Nyhet -
Kiwa:s Processindustridagar – säkerhet och ny energi
Årets upplaga av Processindustridagarna genomfördes som vanligt i Stenungsbadens konferensanläggning utanför Stenungsund. Petrokemisk och kemisk industri från regionen var på plats tillsammans med mer långväga deltagare och ett stort antal utställare. Föredragen ägnades av naturliga skäl mycket åt säkerhet och regelverk, men vi fick också till livs mycket om framtidens energisystem, framförallt de som baseras på vätgas.
AV KJELL-ARNE LARSSON
– Nu ska vi träffa nya och gamla bekanta och dela erfarenheter. Även denna gång blir det en del om regelverk, bland annat på så sätt att vätgasbranschen efterlyser regelverk. Vi får också höra om inte minst AI som kan vara mycket bättre än människan på att göra inspektioner. Dessutom presenteras möjligheterna för koldioxidlagring, inledde Magnus Brattberg, som är regionchef för processäkerhet hos Kiwa.
Komplettering av europeiska standarder – att gälla även vätgas
Företag som Linde och Air Liquid har givetvis lång erfarenhet av vätgas inbegripet också design av utrustning för lagring och hantering av vätgas. Kompetens finns även inom petrokemin och läkemedelsindustrin. I den omställning som nu pågår från fossila till förnybara energikällor kommer vätgasen att få mycket större roll som energibärare än hittills. Därmed etablerar sig helt nya aktörer som måste ha vägledning.
– Mot bakgrund av detta behöver nuvarande standarder kompletteras, för att vägleda rätt vid design av tryckkärl och rörledningar, säger Tobias Bolinder från Kiwa:s bolag Technical Consulting. Jag ingår därför i en europeisk arbetsgrupp för att ta fram standarder.
De standarder som det handlar om är EN 13445 ”Tryckkärl (ej eldberörda)” och EN 13480 ”Industriella rörledningar av metalliska material”. Observera att båda gäller design, vid användning av utrustningen måste andra regelverk följas.
Vätgas har flera karaktäristiska egenskaper. Energiinnehållet är mycket högt per kilogram, men mycket lågt per kubikmeter (vid atmosfärstryck). Vätgas är lättantändlig och explosiv. En väldigt liten gnista är tillräcklig för antändning. Gasen brinner snabbare och ger högre temperatur än metan. Vätgas diffunderar in i material, även i stål och påverkar hållfasthetsegenskaperna. Detta sammantaget gör att riskerna för brott och läckage måste hållas mycket låga.
Beträffande hållfastheten är det tre mekanismer som beaktas:
• Utmattning (ej speciellt för vätgas)
• HEE Hydrogen Environmental Embrittlement (försprödning)
• HTHA High-Temperature Hydrogen Attack
I tryckkärl och rörledningar önskar vi i normala fall material som är sega, den brott-mode (typ av brott) vi normalt räknar med är plastisk kollaps. Men med vätgas måste man se det annorlunda, eftersom vätgas kan tränga in i stål och i stället orsaka försprödning, små sprickor och påföljande spröda brott (HEE).
Vid höga temperaturer kan vätgas tränga in i stål, reagera med karbider och bilda metan. Detta tränger inte ut och kan orsaka mikrosprickor som växer till makrosprickor, med brott som följd.
Sammanfattningsvis är effekterna av vätgas:
på kolstål (ferritiskt):
• Sträckgräns – ingen klar trend
• Areareduktion – stor påverkan
• Brottseghet – stor påverkan
• Utmattning – tillväxthastigheten i vätgasmiljö ökar i jämförelse med luft
på rostfritt (austenitiskt):
• Sträckgräns – ingen klar trend
• Areareduktion – beror på nickelinnehåll
• Brottseghet – beror på nickelinnehåll
• Utmattning – tillväxthastighet olika från material till material
Högre halt nickel innebär lägre påverkan av vätgas. Ett exempel på känslighet är att om halten minskas från 12,7 procent (där påverkan är försumbar) till 11,4 procent minskar utmattningshållfastheten avsevärt.
Det europeiska standardiseringsarbetet har en uppdelning i fyra arbetsgrupper, disponerade enligt driftförhållanden:
• Utmattning, avser alla förekommande temperaturer. Tryck > 1 bar.
• Lågtemperatur, -253 till -150°C. Alla tryck.
• HEE Hydrogen Environmental Embrittlement, –150 till 170°C. Tryck > 1 bar.
