläge måste samhällets alla nivåer – från kommun till stat – samarbeta, dela information och vilja förändra.

Några av boktipsen som lyftes vid debattkvällen:

• Polis - så funkar det! (inte): en omorganisation, 10 år och 100 miljarder senare (Hanne Kjöller)
• Familjen (Johanna Bäckström Lerneby)
• Gängens hus (Lisa Dos Santos)
• Polismannens tårar (Jale Poljarevius)
• Klanen (Pascal Engman)
• Polisiär beredskap i fred, kris och krig (SOU 2025:57)