Anna recenserar: Gustavs grabb av Leif GW Persson

Gustavs grabb av Leif GW Persson

“GW”, som han blivit med snart sagt varje svensk som ser på TV då och
då. Han som sitter och skrävlar i sina skrynkliga kläder och berättar
för oss hur världen egentligen är beskaffad. Självsäker, självgod,
tvärsäker. Den typen som väcker starka känslor hos människor, en
perfekt personlighet som “går genom rutan” omedelbart, trots att han
sällan tittar in i kameran och för det mesta knappt rör en muskel.
Hur föreställde jag mig hans självbiografi innan jag lyssnade? Mest
som en rak väg till framgång och berömmelse kanske, anekdoter om brott
han klarat upp och kända personer han haft som vänner. Tyvärr tror jag
att det var lite så jag tänkte innan. Jag hade fel, i stort sett.
Bokens tyngd ligger i barndomen och hur den präglat hela hans
fortsatta liv. Hans pappa var grovarbetare och själva ljuset i
Perssons liv. Mamman var hypokondrisk, opålitlig och en mor vars svek
sonen aldrig förlåtit. Mellan de två föräldrar-polerna skapar Persson
sitt liv och det präglar hans syn på sig själv och på sin omvärld.
Hans hämndbegär och revanschlust har fortfarande inte svalnat. Han är
från arbetarklassen och att slitas mellan skammen och stoltheten över
det har format honom. Och däri ligger nog en stor del av svaret på
varför han är som han är, varför han skiter i folk och vad dom tänker
om honom.

Det är spännande att följa och Persson är klok och reflekterande nog
att vända och vrida på varför och hur han blev som han blev.
Uppläsaren Peter Andersson är perfekt för uppgiften. Han bär Perssons
röst och känns helt autentisk. Lite släpig och lakonisk, så som vi
vant oss att GW kommenterar världen.

Anna Öqvist Ragnar