Nyhet -
Armaturer och ljuskällor – sikta först på ekodesigndirektivet och sedan ännu bättre hållbarhet
Arkitekter, ljusdesigner och beställare ropar allt mer efter produkter som främjar hållbarhet. Armaturer och ljuskällor som håller längre, som går att återbruka eller åtminstone återvinna med samvetet i behåll. EU:s regelverk har skärpts och kommer att skärpas ytterligare, inte minst tänker vi på ekodesigndirektivet, men mycket mer krävs för verkligt hållbara produkter och riktigt hållbar ljussättning.
AV Kjell Arne Larsson
Ljusdagen arrangeras av Belysningsbranschen, som organiserar landets tillverkare och importörer av ljuskällor, armaturer och komponenter. Efter två års uppehåll återkom arrangemanget den 6 september, som en tillställning med fysisk närvaro.
–Denna gång har vi fokus på hållbarhet, hur det går att spara mer resurser och energi, sa inledningsvis organisationens vd Mikael Castanius.
Under konferensen användes ett lika effektivt som trevligt upplägg med nio snabbpresentationer på 8 minuter vardera. Alla handlade om hållbarhet på ett eller annat sätt. Sessionen inleddes med att Peter Bennich som är belysningsspecialist på Energimyndigheten berättade om hållbar belysning ur ett EU-perspektiv. Han visade bland annat vad EU har gjort och vad som väntar.
Ekodesign- och RoHS-direktiven fasar ut det mesta av kvicksilverbaserad belysning. Detta gör samtidigt att energianvändningen minskar. Just ekodesigndirektivet ställer nya krav på reparerbarhet, uppgraderbarhet och återvinning.
Under årets Ljusdag har vi fokus på hållbarhet, bland annat hur vi i större utsträckning ska kunna spara resurser och energi, sa Mikael Castanius, vd för Belysningsbranschen.
Vidgat direktiv
Nu väntar vi utvidgning av ramdirektivet för ekodesign: ”Ecodesign for Sustainable Products Regulation”. Det ska omfatta alla produkter och även material som stål och betong. Utvidgningen innebär högre krav på resurseffektivitet, längre livslängder och minimikrav på klimatavtrycket. Det senare provas nu i förhandlingar om solceller, moduler och växelriktare. Utrustningens klimatpåverkan är mycket viktig och förhandlingarna kan leda till att polykristallina solceller av låg kvalitet förbjuds i EU.
Enligt vissa forskare är de största utmaningarna för att åstadkomma hållbarhet:
1. För producenterna: ökade krav på hållbar design, inte minst längre livslängd.
2. Producenter och återförsäljare: ökade krav på cirkulära affärsmodeller, inte minst för att möta kraven på ökad livslängd, reparerbarhet, återvinningsbarhet, ersättning av produkter med tjänster.
3. För slutanvändarna (vi vanliga konsumenter): slut med slit och släng, konsumtion som livsstil måste avvecklas.
–Vi måste gå tillbaka ungefär hundra år, lappa, reparera och laga. Forskarna är skeptiska till hur vi kan ändra vårt konsumtionsmönster, det kan bli ”tomt” utan konsumtion, avslutade Peter Bennich.
Annorlunda för framtidens ljusdesigners
Lina Färje som är ljusdesigner på Tyréns talade under rubriken ”Cirkulära tankar i rollen som ljusdesigner” och tangerade ämnen som energi- och resurshushållning, men även vår inställning till belysning, återbruk och framtida förutsättningar för ljusdesigners.
–Elektriskt ljus har utvecklats från något dyrt och exklusivt för hundra år sedan, men finns nu i överflöd. Vi måste börja uppskatta belysning igen, menade Lina Färje. Är allt vi designers föreslår verkligen nödvändigt?
Det är viktigt att få ner energianvändningen, reducera mängden belysning och antal armaturer. Och att få ner resursanvändningen. Öka livslängden på armaturer i sin helhet. Beträffande återbruk har tyvärr ny teknik och nya produkter gjort det svårare att återbruka armaturer och ljuskällor.
Lina Färje visade exempel på återbruk från utemiljöer i Köpenhamn och interiörer på Uppsala stadsteater.
–Den cirkulära omställningen innebär en ny estetik som är mycket roligare och mer kreativ. Begränsningarna skapar nya förutsättningar som gör resultatet mer överraskande och oförutsägbart för oss som designers, fortsatte Lina Färje.
Hon efterlyste ”Design for disassembly”, användande av inventeringsappar, exempelvis i rivningsprojekt, och att marknaden för återbrukade grejor utvecklas mer.
–Mycket är fantastiskt för återvinning och återbruk. För inget är skräp, avslutade Lina Färje.
