Fem myter om brott & (o)trygghet i Sverige

Under de gångna veckorna har Stiftelsen Tryggare Sverige genomfört en frågeundersökning på bl.a. Facebook i syfte att kartlägga svenska folkets syn på brott och (o)trygghet.

- Undersökningen visar att det finns många föreställningar och myter om brott och (o)trygghet, säger generalsekreteraren Magnus Lindgren (Stiftelsen Tryggare Sverige).

Föreställningarna och myterna handlar bland annat om att brottsligheten är konstant och svår att göra något åt.

- Inget kunde vara mer fel. Det är ofta enkelt, billigt och går snabbt att minska brottsligheten, menar Magnus Lindgren.

Några av de vanligaste föreställningarna och myterna är:

• Brottsligheten är konstant och är svår att göra något åt
  Fakta
  En mycket vanlig (miss)uppfattning är att brottsligheten ser ut som den gör och inte går att påverka, det gäller inte minst situationen i många av storstädernas förortsområden. Erfarenheter från andra länder visar dock att genom ett annorlunda sätt att tänka och arbeta går det att minska både den anmälda och den faktiska brottsligheten. I exempelvis New York har den anmälda brottsligheten minskat med cirka 80 procent under de gångna 20 åren tack vara bl.a. tydligt ledarskap inom polisen, användandet av ny teknik och partnerskap mot brott (se t.ex. Lindgren, 2013 för en sammanfattning). Utmaningen handlar alltså i första hand om att försöka hitta ny ”medicin” för att minska brottsligheten, snarare än att använda högre doser av samma medicin (som dessutom många gånger visats vara verkningslös).

• Den bästa brottsförebyggande åtgärden är att sätta de som begår brott bakom lås och bom
  Fakta
  Något som ofta lyfts fram i den kriminalpolitiska debatten är att ”den bästa brottsförebyggande åtgärden är att sätta de som begår brott i fängelse”. Den underliggande tanken är att den kriminelle genom inkapacitering (oskadliggörande) i vart fall under tiden för straffets avtjänande inte kan begå några brott utanför fängelset. Utifrån ett teoretiskt perspektiv kan detta tyckas riktigt, inte minst eftersom vi sedan länge vet att det är en liten grupp individer som begår en oproportionerligt stor andel av alla brott i samhället. Det finns därför en tilltalande enkelhet i resonemanget att frihetsberöva de mest brottsaktiva för att på så sätt påverka brottsnivån i samhället. Problemet är dock att det saknas starka empiriska belägg som styrker detta i praktiken (se von Hofer, 1992 för en sammanfattning).
  
  Det blir än mer problematiskt när det gäller viss typ av marknadsorienterad ”vinningskriminalitet” i form av organiserad brottslighet med fokus på sådant som är förbjudet, reglerat, beskattat och skamfyllt; narkotika, dopningspreparat, alkohol, tobak, spel och dobbel, vapen, sexuella tjänster, storskaligt svartarbete, organiserade stölder/bedrägerier och hälerier. Även om dessa gärningspersoner frihetsberövas finns det alltid någon annan som är beredd att ta deras plats i näringskedjan.
  
  Samtidigt som fängelsestraffet fyller en viktig funktion utifrån (i första hand) ett individualpreventivt perspektiv, så finns det andra åtgärder som är minst lika viktiga som fängelsestraff för att förebygga brott.

• Om man genomför brottsförebyggande åtgärder i ett bostadsområde blir effekten ofta att brottsligheten flyttar till ett annat område
  Fakta
  Att brottsligheten är konstant och således bara flyttar till ett nytt område då man vidtar åtgärder på en brottsbelastad plats stämmer inte. Tvärtom visar både forskning och beprövade erfarenheter att brottsligheten till och med kan minska i angränsande områden, trots att inga brottsförebyggande insatser genomförts. Inte sällan används argumentet ”att brottsligheten bara flyttar” som ett alibi för att inte vidta åtgärder för att komma till rätta med lokala brott och ordningsstörningar (skadegörelse, bilbrott, buskörning med mopeder etc.); det är per definition ingen idé eftersom problemen bara flyttar någon annanstans. Ibland kan man emellertid se vissa ”överflyttningseffekter” till annan brottslighet, dvs. om säkerheten på banker förbättras ökar rånen mot värdetransporter och förbättras säkerheten även där så ökar butiksrånen etc. Det är däremot alltså ovanligt med ”överflyttningseffekter” i form av att brottsligheten flyttar till ett annat bostadsområde, kommundel etc.

• Kommunerna har ett lagstadgat ansvar för att förebygga att invånarna utsätts för brott
  Fakta
  Många människor tror av förklarliga skäl att kommunerna har ett lagstadgat ansvar för att förebygga att invånarna utsätts för brott. Sedan flera år har kommunerna i form av socialnämnden, enligt socialtjänstlagen, ett ansvar för att den som har utsatts för brott och dennes närstående får hjälp och stöd. Motsvarande ansvar saknas dock när det gäller den brottsförebyggande verksamheten. Konsekvensen av detta är, enligt många kommunrepresentanter, att kommunerna saknar incitament för att förebygga brott. En viktig fråga för det framtida brottsförebyggande arbetet är därför att kommunernas ansvar i dessa delar förtydligas.

• Människor känner sig allt mera otrygga i sina bostadsområden
  Fakta
  Enligt Nationella trygghetsundersökning (NTU) som Brottsförebyggande rådet (Brå) genomför årligen har andelen av den vuxna befolkningen i Sverige som uppger att de känner sig otrygga när de går ut sent på kvällen i området där de bor minskat från 21 procent 2006 till 15 procent 2013. Trots minskningen visar resultaten att det fortfarande är många kvinnor som, på grund av otrygghet, inte går ut ensamma sent på kvällen i sitt närområde. Även om den generella tryggheten har ökat i Sverige under senare år är situationen mycket allvarlig i (stor)städernas förortsområden med social oro, upplopp och gängkriminalitet. Fler och fler rapporter inkommer om händelser där varken polis, ambulans eller räddningstjänst vågar sig in i dessa områden utan omfattande förberedelser och förstärkningar.

Se bifogat dokument med flera myter om brott och (o)trygghet i Sverige. Se även intervju med generalsekreteraren Magnus Lindgren om vad som kan göras för att minska brottsligheten och öka tryggheten.

Mer information: För mer information om frågeundersökningen och/eller föreställningarna och myterna kontakta Magnus Lindgren på telefon 08-29 20 00.