• HTHA High-Temperature Hydrogen Attack > 170°C. Tryck > 3,5 bar.
Observera att vid designarbete för HTHA måste hänsyn tas till HEE, eftersom det senare temperaturområdet måste passeras vid uppstart och stopp av utrustningen.
Den största utmaningen avseende de olika typerna av brott är utmattning. Utmattning beror på återkommande cykler av påverkan, och denna kan vara på grund av mekanisk last, tryckändringar, temperaturfluktuationer, termiska förlopp eller vibrationer.
En stor utmaning är också hur hållfasthetsaspekter på svetsning ska hanteras. Särskilt för rostfritt/austenitiskt är problembilden komplex. Vid svetsning bildas ferrit i svetsen och en viktig faktor är mängden av denna, då mer ferrit innebär högre risk. Det är många faktorer som påverkar effekten av vätgas:
• Svetsmetod
• Grundmaterial
• Tillsatsmaterial
• HAZ Heat-Affected Zone och FZ Fusion Zone
– Vi inledde standardiseringsarbetet i mars 2023. Det kommer att resultera två tillägg till nuvarande standarder. Vårt arbete baseras till stor del på erfarenheter från Linde och Air Liquid som ingår i arbetsgrupperna, avslutar Tobias Bolinder.
Eftersom erfarenheter och kunskaper saknas inom vissa tillämpningar och att det dessutom finns kunskapsbrister gällande svetsning har gruppen också sökt medel från EU för att kunna starta upp forskning inom området.
Vätgassystemanvisningar
Att det gällande vätgas finns brister, inte enbart i standarder för design av utrustning för lagring och rörledningar, utan även i regelverk och anvisningar för distributionsnät. Detta fick vi veta av Erik Fiedler-Blackhammar som är Technical Specialist Hydrogen hos Nordion Energi H2.
Nordions verksamhet omfattar främst infrastruktur och distribution av gas. Det västsvenska nätet (Swedegas) sträcker sig från Dragør i Danmark till Stenungsund. Man distribuerar till 33 kommuner där användarna är energisektorn, industrier och privata hushåll, samt tankställen för fordon.
Under 2022 var 37,5 procent av den sålda gasen i det västsvenska nätet biogas. Företaget driver på för en snabbare övergång från naturgas till biogas och att introducera vätgas, det vill säga gröna energigaser.
En oberoende studie – The role of gas and gas infrastructure in Swedish decarbonization pathways 2020–2045 – visar behovet av gröna gaser. För biogas uppskattas det öka till 14–29 TWh per år 2045. Studien visade också att Sverige kan bli självförsörjande på vätgas. Man pekar bland annat på att infrastrukturen bör kopplas samman med de nordiska och europeiska gasnäten.
Fyra affärsområden
Nordion har fyra affärsområden. Ett är det nämnda västsvenska nätet. Sedan är det Weum som är landets största gasdistributör som når 25 kommuner i södra Sverige. Ett affärsområde är Falbygdens Energi som levererar el till Falköping och trakterna därikring.
Dessutom har vi Nordion Energi H2 som utvecklar infrastruktur för distribution av vätgas via ledningar under mark. Nordion deltar i initiativet European Hydrogen Backbone. Företaget samarbetar sedan med Gasgrid Finland om Nordic Hydrogen Route som ska bli en av fem vätgasrutter som EHB planerar till 2030.
Nedgrävt nät
Men hur ska man då gå till väga för att bygga ett vätgasnät nedgrävt 0,9–2,4 meter i marken, mot bakgrund av att regelverk och anvisningar saknas? Föregående talare Tobias Bolinder tog upp arbetet med att ta fram standarder för design av tryckkärl och rörledningar, och vilka utmaningar vätgasens egenskaper innebär för hållfastheten hos materialen. Detta utgör endast en liten del av de regelverk som behövs. Erik Fiedler-Blackhammar fortsatte utläggningen om vätgasens positiva och negativa egenskaper, och även dess användning. Enligt IEA har användningen globalt fyrdubblats från år 1975 till 2018. Största användningen är inom petrokemi, därnäst tillverkning av ammoniak. Övriga tillämpningar är ännu ganska begränsade. Men vi ser mycket nytt framåt, vätgasen som byggsten och insatsmaterial för nya molekyler, för tillverkning av e-bränslen och att ersätta kol i stålprocesser. Till det kommer även vätgas som energibärare och för energilagring (buffra för toppar i intermittent elproduktion). Ett tungt incitament är nationers och Europas självförsörjning.
