Tandlös lag om kontaktförbud - stora geografiska skillnader

Den 1 oktober 2011 ersattes lagen om besöksförbud med en ny lag, lagen om kontaktförbud (SFS 2011:487). Ett kontaktförbud får med­delas om det på grund av särskilda omständig­heter finns risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avses skydda.

Stiftelsen Tryggare Sverige har tidigare genomfört en granskning av det första året med den nya lagstiftningen och då konstaterat stora skillnader mellan landets 32 åklagarkammare när det gäller andelen beviljade kontaktförbud.

Företrädare för Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum i Göteborg menade att dessa skillnader till stor del beror på att polisen tillämpar olika rutiner samt att de nya reglerna inte hunnit sätta sig.

- En ny kartläggning av utfärdade kontaktförbud under perioden 2012-10-01 - 2013-05-31 visar emellertid att det fortsätter vara stora skillnader mellan de enskilda åklagarkammarna beträffande utfärdade kontaktförbud, säger personsäkerhetsexperten Peter Strandell, Stiftelsen Tryggare Sverige.

Vid åklagarkammaren i Karlskrona beviljas exempelvis 53 procent av ansökningarna om kontaktförbud, medan motsvarande siffra för åklagarkammaren i Södra Skåne är 23 procent (se bifogad statistik för Sveriges samtliga åklagarkammare).

- I praktiken innebär detta att den nya lagen inte medfört några märkbara förändringar för den utsatte. Förutsättningarna att få ett kontaktförbud beviljat varierar fortfarande beroende på vilken åklagarkammare som handlägger ärendet, konstaterar Magnus Lindgren, generalsekreterare för Stiftelsen Tryggare Sverige.

För att lagen om kontaktförbud ska fungera i praktiken krävs att förändringarna kommer inifrån, vilket bland annat innebär att åklagarna alltid måste grunda sina beslut om kontaktförbud på strukturerade riskbedömningar, medan polisen måste professionalisera sitt personsäkerhets­arbete.

- Även om ett kontaktförbud i sig inte förhindrar en motiverad gärningsperson att begå brott har det ett viktigt signalvärde till både den drabbade och till gärningspersonen. Det är därför mycket frustrerande att vi inte ser någon förbättring, menar Peter Strandell.

- Efter flera års förarbete har vi nu en lag som uppenbarligen inte fungerar i praktiken. Det är återigen en missriktad kraftsamling där den tid och energi som gick åt till att ta fram ny lagstiftning istället borde ha gått till att reformera rättsväsendet och implementera befintliga lagar, verktyg etc., framhåller Magnus Lindgren.

Kontakt:
För frågor eller för att ta del av granskningen kontakta generalsekreterare Magnus Lindgren
08-29 20 00/070-510 29 84 eller personsäkerhetsexperten Peter Strandell 08-29 20 000/076-340 89 99