Brister i regeringens styrning av polisen

I går presenterade Statskontoret en ny rapport om polisens ledning och styrning. Slutsatsen i den mycket intressanta rapporten, är att riksdagen och regeringen inte styr polisen på ett effektivt sätt. En konsekvens av detta är, enligt författarna, svårigheter att omsätta politiska mål inom polisens organisation. Problemen handlar bland annat om brister när det gäller utformningen av mål, krav på uppföljning och tillsyn.

Vad kan då göras för att förbättra styrningen? Enligt Statskontoret kan flera av åtgärderna vidtas omgående (t.ex. klarläggande av mål och tydliggörande av krav), medan andra förutsätter att polisens olika myndigheter ombildas till en enda myndighet.

Enligt Stiftelsen Tryggare Sverige råder sedan en tid närmast en hallelujastämning bland berörda politiker och tjänstemän. Anledningen är de öppet diskuterade planerna på att ersätta dagens 21 lokala polismyndigheter med en nationell myndighet som styrs från Polhemsgatan 30 i Stockholm. Denna åtgärd anses allmänt som ett Alexanderhugg för att lösa alla problem som polisen brottas med, allt från hur den internationella brottsligheten på Balkan ska bekämpas över till trafikpolisverksamheten i Sverige, till bekämpningen av brott i nära relation i Västra Götaland, till lokalt brottsförebyggande arbete i Vännes och till passutfärdande åt försenade turister på Arlanda flygplats etc.

Självklart finns funktioner inom svensk polis som måste centraliseras. Det gäller till exempel arbetet mot den grova organiserade brottsligheten. Samtidigt är det enligt vår mening nödvändigt att andra frågor hanteras på kommunnivån. Det gäller till exempel arbetet för att öka tryggheten i samhället som förutsätter en kommunalt för­ankrad och lokalt närvarande polis. En sådan polisverk­sam­het är i själva verket helt avgörande för att klara kommunernas samlade utmaningar inom trygghetsområdet. En professionell polisverksamhet där invånarna bor och vistas går inte att överskatta.

Vi delar således i många stycken Statskontorets analys om såväl problembild som de lösningar som krävs för att förbättra polisens arbete. Det är särskilt positivt att man är så tydlig med att många av de problem som finns inom svensk polis går att lösa inom nuvarande organisation.

I rapporten saknas tyvärr en internationell överblick när det gäller erfarenheter och forskning kring frågor som rör ledning och styrning av polisen, men även frågor som behandlar inflytande från medborgarna och polisens förtroendeskapande arbete (vilket förutsätter en lokalt förankrad polis). Se även Statskontorets rapport 2011/12 om förtroendemannainflytande inom polisen.

/ Magnus Lindgren

Följ oss på Twitter: @TryggareSverige
Följ våra dagliga kommenterar om trygghets- och rättsväsendefrågor på vår blogg: www.tryggaresverige.org