Problem med flimmer
Johannes Lindén som är ljusforskare vid Lunds tekniska högskola gjorde en presentation med rubriken ”Tänk på flimmer – spara resurser”. Flimmer kan innebära hållbarhetsrisker av olika karaktär:
• Nya installationer behöver bytas
• Att undermåliga drivdon kastas
• Negativa hälsoeffekter som kan leda till personligt lidande och sjukskrivning
EU:s ekodesigndirektiv som började gälla 2021 statuerar gränsvärden för flimmer och stroboskopiska effekter för vita ljuskällor som säljs inom EU. En detalj att vara medveten om när det gäller flimmer är att det definieras som en subjektiv upplevelse (Perception of visual unsteadiness), men samtidigt behöver vi objektiva metoder att mäta flimmer. För att få vägledning konsulterar vi den tekniska rapport TR IEC 61547-1:2020, som dock både är svårläst och svårtolkad. Flera sätt att mäta flimmer beskrivs. Med en IEC Flickermeter registreras spänningsfluktuationer i elen som matar ljuskällan och då betecknas måttet PST eller PSTV. (ST = Short Term, V = Voltage). Alternativt används en IEC Light Flickermeter och då registreras ljusfluktuationerna. Måttet betecknas då PSTLM (LM = Light Measurement. Vad P:et står för framgår inte klart av rapporten, men det troligaste är att det står för Perceptability, dvs. synbarhet/förnimbarhet.
–Fluktuationer i elnätet kan vara ett växande problem, med tanke på el-situationen i Sverige. Detta kan leda till flimmer hos lampor som inte är tillräckligt immuna. Det kommer antagligen att innebära ett ökat behov av att utvärdera kvaliteten på nätspänningen, men också lampors immunitet mot svajiga nätspänningar, för att undvika bland annat att tvingas avveckla utrustning som har installerats ganska nyligen, säger Johannes Lindén.
Konferensens moderator Mikael Castanius frågade slutligen vad som är den största hållbarhetsutmaningen för ljusbranschen.
–Det blir hur producenter och återförsäljare ska kunna göra affärer på produkter som måste hålla väldigt länge, svarade Johannes Lindén.
Det behövs objektiva metoder för att mäta flimmer från ljuskällor. Tekniska beskrivningar finns, men de är svåra att tolka.
Närvarostyrd utomhusbelysning
Ett sätt att spara energi kan vara att närvarostyra belysning bland annat på gång- och cykelbanor. Om detta berättade Henrik Gidlund, som är belysningsspecialist på Trafikverket. Han hade konstaterat att många GC-vägar är upplysta hela nätterna, trots att väldigt få använder vägarna då. En lösning är att förse lyktstolparna med närvarosensorer och möjlighet att kommunicera med grannarna bland lyktstolpar. Kommunikationen skickar en tändsignal på radio 100–300 meter.
Hur detta kan fungera i praktiken har provats på en gång- och cykelbana utanför Uppsala. Två lyktor hålls tända framför och två lyktor bakom, så att en ”ljusbubbla” på fem lyktor följer fotgängaren eller cyklisten.
–Närvarostyrningen måste utformas så att den inte uppfattas som läskig. Vi får inte stoppa in åtgärder som motverkar syftet med belysningen, säger Henrik Gidlund.
Trafikverket har utvecklat funktionskrav för hur närvarostyrd belysning kan upphandlas och detta har också gjorts i ett flertal projekt, bland annat i Gävle. Lösningen kommer också allt mer på rastplatser längs de stora vägarna.
–Nu tar vi nästa steg och utvecklar en kravmodell för att olika fabrikat av belysningsstyrning ska kunna kommunicera med varandra. Försök med detta görs nu, också detta utanför Uppsala, avslöjar Henrik Gidlund.
Att spara energi genom att närvarostyra eller genom att sänka ljusstyrkan nattetid skulle också kunna tillämpas för aktivitetsytor utomhus och på villagator.
Ljusföroreningar
Den tidigare talaren Lina Färje från Tyréns frågade sig om det som ljusdesigners föreslår verkligen är nödvändigt, och rekommenderade att ”använda mindre och färre” ljuskällor. Detta leder osökt till problemområdet ljusföroreningar, ett ämne som togs upp av Clara Frænkel, arkitekt SAR/MSA och ljusdesigner hos White Arkitekter. Hennes presentation hette ”Ljusföroreningar – metoder och försök att balansera ljus och mörker”.
Hur ofta ser vi egentligen stjärnhimlen klart, från horisont till horisont? Inte särskilt ofta! Och då vi måste ge oss ut långt från städer och samhällen. Det finns ljusföroreningskartor som visar ljusförorenade respektive ostörda himlar över alla delar av världen.
–I omställningen till mer hållbara ljusmiljöer med mindre ljusföroreningar behöver vi lära oss mer om nattens ljus och liv, menar Clara Frænkel.
