Sammanfattning av debattkväll nr 146: Nätbedrägerier mot äldre

I måndags den 2 mars arrangerade Stiftelsen Tryggare Sverige debattkväll nr 146 på Pressklubben i Stockholm. Temat för kvällen var nätbedrägerier mot äldre och hur dessa brott påverkar de drabbade. De medverkande var kriminalkommissarie Jan Olsson (Polismyndigheten), Mikael Förborgen (Föreningen mot nätbedrägerier) samt Per-Albin Johansson (Stiftelsen Tryggare Sverige).

Bedrägeriernas utveckling och omfattning
Jan Olsson tog redan 2008 initiativet till att Polismyndigheten började samla alla anmälningar om bedrägerier för att på så sätt få en bättre bild av omfattning och tillvägagångssätt. Enligt Jan är det omöjligt att ”utreda bort denna problematik”, utan fokus måste vara på att förebygga och förhindra att den typ av brott kan genomföras genom att öka svårigheterna och öka riskerna.

Under många år har strategin för att komma åt denna typ av brott varit att genom olika informationskampanjer öka medvetenheten hos allmänheten, och inte minst bland äldre, om tillvägagångssätt och risker, men det räcker inte enligt Jan. Arbetet borde i stället i mycket större utsträckning vara fokuserat på ”möjliggörarna” i form av bankerna och kreditinstituten. Förr var det bankkassören som var ansvarig för att transaktionen blev rätt. Idag är det tvärtom, där det är kunden som får ansvaret för transaktionen.

Social manipulation och tekniska metoder
Förövarna använder alltmer komplexa metoder till bedrägerierna i takt med att tekniken utvecklas. Idag finns det flera exempel på bedrägerier som genomförts med ”klonade röster” och till och med ”deepfakes”, varvid AI används för att skapa mycket verklighetstrogna videor, bilder och ljudklipp. Bedrägerier utmärks främst av ”hastigheten”; det måste gå fort och den som kontaktas måste bli förvirrad och tvingas handla snabbt. 

Bedrägerierna sker ofta från organiserade miljöer, exempelvis callcenter utomlands, där personer arbetar systematiskt med att ringa upp potentiella offer.

Offrens situation och behovet av stöd
Mikael Förborgen från Föreningen mot nätbedrägerier berättade om hur brottsoffren aldrig får rätt i dessa ärenden. Det modus operandi som bedragaren nästan uteslutande använder börjar med att stressa offret. Därefter erbjuder bedragaren offret hjälp att lösa det förfalskade problem som offret just hamnat i. Allmänt sett så ”är det mycket svårt att inte bli lurad”. Många brottsoffer mår mycket dåligt efter att ha blivit utsatta för bedrägerier och utsattheten kan leda till självmordstankar efter brottet. Mikael uppmanar att om man har blivit lurad så är det viktigt att våga berätta. Problemet är, menar Mikael, att banker och telekombolag inte vill ta någon skuld utan ”flyttar den till individen”, där inte minst SMS är alldeles för lätta att manipulera.

En som har egna erfarenheter av hur lätt det är att bli lurad är den pensionerade polisen Karin Fagerlund, som redogjorde för att hon blev bedragen på sammanlagt 30 000 kronor. Hon blev uppringd av en person som sa att han ringde från banken, och trots sin bakgrund som polis och att hon pratade med bedragaren i över en timme blev hon ändå lurad. Det visar hur skickliga dessa bedragare är som gör det så svårt för offret att kunna stå emot.

Ansvarsfördelning mellan aktörer
En återkommande fråga under kvällen var vem som egentligen bär ansvaret för att förebygga och stoppa bedrägerierna. Per-Albin Johansson från Stiftelsen Tryggare Sverige framhöll att flera aktörer måste ta ett större ansvar:

• Bankerna, som hanterar betalningarna och i vissa fall kan stoppa transaktioner.
• Teleoperatörer, som kan arbeta mer aktivt mot spoofing och andra tekniska manipulationer.
• Digitala plattformar, där annonser och kontaktvägar ibland utnyttjas av bedragare.
• Politiken, som behöver skapa tydligare regelverk och bättre samordning.

Samtidigt tenderar samhället att alltid ligga ett steg efter de kriminella, eftersom brottsmetoderna snabbt förändras i takt med teknikutvecklingen. Därför är ett samordnat arbete mellan offentlig och privat sektor avgörande för att kunna möta utvecklingen.

Förebyggande arbete och framtida utmaningar
Slutligen diskuterades möjliga åtgärder, så som bättre tekniska skydd hos banker och teleoperatörer, tydligare ansvarsfördelning mellan aktörer, ökad kunskap hos allmänheten om hur bedrägerier fungerar och snabbare åtgärder när brott upptäcks.

Ett initiativ för att flytta ansvaret från den utsatta till möjliggöraren (finanssektorn) återfinns i Storbritannien, något Jan berättade om. Sedan oktober 2024 kräver den brittiska tillsynsmyndigheten PSR att både sändande och mottagande bank ersätter den brottsutsatte. Genom att dela på ersättningskostnader (50/50), upp till ett tak på 85 000 pund, tvingas bankerna ta ett gemensamt ansvar för att stoppa bedrägerierna i sina system. Även initiativ som HackShield, där barn utbildas i digital säkerhet, lyftes som vägen framåt.

Det finns också EU initiativ inom områden där EU:s medlemsstater och Europaparlamentet under hösten enades om ett regelverk som innebär att betaltjänstleverantörer blir ansvariga för att ersätta kundernas förluster om de inte har infört tillräckliga mekanismer för att förebygga bedrägerier, samt att de förväntas frysa misstänkta transaktioner. Reglerna är ännu inte antagna.