Norra Latins konstsskatter...

I dag ska offentlig konst helst vara tvättbar och vem hör talas om skolor som beställer konst?

Annat var det i slutet av 1800-talet. Då anlitade Norra Latin landets främsta konstnärer för storslagna oljemålningar.

Följ med på en konstvandring med guiden Marie Andersson till Norra Latins konstskatt.

Norra Latin i sig är – om inte ett konstverk – i alla fall en iögonfallande byggnad med mycket karaktär.
– 1800-talet var en tid då man blickade tillbaka och Norra Latin byggdes som ett renässanspalats, konstaterar Marie Andersson. Det skulle lika gärna kunna ligga i Florens på 1500-talet. Samtidigt är det en på många sätt praktisk byggnad. Ljusgårdarna fungerade som mötesplatser redan när Norra Latin var en skola och de släpper in ljus i hela byggnaden.

Konsten är en viktig del av upplevelsen inuti Norra Latin. Marie Anderssons tips till konferensgruppen är att boka in en guidad konstpaus.
– All forskning tyder på att kortare pauser skapar kreativitet. Den guidade turen kan pågå i allt från en kvart till mer än en timme. Det finns även konst utomhus vilket ger möjlighet till lite frisk luft.

Prins Eugen bekostade Bruno Liljefors berömda väggmålning och målade själv två. I aulans halvcirkelformade utbyggnad finns prins Eugens 15 meter breda väggmålning ”Sommar” som blev klar 1904.

– Aulan användes under morgonandakten och brukade innehålla religiösa motiv. Det här var första gången i Sverige som en aula målades med ett landskap. Men för prins Eugen hade landskap en särskild innebörd – för honom var det en plats där man kunde finna ro.

Prins Eugens andra stora målning, ”Den ljusa natten”, går att beskåda i den södra ljusgårdens entréplan. Också detta är ett landskap, där tallarna i förgrunden ger ett tydligt djup i bilden. Prins Eugen har fångat det nordiska sommarljuset.

1800-talet var en tid då det var oroligt ute i Europa och Sverige var ett utvandrarland. Konsten skulle därför gärna väcka nationell stolthet.

Det är möjligen målet med Carl Larssons väggmålning, som finns en våning över prins Eugens. Skolgossarnas korum visar Norra Latins skolgossar i färd med vapenexercis ute på Gärdet.
– Den här typen av vapenträning förekom i de flesta av landets skolor ändå fram till 1918.

Till höger i bilden har Carl Larsson avbildat flera av lärarna. Han själv syns med dottern Kerstin på axlarna. Även prins Eugen, som bekostade målningen, syns till höger med en något sorgsen uppsyn.

Ytterligare en våning upp finns Bruno Liljefors "Sträckande svanar" från 1900. Om prins Eugen romantiserade naturen, var Bruno Liljefors en mindre sentimental konstnär. Han såg på naturen mer ur jägarens perspektiv och fotograferade ofta djur för att verklighetstroget kunna återge deras rörelser.
– Här kan man också se att han tagit intryck av japanska träsnitt. Målningen har en hög horisontlinje och som betraktare tittar man tittar snett uppåt.

De flygande svanarna skulle kunna ses som en symbol för frihetslängtan. Kanske var det så eleverna uppfattade målningen när de lyfte blicken i väntan på nästa sommarlov?