Det är första steget, sedan behöver vi ifrågasätta. Istället för att sätta människan i centrum behöver vi sätta livet i centrum och inkludera nattlevande djur och växter.
–Eftersom ljusföroreningar sprids över så långa avstånd kan vi inte bara ta hänsyn till behovet av ljus på vår plats, i vårt projekt, utan också av behovet av mörker på andra platser – något som kräver ett mer etiskt och solidariskt förhållningssätt, fortsätter Clara Frænkel.
Det behövs också mer strategisk planering. White har för Nacka kommun tagit fram en belysningsstrategi som innehåller riktlinjer mot störande belysning, och som delar in kommunen i olika ljusmiljözoner och utvecklar kommunens mörka strukturer.
–När vi planerar ska vi inte bara fokusera på hur något ska belysas utan behöver i större utsträckning planera för vad som ska och inte ska belysas, till exempel genom att använda Kevin Lynchs verktyg med ett ljus- och mörkerperspektiv, säger Clara Frænkel.
När vi gestaltar behöver vi åstadkomma vackra stads- och landskapsrum som utgår från nattens egna kvaliteter. I ett arbete med Bergens Nya Bystrand och Lungegårdspark var visionen att skapa ett nattlandskap som rymmer både ljus och mörker. För att minimera spilljus valdes att rikta allt ljus bort från vattnet. I hela parken användes varma ljusfärger och dimbara avskärmade armaturer.
–För att veta hur ljusdesignen påverkar miljön behöver vi också räkna mer, påpekar Clara Frænkel.
White står bakom den nya fasad- och parkbelysningen vid Sundbybergs kyrka, ett projekt som för övrigt vann årets upplaga av Svenska Ljuspriset Exteriör. En strävan vid projekteringen av belysningen var att reducera spilljuset mot himlen. Beräkningar visade att jämfört med den tidigare belysningen minskade spilljuset från fasadbelysningen med över 90 procent. När belysningens nattscenario användes minskade spilljuset med 99,8 procent.
–Jag tror att det är genom att räkna på ljusföroreningar, som vi får verkliga incitament att minska dessa och hitta en ny balans mellan ljus och mörker, avslutade Clara Frænkel.
Vägen dit går via att lära, ifrågasätta, planera, gestalta och räkna.
När vi planerar ska vi inte bara fokusera på hur något ska belysas utan behöver i större utsträckning planera för vad som ska och inte ska belysas, säger Clara Frænkel, arkitekt och ljusdesigner från White. Bild: Anders Bobert
Tvärvetenskap
Även nästa presentation tog upp problemområdet ljusföroreningar och behoven att fokusera inte enbart på människan. Ute Besenecker som är universitetslektor i ljusdesign på KTH och Eva Persson som är ljusdesigner på Tyréns berättade om det tvärvetenskapliga projektet ”NorDark – pågående forskningssamarbete för exteriör belysning med mer än människan i fokus”.
Projektet har formulerat två frågeställningar:
• Vilken kvalitet och mängd belysning behöver vi egentligen för att stödja fotgängares användning av gångvägar i bostadsområden som gränsar till gröna zoner?
• Hur kan vi minimera belysningen i dessa urbana grönområden för att stödja det lokala djurlivet?
Projektet är ett samarbete mellan Aalto universitetet i Finland, NTNU ICT i Norge, Lunds universitet, KTH, Stockholms universitet, SLU och Tyréns. Även kommunerna Uppsala och Ålesund deltar.
Målet är att projektet ska leda till nya planeringsmetoder för att möta människans och naturens behov i stadsmiljöer mörkertid.
–Negativ påverkan på djur och natur blir i ett senare led också negativ för människan. Projektet studerar och ska förebygga detta, berättar Eva Persson. Det som utmärker vårt projekt är det tvärvetenskapliga upplägget och att akademi och praktik förenas.
Med adress till närvarande producenter och leverantörer, uppmanade hon dem att utveckla produkterna bättre för att möta framtidens behov.
Hur kan vi minimera belysningen i urbana grönområden för att stödja det lokala djurlivet?, frågade sig Ute Besenecker, universitetslektor i ljusdesign på KTH. Bild: Casper Hedberg
Kasta eller återvinna LED-lampor?
Annika Jägerbrand som är universitetslektor i miljövetenskap vid Högskolan i Halmstad och Maria Nilsson Tengelin som är forskare i fotometri och radiometri vid RISE höll en presentation under titeln ”Kasta eller återvinna: Vad händer med LED-belysning när den är uttjänt?” Det aktuella forskningsprojektet finansieras av Energimyndigheten och av Bertil & Britt Svenssons stiftelse för belysningsteknik.