Vätgasnät behövs onekligen. Vätgasens egenskaper i form av försprödning av material, läckagerisk, brand- och explosionsbenägenhet, utgör dock utmaningar. Regelverk saknas till stor del när det gäller ledningssystem för vätgas. För naturgas finns Naturgaslagen (2005:403), Naturgasförordning (2006:1043), MSB:s Föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för naturgas (2009:7) och NGSA – Naturgassystemanvisningar – från 2023.
En arbetsgrupp tar nu fram en motsvarighet till NGSA, i analogi med denna är benämningen VGSA – Vätgassystemanvisningar. VGSA ska följa samma struktur som NGSA. Arbetsgruppen drivs inom H2Safety, ett projekt som jobbar med säkerhets- och teknikfrågor inom branschorganisationen Energigas Sverige. Målet är att skapa en säker och effektiv användning av vätgas, genom att identifiera och utveckla bästa praxis. Tack vare samarbete med verksamma företag och branschens intressenter, ska man följa en nollvision för olyckor, även då branschen expanderar.
– Ur ett säkerhets- och teknikperspektiv skapar vi förutsättningar för en växande marknad för förnybar vätgas, säger Erik Fiedler-Blackhammar. VGSA ska ge vägledningar och anvisningar utifrån befintlig lagstiftning och standarder till stöd för gasledningsägare, myndigheter, kontrollorgan, tillverkare och entreprenörer.
Arbetet med VGSA inleddes i våras och planen är att anvisningarna, efter en kortare remisstid, ska publiceras under Q3 nästa år.
För att branschen ska kunna genomföra den nödvändiga omställningen rättssäkert är det angeläget att respektive myndighet nu lagstiftar inom området, antingen separat eller genom integrering i befintliga regelverk.
– Ur ett säkerhets- och teknikperspektiv skapar vi förutsättningar för en växande marknad för förnybar vätgas, säger Erik Fiedler-Blackhammar, Technical Specialist Hydrogen hos Nordion Energi H2.
Första vätgasnätet
Björn Santana Arvidsson, som är vice vd för Nordion Energi H2, berättade bland annat om Power2Earth, en vätgasledning mellan Letsi (Jokkmokk) och Luleå. Samråd har genomförts med markägare, lokalbefolkning, intresseorganisationer med flera, för denna ledning som blir första sträckan i den tidigare nämnda Nordic Hydrogen Route.
– Jag ser många fördelar med gas, som har ett stort användningsområde både som insatsvara och energibärare. Och vi på Nordion vill göra grön energi tillgänglig i form av el, biogas och fossilfri vätgas för alla inom industrin och samhället i övrigt, säger Björn Santana Arvidsson.
Den första vätgasledningen planeras mellan Letsi och Luleå, en sträcka på 17 mil. Nära Letsi vattenkraftverk finns en stark knutpunkt i transmissionsnätet där del av elen kan användas för vätgasproduktion i elektrolysörer lokalt i Letsi. I Luleå planerar konsortiet Power2Earth att uppföra en fabrik för tillverkning av 1 miljon ton fossilfri mineralgödsel per år, vilket skulle minska koldioxidutsläppet med 1,6 miljoner ton per år. Konsortiet består av Fertiberia, Lantmännen och Nordion Energi. Varför då en vätgasledning under mark?
– Det blir minimal påverkan på natur och samhälle, och att distribuera gas är mer kostnadseffektivt än att distribuera el, fortsätter Björn Santana Arvidsson.
Studier genomförda av Guidehouse under 2023 visade att så snart sträckan är mer än 5 mil sjunker kostnaderna avsevärt. Ett exempel visade att om man överför 6 GW en sträcka på 75 mil så kostar det fem gånger mer med elkraftledningar. En annan jämförelse gäller markutnyttjandet där överföringskapacitet för 42 GW med elkraftledningar tar i anspråk cirka en kilometer bred ledningsgata, för att ge plats åt 14 högspänningsledningar, medan vätgasen klarar sig med ett rör som är 1,2 meter i diameter och där anläggningsarbetet/gatan tar mindre än 10 meter på bredden.
I det nämnda samrådet inkom nästan 200 yttranden varav en stor del är rekommendationer. Koncessionsansökan för den aktuella sträckan ska lämnas i Q3 nästa år. Energimarknadsinspektionen ska pröva ansökan gentemot ”Lag om vissa rörledningar”.
