Återupptäckt verk av Renoir möter konstvärlden på nytt

Ett återupptäckt verk signerat impressionismens mästare Renoir återfår sin ursprungliga titel hos Stockholms Auktionsverk och väcker tankar om naturens skönhet efter nästan 100 år i privat ägo.

Ett starkt solljus lyser upp två persikor och får deras brunskära skal att blänka. I en scen där både fat och bordsduk lyser med sin frånvaro, har frukterna i stället fallit på en bädd av blomster – en uppvisning i naturens fullkomlighet. Ett fruset ögonblick från en varm sommardag vid Les Collettes och konstnärens egen trädgård.

Senast det här verket av store mästaren Pierre-Auguste Renoir – då titulerad “Deux Pêches” – såg offentlighetens ljus var år 1946. När det ingick i utställningen Fransk konst: utställning anordnad med svenska Europahjälpen i Stockholm. I dag, nästan 100 år efter att verket förvärvades i 1930-talets Paris, är det åter ute på marknaden. Väven av färger är lika vibrerande nu som då och naturens prakt lika utsökt, men titeln är justerad. Stockholms Auktionsverk presenterar nu stolt: "Étude de nus".

– Att få sälja ett nyupptäckt verk av en av konsthistoriens giganter, Auguste Renoir, är ett privilegium. Målningen har varit i samma familjs ägo i nästan 100 år och inte visats för allmänheten sedan 1940-talet. Med sin hyllning till kvinnlig skönhet kan Stockholms Auktionsverk nu presentera den vid sitt riktiga namn – "Étude de nus" ­– och åter få visa den för konstpubliken, säger Victoria Svederberg, konstchef för Stockholms Auktionsverk.

Renoir föddes år 1842 i staden Limoges i västra Frankrike. Fadern var skräddare och tog med sig familjen till Paris år 1845, i hopp om mer arbete. Renoir blev där lärling i en porslinsateljé och så småningom porslinsmålare. Hans stora fallenhet och intresse för måleri gjorde att han år 1862 kunde påbörja sina studier vid École des Beaux-Arts. Inte helt tillfredsställd med skolans undervisning studerade han även i Charles Gleyres ateljé där han knöt livsavgörande vänskapsband med Claude Monet, Alfred Sisley, och Fréderic Bazille.

I den växande kamratgruppen av likasinnade unga konstnärer sökte man sig i friluftsmåleriets anda ut i naturen. I Fontainebleauskogen och längs Seines kustlinjer utvecklade de en målerisk teknik utifrån ljusets rörlighet. Motiven fångades i ögonblick, i en “impression”. Landskapsmåleri kombinerades med skildringar av det sociala liv som började ta sig ut i det nya Paris torg och parker. Renoir var gruppens främste människoskildrare och framför allt den som bäst porträtterade kvinnor – främlingar som vänner, fattiga som rika.

I mitten av 1880-talet vände han sin blick bakåt i tiden, till de stora mästarnas mer mytologiska gestaltningar av kvinnokroppen. Ur barockmålaren Paul Peter Rubens och rokokomålaren Antoine Watteaus klassiska källor sprang både motiv och ideal främst ur den antika bildvärlden. Där kvinnorna hade former och fick utrymme, samtidigt som de var dansanta och svävande i sina gester. I Renoirs sena måleri är intrycken från den klassiska konsten påtagliga. Kvinnokroppen fick en generösare silhuett och formspråket blev mer sinnligt, i ett gränsland mellan fantasi och verklighet. Hans färgpalett blev också starkare, mer jordig, samtidigt som hans spontana rytmiska penselföring åter blev mer markant.

År 1903 flyttade Renoir med sin egen familj till Cagnes utanför Antibes. I en stor olivlund uppfördes huset Les Collettes med en tillhörande utomhusateljé. Högst sannolikt var det i denna prunkande kontext som “Étude de nus” skapades. Vars motiv föreställer kvinnor som genom en synvilla kan ersättas av persikor. Inte omöjligt är det ett medvetet litet spratt med vår visuella varseblivning som Renoir åstadkommit. Måleriet är mycket representativt för Renoirs sena period med sitt tydliga arv från den klassiska konsten, i symbios med den skissartade impressionismen.

Renoir höll sig utanför teoretiska diskussioner och vidhöll därför en renhet i sin strävan efter skönhet. Trots att han själv inte intresserade sig för den samtida konstnärliga utvecklingen så fungerade hans sena produktion, med verk som “Étude de nus”, överbryggande mellan det banbrytande impressionistiska måleriet och den intågande expressionismen. Under Renoirs långa liv som konstnär var kvinnan hans främsta källa till målerisk inspiration och glädje. Han tröttnade aldrig på att avbilda henne, och fortsatte att utveckla sina gestaltningar av både ansikte och anatomi så länge han målade. ”Stussen är kvinnans vackraste kroppsdel”, ska han ogenerat ha uttryckt. Lika oblygt bör denna studie betraktas, där kvinnor med bak och ryggtavla är i symbios med den sprakande omgärdande grönskan.

“Étude de nus” av Pierre-Auguste Renoir kommer gå under klubban i samband med Fine Art-auktionen Klassiska & Asiatiska, den 14–15 juni, hos Stockholms Auktionsverk på Nybrogatan 32 i Stockholm. Visningen pågår på samma adress den 8–13 juni.