Ljuskällor innehåller giftiga och farliga ämnen. Här tänker vi främst på kvicksilver och kadmium. Ljuskällor/armaturer innehåller metaller, bland annat ädelmetaller och sällsynta jordartsmetaller, dessa är begränsade resurser och behöver återvinnas. Tillverkare bör minska miljöpåverkan från sina produkter genom att bland annat designa för återvinning.
Forskarna studerade främst vad EU:s ekodesignkrav har för konsekvenser i Sverige respektive Frankrike. Designkravet utgörs av WEEE-direktivet (Waste of Electrical and Electronic Equipment) som innebär att produkter inte får slängas som osorterat avfall utan ska lämnas till en återvinningsstation. All elektrisk och elektronisk utrustning som släpps ut på marknaden i EU måste WEEE-märkas. Frågan i studien var ”Hur förändrade EU:s ekodesignförordning avfallshanteringen av belysningsprodukter?” Målet för studien var att bidra till en första förståelse av återvinningsgraden hos belysningsprodukter och hur förståelsen kan förbättras ytterligare i EU-sammanhang.
I presentationen av resultatet hänvisade forskarna till ”avfallspyramiden” som illustrerar åtgärder i prioritetsordning, där ”förhindra uppkomst av avfall” är bästa åtgärd och ”deponering” den sämsta. Ekodesign, WEEE och nationella lagar försöker styra mot toppen av pyramiden – och därmed stödja ”förhindra”.
Avfallshantering av belysningsprodukter är ett komplext område:
• Involverar många olika komponenter och ämnen.
• Återvinningsprocesserna är dyra.
• Processerna är arbetskrävande, t.ex. sortera ut typer av ljuskällor.
• Armaturer måste krossas, skakas och tvättas för att sortera ut ämnen.
–Vi trodde först att LED-ljus var återvinningsbara, men det visade sig vara ett problematiskt område, berättade Maria Nilsson Tengelin. Tillverkarna måste konstruera bättre produkter för att gynna återvinning.
Forskarna gjorde en kartläggning av hur avfall från belysningsprodukter hanteras i Sverige. Flödet är svåröverskådligt och fragmenterat. Glas och farligt avfall deponeras. Emballage hör till producentansvaret och återvinns. Ljuskällor och armaturer mixas med annat elavfall och kan så småningom processas hos Stena Recycling PMR – Precious Metal Recycling.
–Det är svårt att få en översikt över vad som händer med LED-lampor. De blandas med andra lampor, armaturer och övrigt elavfall, påpekade Annika Jägerbrand.
Forskarna ställde frågor om betydelsen av WEEE och hantering av ljuskällor. Frågorna riktades till företag och myndigheter i Sverige och Frankrike. En hel del bra idéer fångades in, men också flera dystra uttalanden som att ”Tillverkarna anpassar sig till denna gräns och designar produkter som är out of scope”, dvs. så de blir undantagna från ekodesigndirektivet, och att ”Reglerna finns men respekteras inte och det är allmänt känt. När WEEE blir kvar i Frankrike återvinns 1/3 av det på rätt sätt. Och 2/3 begravs eller förbränns”.
–Det finns således mycket mer att utreda och förklara när det gäller WEEE och en utmaning är kommunikation mellan de olika leden i design, produktion och avfallshantering, avslutade Maria Nilsson Tengelin.
Återstående problem ur teknisk synpunkt är svårigheterna att demontera och återmontera samt okunskap om ingående material i LED och annan ny belysning.
Intresserade kommuner men ointresserade producenter?
Sessionen om hållbarhet avrundades av Johan Moritz som sedan 20 år är ljusdesigner hos Malmö Stad, idag tillsammans med två andra tjänstemän. Malmö är den enda kommunen som har ljusdesigners anställda.
Johan Moritz reflekterade över en ljusdesigners yrkesroll och då med perspektiv på hållbarhet. Vad är egentligen hållbarhet? Är det produkternas livslängd och potential att kunna återanvändas, alternativt återvinnas? Kanske är det hållbarheten för människor och djur som är målet.
Drivdon och annan kringutrustning går inte att återanvända eftersom det inte lönar sig. Och är någon intresserad att ta tillbaka armaturer, renovera, måla om och sälja tillbaka dem billigare till oss?
Kritiken mot producenterna var mycket tuff:
–Jag tycker och anser och står för det här, att de som tillverkar armaturer borde se till att de går att återbruka. Spårbarhet och återbrukbarhet ska krävas. Om inte tillverkare gör något åt detta, kommer jag att organisera att slutanvändare driver en kamp mot er! Ni som sitter här som tillverkare, avslutade Johan Moritz.
//
Artikel finns med i senaste numret av Grönt Samhällsbyggande, läs gärna numret via länken här;
https://issuu.com/b2bnyheter.s...
//