Björn Santana Arvidsson berättade också översiktligt om Sveriges och Finlands gemensamma projekt Nordic Hydrogen Route, där projektet lämnat in ansökan om EU-medel, samt om Baltic Sea Hydrogen Collector. Han nämnde också möjliga framtidsplaner för Västkusten, nämligen ett vätgasnät parallellt med befintligt gasnät.
– Vi på Nordion vill göra grön energi tillgänglig i form av el, biogas och fossilfri vätgas för alla inom industri och samhälle i övrigt, säger Björn Santana Arvidsson, vice vd för Nordion Energi H2.
Fånga och lagra koldioxid
Förnybara energikällor och energieffektivisering medger kraftigt minskade utsläpp av växthusgaser. Men hur mycket vi än anstränger oss kommer det att återstå utsläpp framförallt av koldioxid och metan. En åtgärd är då att fånga in koldioxid och lagra den. Genom att samla upp koldioxiden från en biobränsleeldad energianläggning och lagra den djupt i berggrunden kan negativa utsläpp åstadkommas. I sammanhanget används förkortningen CCS (Carbon Capture and Storage, eller mer exakt bio-CCS när det handlar om biogen koldioxid), men idag behöver vi vidga perspektivet till CCUS (Carbon Capture, Utilization and Storage).
Under Processindustridagarna fick vi lyssna till en presentation om ”Klimatneutralitet genom geologisk lagring av CO2 – Hur går det till och finns det alternativa metoder?” För presentationen svarade Gry Møl Mortensen, som arbetat med CCS på Sveriges Geologiska Undersökning 2012—23 och därefter med CCUS och karbonatisering hos RISE.
Koldioxidinfångning uppges av IPCC vara nödvändig för att nå klimatmålen. Även IEA pekar på tekniken som en nyckelåtgärd. EU har bland annat sin strategi ICMS (Industrial Carbon Management Strategy) som stakar ut mål till 2030 på 50 miljoner ton infångad CO2 per år (därav lagras 40 Mt/år) och till 2050 på 450 Mt/år (därav lagras 250 Mt/år).
Flera tekniker finns tillgängliga för att fånga in koldioxiden, både direkt vid källan (i skorstenen) och ur atmosfären. Det finns 94 svenska utsläppskällor som vardera släpper ut mer än 100 tusen ton per år. Sammanlagt (inom systemet för utsläppsrätter) släpper de ut 16 Mt/år.
Flera metoder
Infångad koldioxid går att lagra i geologiska formationer. Det finns erfarenheter av injektering ända sedan 1970-talet. Olika metoder för lagring finns: att lagra i salina akviferer eller djupa kol-lager som inte är möjliga att bryta från, pumpa ner CO2 för att få upp mer olja eller utnyttja tömda olje- och gas reservoarer.
Nere i den basaltiska berggrunden (om den är lämplig) sker kemiska reaktioner där koldioxiden bildar karbonater, exempelvis kalciumkarbonat och magnesiumkarbonat. I Carbfix-projektet i Island sker mineralisering av den injekterade koldioxiden väldigt snabbt där merparten har mineraliserats inom bara två år.
– Det är en effektiv process, menar Gry Møl Mortensen.
Hon har fokuserat på salina akviferer och beskrivit optimala förutsättningar. ”Plymen” med koldioxid nere i formationen vandrar visserligen en del, men så småningom blir den bunden bland annat genom upplösning i formationsvätskan och infångning i mikrostrukturer.
Gry Møl Mortensen har kartlagt var det finns lämpliga akviferer. Inom Sveriges gränser så förekommer de i sydvästra Skånes och kringliggande havsområde, samt till havs i sydöstra Östersjön. Det finns åtta potentiella lagringsplatser, som teoretiskt sett tillsammans har en lagringskapacitet på ungefär 3400 miljoner ton CO2.
– Lagring inom Sveriges gränser är möjligt men kräver att lagringsplatserna mognas innan det kan bli en realitet, säger Gry Møl Mortensen. Mogning av en lagringsplats handlar om att undersöka den relevanta berggrunden och omgivningar väldigt noga innan lagring, och finns reglerad i CCS-direktivet. Detta för att säkerställa en effektiv och säker lagring.
– Nere i den basaltiska berggrunden, om den är lämplig, sker kemiska reaktioner där koldioxiden bildar karbonater, exempelvis kalciumkarbonat och magnesiumkarbonat. Det är en effektiv process, menar Gry Møl Mortensen, som arbetar med CCUS och karbonatisering hos RISE.
