Smärtlindring förlänger livet

Den 29 november hävdades i Sveriges Radios Vetenskapsradio och i Ekot att alltför många människor med demens behandlas med "morfinplåster", och att det delvis skulle bero på något som kan liknas vid "aktiv dödshjälp". Man menar att personer "avlivas" med morfinplåster för "att man kanske tycker det är billigast och det är bäst att bli av med dom". Påståendena gjordes med anledning av att användningen av buprenorfinplåster (Norspan) ökat kraftigt sedan de introducerades för tio år sedan, men bygger vad vi förstår inte på några andra fakta.

Vi hävdar dock bestämt att det stora problemet med smärta hos äldre är underbehandling, inte överbehandling. Många äldre, till exempel kvinnor med svåra osteoporossmärtor får otillräcklig hjälp. Den sammantagna forskningen visar att framför allt personer med demens underbehandlas och har värk i onödan, värk som orsakar lidande i sig, minskar rörligheten och i svårare fall leder till förvirringstillstånd och aggressivt beteende.

De flesta moderna studier visar att välavvägd behandling av personer med demens och smärta minskar lidandet, ökar livskvaliteten och i nya norska studier ser man även minskad agitation. Man uppskattar att 50-80 procent av personer som behöver sjukhemsvård har smärta. Bara en mindre del av dessa får idag smärtbehandling. En bieffekt av behandlingen som togs upp i Ekot är minskad matlust p.g.a. smärtbehandlingen, men det nämndes aldrig att patienter med obehandlad smärta har ännu större problem med matlusten.

I den norska studien, som omfattade 352 äldre patienter som fick olika typer av smärtbehandling, slår författarna fast att buprenorfinplåster i låga doser (5-10 mikrogram/timme) är både effektiva och säkra. Att användandet av just dessa plåster ökat sjufalt i Sverige under tio års tid är inte så konstigt – preparatet kom ut på den svenska marknaden för ganska exakt tio år sedan. Då är det högst naturligt att användningen ökar när läkarkåren lärt känna preparatet.

Det hävdas ibland i media att smärtbehandling förkortar liv, men tillgängliga studier visar att välavvägd smärtbehandling, även med höga doser morfin i palliativ vård, snarast har motsatt effekt: patienterna blir smärtfria och som extra bonus lever de något längre, eftersom smärta i sig är skadligt och en belastning för hela kroppen.

Om smärtbehandling kallas för aktiv dödshjälp, och det påstås att vården avlivar personer med hjälp av buprenorfinplåster måste fakta läggas fram, om de finns. Vilka studier stöder dessa påståenden?

Tyvärr skrämmer man upp både patienter och anhöriga med påståenden som vad vi vet inte har någon grund. Med svepande och grova påståenden smutskastar man alla vårdgivare och all den hängivna personal som ägnar sig åt att ge personer med demens ett så gott liv som möjligt. Vi menar att äldre patienter – särskilt personer med demens – har rätt till fullgod smärtbehandling. I smärtbehandlingen ingår allt från icke-farmakologiska metoder såsom sjukgymnastik, till läkemedel som paracetamol och opioider såsom buprenorfin. De sista månaderna och åren i livet ska inte förstöras av onödigt lidande på grund av obehandlad smärta. Detta har dock ingenting med aktiv dödshjälp att göra, vi vet från studier att välavvägd smärtbehandling snarast förlänger livet.

Vår ledstjärna på Stockholms Sjukhem är att erbjuda bästa möjliga smärtbehandling med minsta möjliga risk för biverkningar. Sådan behandling kräver kunskap, engagemang och empati. Men den är fullt möjlig!

Karin Thalén, Mats Brådman, Therese Lindberg, Peter Strang och Erik Sundström, samtliga verksamma vid Stockholms Sjukhem