Pressmeddelande -
Månadens stockholmare i december är Tomas Bannerhed - årets Augustprisvinnare
Beskrivningarna av blåsiga åkrar med kall, våt lerjord sitter kvar i kroppen länge efter att man läst sista sidan av Tomas Bannerheds debutroman ”Korparna”. Den unge huvudpersonen Klas flyr ut i naturen, till fåglarna. Naturen blir en fristad undan från hemmets tungandade luft som präglas av pappans psykiska sjukdom. Skildringen av livet i en tynande landsbygd är långt ifrån det växande Stockholm.
Den 21 november i år belönades Tomas Bannerhed med Augustpriset för bästa skönlitterära bok. Korparna kommer att översättas till bland annat danska, norska, tyska och nederländska och nyligen blev det klart att den också ska översättas till engelska. Det innebär att den kan få stor spridning över hela världen.
Grattis Tomas, du är månadens stockholmare i december 2011. Det här är en annorlunda situation. Det är du som brukar var den som intervjuar Månadens stockholmare och nu är det du som blivit utnämnd till det. Hur känns det?
- Jag har börjat vänja mig vid att bli intervjuad och just nu är det kul efter framgången med boken, men jag kommer aldrig att känna mig helt bekväm med det. Jag brukar säga att man skriver för att man inte kan prata. Som skrivande person är man noga med språkets valörer och jag tycker inte att jag kommer till min rätt i tal.
Sedan 2006 har Tomas skrivit referat från Kommunfullmäktiges sammanträden, Månadens stockholmare och sedan fyra år tillbaka är han även redaktör för Utbildningsförvaltningens tidning LÄRA Stockholm. Stockholmarna får alltså läsa synnerligen välskrivna referat från Kommunfullmäktiges sammanträden och intervjuer och artiklar av högsta språkliga klass. Tidningen LÄRA Stockholm har tagit hem Svenska publishingpriset två gånger och har då fått högsta betyg för texterna.
Du är inflyttad stockholmare. Hur har Stockholm förändrats sedan du kom hit?
Jag har bott i Stockholm i 15 år och nästan hela tiden på Södermalm. Staden har flyttat ut på gatorna de senaste åren, med fler uteserveringar och caféer. Det har skapat en mer kontinental stämning, nästan som i Paris. Bostadsmarknaden har förändrats en hel del och fattiga kulturarbetare har inte råd att bo kvar i innerstan. När jag flyttade hit avråddes jag från att köpa en lägenhet på söder för 12.000 kronor per kvadratmeter för att det var alldeles för dyrt. Det var mer blandning på folk på söder tidigare, nu börjar det bli väldigt homogent.
Hade du kunnat skriva den här boken om du bott kvar i Småland?
Ja, det tror jag, men avståndet skärper blicken. Om jag bott kvar hade jag kanske varit mer mån om detaljer och att få allt korrekt. Nu kunde jag istället se det som var verkligt viktigt och har en litterär funktion.
Tycker du att det finns bra förutsättningar för att vara kreativ i Stockholm?
Ja, framför allt för att det finns många skapande människor. Mycket mer än i Växjö där jag levt många år. När jag skrev boken var jag fattig och trångbodd, då var biblioteket ett bra ställe att skriva på. Jag har suttit i hundratals timmar på biblioteket vid Hornstull och på Stadsbiblioteket, där finns facklitteratur och annat man behöver för att skriva. Som skrivande människa finns alla förutsättningar finns för att vara kreativ.
Hur bidrar du till ett mänskligare Stockholm?
I det dagliga mötet, förhoppningsvis. Genom att jag försöker agera öppet och tolerant mot mina medmänniskor. Det är varje stockholmares skyldighet. Kanske säger också boken något om vad det är att vara människa och medmänniska.
Vilken är den bästa Stockholmsskildringen?
Jag kan inte välja bara en. Det blir Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken och Ulf Lundells Jack. Jack är nog den bok som fick mig att flytta till Stockholm.
Har du något smultronställe i Stockholm?
Även här måste jag nämna två olika. Isbladskärret på Djurgården där jag både varit på nyförälskad pick-nick och på fågelskådning. Här finns en av Sveriges största hägerkolonier.
Eriks vinbar vid Slussen är en annan favorit, det är lågmält, de har kunnig personal och spelar bra musik.
Vilken är din favoritstadsdel?
Södermalm känns mest som hemma. Här är det mest brokig blandning på människor.
Vad får man inte missa när man besöker Stockholm?
Djurgården, så klart och Skansen. Skansen är jättebra när man har barn, oändligt mycket bättre än Gröna Lund. Om jag har gäster som inte bor i Stockholm så tar jag alltid med dem till Skinnarviksberget. Utsikten är hänförande när solen går ner vid Västerbron. Det är Stockholm när det är som vackrast.
Vad tror du att Stockholm är om 20 år?
En bilpropp är väl risken. Jag hoppas att det har blivit mer parker och uteserveringar vid vattnet, som ju är mycket av charmen med Stockholm. Jag hoppas också att man bevarar grönområdena. Tänk om man får för sig att bebygga Gärdet. Det är bättre att innerstaden växer utåt och på höjden än att förtäta på bekostnad av grönområdena.
Vad är allra bäst med Stockholm?
Närheten till naturen och öppenheten hos människorna. Att de är nyfikna och att det finns en tolerans till det som är annorlunda. Här får man vara som man är, det är inte samma konformism som i mindre städer. Jag gillar också att gå på bio och se kvalitetsfilm på stor duk. Cinemateket är fantastiskt och skulle knappast kunna existera i en småstad.
Sämst?
Centralbron, det är stadens skamfläck. Vi har massvis med bilar och avgaser i den allra sköraste delen av innerstaden. Tänk dig Gamla stan och Riddarholmen utan Centralbron. Sedan är bostadssituationen akut. Jag tänker på hur yngre människor har det. De orkar inte längre hålla på att flytta runt så de flyttar ifrån Stockholm. Det borde byggas billiga bostäder för dem.
Och framtiden för månadens stockholmare?
Framtiden känns ljus. Min roman eller ska jag säga mina korpar får vingar utomlands. Jag är stärkt av Augustpriset framför allt för att jag fått beröm för språket och den konstnärliga gestaltningen och inte för mitt sätt att skildra jordbruk och landsbygd. Det ska bli kul att gå in i nästa skrivperiod. Korparna kommer jag att få leva med några år framöver eftersom den översätts till flera språk. Det var tio års kamp att få den klar, men det var det värt. Nu kan jag gå rakryggad genom stan igen!