Alternativ
Det finns också alternativ till geologisk lagring. Koldioxid kan karbonatisera med alkaliska restprodukter som metallurgiska slagger, askor från eldning av biomassa eller avfall, cementklinkerdamm (CKD) och anrikningssand. En möjlighet är att tillverka kalciumkarbonat för användning i massa- och pappersindustrin.
Här ska vi påminna om att betong, även efter att den stelnat (brunnit) fortsätter sin karbonatiseringsprocess. När en betongkonstruktion rivs kan man ta chansen att krossa den för att ge större yta för fortsatt karbonatisering. Baserad på mängden producerade restmaterial i Sverige är den teoretiska karbonatiseringspotentialen inte försumbar:
• Anrikningssand, 5–10 Mt/år
• Metallurgisk slagg, askor och CKD, 0,5–1,1 Mt/år
• Betongkonstruktioner 0,3 Mt/år
• Rivningsbetong 0,6 Mt/år
Applikationer inom karbonatisering utvecklas i projektet CO2Crete. Projektet ska också ta fram en lista på potentiella platser för koldioxidlagring på land i Sverige.
Inspektion av betong- och stålkonstruktioner med drönare och AI
Ett mycket givande arbete har utförts av Kiwa i samarbete med Spotscale. Kiwa är välkänt för kontroller och utredningar, medan Spotscale huvudsakligen arbetar med mjukvaror för 3D och bildanalys med bäring på industrifastigheter.
Bakgrunden till utvecklingsprojektet var att många betongkonstruktioner inom infrastruktur och industrianläggningar var eller började att bli ålderstigna. Behovet av pålitliga kontroller ökade. Skador bör upptäckas så tidigt som möjligt. Ofta är kraven från anläggningsägare att kunna detektera sprickor ner till en bredd på 0,2 mm. Redan då tränger vatten in och kan leda till armeringskorrosion.
Den nya tekniken, som redan har ett par utvecklingsår på nacken, går ut på att kombinera fotografering med drönare och AI, detta för att hitta, karaktärisera och klassificera sprickor och andra skador. Tekniken har testats på en silo och andra betongkonstruktioner.
Först fotograferas objektet från alla håll med drönare (enklare). En 3D-modell (digital tvilling) framställs och utifrån denna planeras den skarpa drönarfotograferingen. Objektet ska fotograferas enligt vissa regler, bland annat ska bilderna överlappa varandra med 40 procent. Den avancerade drönaren är utrustad med en kamera som ger bilder på 100 Mpixel. På fyra meters avstånd kommer då 0,2 millimeters sprickor med på bilden (1 pixel motsvarar 0,2 mm i detta fall). Bilderna processas och det hela visualiseras. Med hjälp av AI detekteras och karaktäriseras sprickor, spjälkning och korroderad armering. Skadorna visualiseras i olika färger, från olika perspektiv i 3D-modellen.
Sedan görs en utvärdering av bland annat reparationsbehov. Fotograferingen kan kompletteras med termografering i IR för att detektera värmeläckor. De båda bildlagren kan betraktas separat eller tillsammans. Mer djupgående undersökning av skador kan göras senare med exempelvis ultraljud och radar.
Propagerande skador i en betongkonstruktion kan följas med periodiska drönarfotograferingar. Med hjälp av AI kan skadornas utveckling kvantifieras och till och med prognosticeras. I vissa fall kan historiska data finnas tillgängliga; då kan AI användas för bedömning av återstående livslängd.
En jämförelse mellan den manuella metoden – då inspektörer från liftar granskar betongen – och drönarmetoden är slående:
• Båda kan detektera 0,2 mm sprickor.
• Manuellt arbete innebär stora risker, med drönare inga personrisker.
• Manuellt inspekteras 1–4 kvm/timme. Med drönare 500 kvm/tim.
• Precision och täckningsgrad vid manuell inspektion beror av personens dagsform m.m. Samma gäller utvärderingen.
• Med drönarmetoden erhålls automatisk positionsbestämning av detekterade skador.
Ytterligare kontroller genom prov, ultraljudsundersökningar, radarbilder, Close Up-bilder m.m. kan lätt knytas till rätt position i den digitala tvillingen.
Sammanfattningsvis blir det mycket säkrare än vid manuell inspektion. AI hittar fler skador, jämfört med en manuell inspektion. Inspektörer tittar ibland på fel ställen och missar ytor. Med den nya tekniken går det att rationalisera trist repetitivt arbete.
