Det saknas förutsättningar för att bedriva ett professionellt brottsförebyggande arbete i landets kommuner. Det visar en kartläggning av den oberoende stiftelsen Tryggare Sverige. Orsaken är att polisen inte är närvarande i lokalsamhället samt att många kommuner inte prioriterar frågan. Detta är särskilt allvarligt mot bakgrund av polisens förestående centralisering.
Stiftelsen Tryggare Sverige skriver i dag på Newsmill om situationen för barn och unga i skolan (http://www.newsmill.se/artikel/2012/10/23/bild-det-m-ste-r-da-nolltolerans-mot-brott-i-skolan). Se även akutell statistik från Skolinspektionen beträffande ökningen av antalet anmälningar om kränkande behandling mot barn mellan 2008 och 2011 (http://www.skolinspektionen.se/sv/Anmalningar/Statistik/).
I dag kom nyheten att antalet anmälningar till Skolinspektionen om kränkande behandling mot barn ökat med 104 procent mellan 2008 & 2011. Även om detta sannolikt är en konsekvens av en ökad anmälningsbenägenhet visar resultaten att skolorna behöver konkret stöd för komma tillrätta med dessa problem. Lösningen är inte fler handlingsplaner med fina ord. Det måste råda nolltolerans mot våld i skolan.
I början av 1990-talet var brottsligheten hög och otryggheten påtaglig i New York. Dagligen rapporterade media om grova våldsbrott och hamnade man ett kvarter fel på Manhattan kunde det gå illa. I dag är bilden annorlunda. Den anmälda brottsligheten har minskat med ca 80 procent sedan 1990, och minskningen fortsätter. För att ta del av erfarenheter och goda exempel bjuder vi in till en studieresa.
I anslutning till Råd för framtiden i Norrköping den 25 oktober 2012 bjuder vi in till ett seminarium där vi bl.a. redovisar resultaten från en kartläggning med ett 30-tal lokala brottsförebyggande råd. Frågeställningar som belyses är t.ex. förutsättningar för att bedriva lokalt arbete när polisen står inför en centralisering där rollen som lokal brottsförebyggare kommer att påverkas.
I dag den 18 oktober infaller ”Anti-Trafficking Day”, dvs. den europeiska dagen mot människohandel. Enligt Europarådets konvention mot människohandel ska alla personer som misstänks vara utsatta för människohandel villkorslöst erbjudas 30 dagars återhämtning med ordnat boende, vila, samtalsstöd och sysselsättning. En granskning visar emellertid att Sverige inte lever upp till dessa krav.
I Sverige lever många människor i tron att flickan Lilja i filmen Lilja 4ever, hade fått all hjälp hon behövde om hon uppmärksammats av svenska myndigheter. Det finns anledning att nyansera denna föreställning. I dag, den 18 oktober, på Anti-Trafficking Day vill vi utifrån en granskning uppmärksamma hur hjälpinsatserna egentligen fungerar.
I Sverige dödas i genomsnitt 20 personer varje år av en närstående. Utöver dessa är det oerhört många fler som blir utsatta för våld av någon de har en nära relation till. Av socialtjänstlagen framgår att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att de som är bosatta eller tillfälligt vistas i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver, men hur fungerar detta i praktiken?
Efterkrigstidens USA kännetecknas av en ökad brottslighet & minskad trygghet. I många städer, däribland New York, blev situationen ohållbar med cirka 2000 mord varje år, utbrända byggnader, minskade fastighetsvärden & en uppgivenhet bland de drabbade. Sedan dess har den anmälda brottsligheten minskat med 80 procent. I den här reportageserien skildras de gångna årens arbete i New York.
I anslutning till Råd för framtiden i Norrköping den 25 oktober 2012 bjuder vi in till ett seminarium där vi bl.a. redovisar resultaten från en kartläggning med ett 30-tal lokala brottsförebyggande råd. Frågeställningar som belyses är t.ex. förutsättningar för att bedriva lokalt arbete när polisen står inför en centralisering där rollen som lokal brottsförebyggare kommer att påverkas.
Under flera års tid har vi riktatat skarp kritik mot polisens utredningsverksamhet, bl.a. i boken Vanmakt. I samband med en intervjun med justitieminister Ask framkom att hon inte ser polisens utredningsverksamhet som ett problemområde. Även om det har tagit 2 år är det positivt att justitiedepartementet kommit till insikt om att det faktiskt finns stor brister vad gäller utredningsverksamheten.
DN skriver i dag om hur utsatta för brott själva tvingas betala för att spåra telefonnummer vid bedrägerier. En ordning där det är den drabbade själv som måste initiera och betala för en brottsutredning förstärker en situation där det är de resursstarka i samhället som får sina brott utredda. Detta måsta på alla sätt motverkas genom en polisverksamhet där alla brott utredas i grunden.