Även för stålkonstruktioner
Nu går Kiwa vidare och försöker utveckla tekniken även för stålkonstruktioner. Det kräver fotografering på närmare avstånd, 10–20 cm och att ”lära upp” AI på att identifiera delvis andra skador, såsom korrosion på stål. Metoden ska skalas ner för mindre objekt (jämfört med betongsilos!). Det är nog bara en tidsfråga innan tekniken anammas av industrin för att bland annat inspektera tryckkärl och svetsar. Mot bakgrund av att kamerateknik med mera får allt högre kvalitet, blir det möjligt att upptäcka allt mindre skador.
Life-Saving Rules
Borealis i Stenungsund utvecklar plast- och baskemikalielösningar. Borealis tillverkar polyetenplast som i huvudsak används inom kabel- och rörindustrin. Företaget ingår i internationella OMW Group. Arbetsmiljö- och säkerhetsarbetet harmoniseras inom gruppen. I Stenungsund inleddes 2023 införande av uppdaterade Life-Saving Rules som numera är koncerngemensamma inom OMV.
– Om man inte följer reglerna utsätter man sig för risker, säger Karin Gustafsson, HS-expert på HSE-avdelningen. Syftet med reglerna är att förhindra personskador och rädda liv.
Reglerna fördelas på nio områden:
• Arbetstillstånd
• Säker avställning
• Säkerhetsbarriärer
• Hetarbete
• Slutet utrymme
• Arbete på höjd
• Säkra lyft
• I skottlinjen
• Trafik
OMW Group hade tagit fram ett gemensamt informationsmaterial som översattes till flera språk. Ett intensivt arbete inleddes:
• Uppdateringar av interna dokument som t.ex. procedurer och utbildningsmaterial
• Information i Teams-möte öppet för samtliga 950 anställda
• Informationshäften med bilder delades ut
• Posters vid ingångar och gångvägar för att uppmärksamma de uppdaterade reglerna
• Workshop i alla arbetsgrupper och skiftlag
• Korta filmer för varje regel presenterad på intranätet
• Lokalanpassad information sändes på informationsskärmar i anläggningen
– Vi intervjuade medarbetare ute i anläggningen för att få deras syn på reglerna och hur de tillämpade dem i sitt arbete. Intervjuerna sammanfattades som reportage och användes sedan på infoskärmar och kaffemaskiner, fortsätter Karin Gustafsson.
En viktig del i implementeringen av de uppdaterade Life-Saving Rules var att också skapa ett nytt Safety Center för interaktiv utbildning, vilket inrättades i byggmoduler i anslutning till anläggningen. Här genomförs utbildningar för både anställda och entreprenörer. I Safety Center finns nio stationer som representerar de nio olika reglerna. Bland stationerna finns till exempel ett slutet utrymme för att diskutera säkerhet vid inträde, det finns en yta för att förklara säkra lyft och avspärrningar och en uppbyggd ställningssektion för diskussion om arbete på höjd.
– Vi har redan innan arbetat med Safety Center och fysisk utbildning och träning, men i och med de uppdaterade reglerna behövdes mer utrymme. Samtidigt gjorde vi en översyn kring hur vi ville arbeta med utbildningen på plats. Via Safety Centrat kan vi få med alla sinnen i inlärningen och förståelsen för våra Life-Saving Rules – du får inte bara höra om och läsa dig till informationen, här kan du aktivt testa, känna och diskutera i grupp.
– I ledningen har vi diskuterat vad vi förväntar oss gällande kunskap om reglerna, vad vi gör vid brott mot dem och konsekvenshantering. Vi har sedan lång tid tillbaka ett system för att rapportera incidenter och olyckor. Detta system används även för att rapportera händelser kopplade till reglerna, vilket kan hjälpa oss bland annat om det blir fråga om riktade insatser.
Säkerhet är ett kontinuerligt arbete. Företaget använder förutom fysiska och digitala utbildningar och informationsmaterial, även dataspel med avatarer som går runt i den virtuella processanläggningen, möter olika situationer och ska lösa dem. Man har också dialogronder med specifikt fokus på reglerna och gör återkommande kampanjer i de interna informationskanalerna.
– I vårt Safety Center kan vi få med alla sinnen i inlärningen av våra Life-Saving Rules – du får inte bara höra om och läsa dig till informationen, här kan du aktivt testa, känna och diskutera i grupp, berättar Karin Gustafsson, HS-expert på HSE-avdelningen hos Borealis.
//
